Under veckan då jag skriver den här texten slår börsen i USA rekord.
Euforin drivs av AI.
Aktiekursen för det kaliforniska företaget Nvidia, vars mikrochip är ovärderliga för AI-utvecklingen, ökar med mer än 20 procent på bara några timmar. Under en eftermiddag växer företagets marknadsvärde med ungefär 220 miljarder dollar – lika mycket som Greklands årliga BNP.
Den som ägnat det senaste året åt att envist rycka på axlarna åt AI, som en hajp eller bubbla, får svårt att förklara hur AI-tekniken nu i rasande fart stöper om våra ekonomiska, kulturella och politiska förutsättningar.
99 procent av Fortune 500-företag (världens största bolag enligt tidskriften Fortune red anm) och 98 procent av amerikanska collegestudenter säger att de redan använt generativa AI-produkter det senaste året. Det vore betryggande att luta sig tillbaka och vänta på att frukterna från det växande AI-trädet ska falla över oss alla, men så behöver det inte alls bli.
Nationalekonomen Daron Acemoglu varnar i den nya boken “Power and Progress: Our 1 000-Year Struggle Over Technology & Prosperity” för att “växande produktivitet inte nödvändigtvis, automatiskt, leder till brett välstånd.”
I boken, som är skriven tillsammans med MIT-kollegan Simon Johnson, går författarna metodiskt igenom tusen år av historiska exempel på omvälvande tekniska framsteg som liknar ögonblicket vi nu upplever.
I flera fall har framstegen ökat välståndet för många. Men i de flesta fall har det motsatta hänt: klyftorna har ökat och förmögenheterna koncentrerats. Det som avgör utvecklingen är inte tekniken i sig, utan de politiska villkoren när innovationen äger rum, menar Acemoglu och Johnson.
IMF pekar därmed mot en ekonomisk framtid där ägandet av kapital blir mer lukrativt än lönearbete.
Som exempel nämner de bland annat bomullsrensaren, “the cotton gin”, som bidrog till en kraftig expansion av slaveriet och en extrem koncentration av förmögenhet i en ytterst liten del av världen – främst i den amerikanska södern.
Det går än idag att besöka det som var 1800-talets Beverly Hills: de gigantiska herrgårdarna längs Mississippifloden väster om New Orleans i Louisiana, i dag dammiga och förfallna, omgivna av oändliga trädalléer med spansk mossa.
Kanske kommer turister om hundra år besöka Sand Hill Road i utkanten av Silicon Valley av samma skäl. Där samlas i dag de resursstarka riskkapitalbolag som finansierat och nu drar vinsterna av AI-utvecklingen.
Investerarna på Sand Hill Road ägnar sig inte åt slaveri, men företagen de finansierar driver exempelvis kontroversiella sweatshops i Kenya där det just nu sitter tiotusentals lågavlönade arbetare som mekaniskt matar in manuell data till AI-jättarna i väst.
På ekonomikonferensen i Davos nyligen var en av de stora snackisarna IMF:s nya rapport “AI and the future of work” där de skriver att ungefär 60 procent av alla yrken i avancerade ekonomier kan påverkas av AI redan under de kommande tre åren.
Av dessa jobb kommer ungefär hälften att förbättras och effektiviseras med hjälp av AI, medan den andra hälften – det vill säga 30 procent av alla jobb – riskerar att hotas med sämre löner, eller eliminering. “Det kan leda till minskat arbetskraftsbehov, lägre löner och färre nyanställda” summerar rapporten.
IMF pekar därmed mot en ekonomisk framtid där ägandet av kapital blir mer lukrativt än lönearbete, en eskalering av Thomas Pikettys välbekanta tes.
Affärssajten Bloomberg rapporterade i januari att de företag som mest ivrigt anammat nya AI-produkter det senaste året i många fall redan börjat avskeda anställda. Det gäller bland annat leveransföretaget UPS, finansfirman Blackrock och techföretag som molntjänsten Dropbox och språktjänsten Duolingo.
Enligt Bloomberg kan åtminstone 4 600 förlorade jobb på amerikanska storföretag redan kopplas direkt till AI-teknikens effektiviseringar. Men experter på USA:s arbetsmarknad menar att den relativt låga siffran bara är toppen av ett isberg: företag undviker helst att nämna AI i samband med uppsägningar för att minska risken att anställda ser tekniken som ett hot. “Det är förmodligen fler jobb som förloras på grund av AI än vad företagen tillkännager” säger en direktör för en amerikansk rekryteringsfirma till Bloomberg.
Tre av fyra HR-chefer på Fortune 500-företag säger till Gallup att de tror att AI direkt kommer att ersätta mängder av jobb de kommande tre åren. Nyligen sade Klarnas vd Sebastian Siemiatkowski att företagets nya AI-produkter effektiviserat framför allt kundtjänst så att det är möjligt att sluta rekrytera nya medarbetare.
Men den som letar efter en konstruktiv väg framåt, snarare än alarmism, hittar den också i Acemoglu och Johnsons bok.
De gör det klart att det inte finns något inneboende problem med själva automatiseringen, utan gör en viktig distinktion mellan automatisering som bara ersätter jobb och automatisering som de kallar ”användbar“, som kompletterar och effektiviserar arbetsuppgifter.
De nya AI-baronerna är nu angelägna om att deras produkter ska uppfattas tillhöra den senare kategorin: det är därför Microsoft kallar sin främsta AI-produkt för just Co-Pilot och Google beskriver motsvarande produkter som “assistenter”.
Men att medelklassen stärktes under den perioden berodde även på att de anställda på bilfabrikerna var fackligt aktiva och ständigt lyckades höja löner och förbättra arbetsvillkor.
Acemoglu och Johnson ger flera positiva exempel där tekniska framsteg bidragit till ökat välstånd för alla. När biltillverkaren Ford tack vare tekniska framsteg under 1900-talets början gick från att producera 3 000 bilar om året till att producera 3 miljoner bilar om året ökades antalet anställda från ett par tusen till 400 000.
Men att medelklassen stärktes under den perioden berodde även på att de anställda på bilfabrikerna var fackligt aktiva och ständigt lyckades höja löner och förbättra arbetsvillkor.
Trots stora fackliga framsteg i USA det senaste året är bara omkring tio procent i den privata sektorn fackligt anslutna i dag. Men Joe Bidens ekonomiska politik håller samtidigt på att rita om spelreglerna för den amerikanska arbetsmarknaden.
Stimulansåtgärder och jätteinvesteringar i grön omställning har bidragit till att öka tillväxten, den recession som hela Wall Street förutsåg förra året inträffade aldrig. Arbetslösheten förblir rekordlåg och lönerna stiger kraftigt, allra snabbast för låg- och medelinkomsttagare. Inflationen är dessutom lägre än i de flesta europeiska länder;
Det är den politiska situationen i USA som kommer att avgöra om de enorma förmögenheter som skapas på AI-företagen nu kan gynna de många eller de få.
Vi står med andra ord inför en snårig terräng av fördelningspolitiska frågor som förutsätter att våra folkvalda på djupet förstår samhällskonsekvenserna av den nya tekniken.