Sverige är ett land med möjligheter att skapa ett gott liv åt alla. Den samlade rikedomen är större än någonsin. Trots detta är det många som inte får del av framgången. En liten ekonomisk elit drar ifrån och blir rikare, samtidigt som ojämlikheten ökar. Det här är ett resultat av medveten politik som gått ut på att sänka skatter. Istället för att lägga resurser på att stärka välfärden, har pengar gått till att sänka skatten för de som tjänar mest.
Som ett resultat av det ser vi nu runt om i landet kommunbudgetar som innehåller stora nedskärningar i välfärden. Ofta är nedskärningarna dolda bakom ord som effektiviseringar. Effektivisering i det här fallet är dock bara en omskrivning för att göra stora besparingar genom att skära ned på personal samtidigt som kvaliteten ska vara oförändrad. Det vill säga; färre personer ska göra samma jobb.
Ska undersköterskor teleportera sig mellan hemtjänstbesök och förskollärare torka tårar lite snabbare?
Göteborg är inte något undantag. Samtidigt som regeringen inte tillfört de pengar som krävs till välfärden har det borgerliga styret valt att inte kompensera verksamheterna för de ökade resurser som behövs. Istället har Göteborg en budget som innebär att utbildningssektorn måste spara över 200 miljoner kronor, och nedskärningar inom äldreomsorgen är vardag. Resultatet blir ökad stress för lärare som får allt fler elever och mer undervisningstid och undersköterskor som får göra ännu fler hemtjänstbesök per dag.
Exakt hur effektiviseringarna ska genomföras verkar ingen veta. Ska undersköterskor teleportera sig mellan hemtjänstbesök och förskollärare torka tårar lite snabbare? Det hade varit möjligt, om människor hade varit maskiner eller arbetet inte handlat om möten med andra. Därför kvarstår frågan; hur mycket mer effektiva kan välfärdsarbetare bli?
Krisen i välfärden är redan här och den löses inte genom att piska välfärdsarbetare hårdare.
Redan idag råder enorm personalbrist i välfärden, vilket gör arbetsbelastningen allt annat än hållbar. Det blir lite av en gåta hur det ska gå att lösa den underbemanningen med ytterligare nedskärningar av personalstyrkan genom så kallade effektiviseringar.
För Vänsterpartiet är det självklart att lösningen på krisen i välfärden inte är att effektivisera välfärdsarbetarna. Lösningen är att omfördela resurser, från de som lever i överflöd, till att stärka välfärden.
Det är inte en slump att det är samtidigt som skatterna sänkts för de rikaste som kraven om effektivare välfärdsarbetare kommit. Vi menar att det är allt annat än rättvist att lägga ansvaret på redan hårt pressade undersköterskor och lärare att lösa krisen.
Det är de som jobbar i hemtjänsten och på förskolor som bidrar till att välfärden fungerar och får landet att gå runt. Krisen i välfärden är redan här och den löses inte genom att piska välfärdsarbetare hårdare. Den löser vi genom att ge välfärden mer resurser.