Just nu driver flera fackförbund förhandlingar och strejker för kollektivavtal där ”moderna” och i affärspress hyllade techbolag säger nej till kollektivavtal.
Man måste säga att det är förvånande att dessa företag tydligen byggt så svaga affärsmodeller att de enligt dem själva inte klarar av en helt normal reglering av arbetsvillkor och strukturer för medarbetarinflytande. Om ens affärsmodell inte klarar det på en marknad som Sverige väcker det en del frågor om robustheten i företagens affärsmodeller.
Det är vidare djupt problematiskt att de har en självbild av att stå över hur vi gemensamt bestämt att en viktig del av samhället, arbetsmarknaden, ska regleras.
Den fackliga rörelsens arbete för en organiserad och reglerad arbetsmarknad pågår hela tiden, det är ett kärnuppdrag utan början eller slut. Det handlar om att rekrytera, organisera och teckna kollektivavtal. Ofta är det ett idogt vardagsarbete som sker i det fördolda medan det ibland väcker mer uppmärksamhet.
Alla vettiga människor inser att arbetsmarknaden måste regleras.
De allra flesta människor i Sverige är löntagare vilket innebär att man har arbetet som sin främsta källa till sin ekonomiska trygghet och utveckling. Alla vettiga människor inser att arbetsmarknaden måste regleras, precis som andra viktiga delar av samhället. Det är en av de grundläggande regleringar som behövs för att få ett samhälle att fungera.
Det innebär att valet inte står mellan kollektivavtal och någon form av oreglerat arbetsgivar-nirvana, där upphöjda techbolag-entreprenörer kan agera globala brukspatroner.
Nej, valet står mellan olika sätt att reglera arbetsmarknaden. Antingen i första hand via kollektivavtal eller via lagstiftning. Alternativet vore anarki.
En generell bild i både Sverige, EU och globalt är att modellen med kollektivavtal är att föredra. Den är mer flexibel, verksamhets- och medarbetarnära och levererar bättre villkor för både företag och anställda.
Det är inget fel på fruktkorgar och jag har aldrig hört talas om något fackförbund eller kollektivavtal som hindrat det.
Men precis som med lagstiftning måste det ytterst finnas tvångsmedel som strejk för att få företag att följa reglerna. Ingen modell på något samhällsområde fungerar om det skulle vara helt fritt att välja om man ska omfattas eller inte av grundläggande regleringar i samhället.
Löntagares villkor måste regleras för att ett samhälle ska fungera, det förstår alla. För breda löntagargrupper behövs regleringar för en god arbetsmiljö, ett tryggt och utvecklade arbetsliv, bra ekonomiska villkor och en bra framtida pension.
Det är inget fel på fruktkorgar och jag har aldrig hört talas om något fackförbund eller kollektivavtal som hindrat det. Men det handlar i grunden om att breda löntagargrupper ska ha ett arbetsliv som också ger ekonomisk trygghet när man går i pension, blir sjuk, arbetsskadad eller arbetslös. Och det kan aldrig fungera om enskilda företag själva kan välja vilka regler man tycker sig vilja följa eller inte.
De förhandlingar och strejker som nu pågår om kollektivavtal på ett antal högprofilerade techbolag handlar i grunden om villkoren för de anställda. Men det handlar också om den svenska arbetsmarknadsmodellen med kollektivavtal före lagstiftning.
Och inte minst handlar det om vilket samhälle vi ska ha. Ska superrika entreprenörer och företagsledare kunna plocka russinen ur samhällets kaka som det passar dem. Eller ska de följa det som gäller för alla andra.