Ungdomsarbetslösheten sjunker och fler unga hittar jobb i år jämfört med förra året. Men när TCO tillsammans med några andra aktörer presenterar rapporten Generation jobb, om ungas syn på jobb och arbetsmarknaden, dominerar budskap om otrygghet och osäkerhet. Argumentationen blir en smula motsägelsefull sett till hur de unga har svarat. Majoriteten har inte svårt att hitta jobb för egen del och förståelsen bland unga för sambandet mellan företagens kostnader och möjligheter att anställa är stor.
Rapporten baseras på en enkät där de svarande är allt ifrån 16-åringar på väg ut på arbetsmarknaden till 30-åringar med högskoleutbildning. Det är en heterogen grupp som möter olika utmaningar i kontakten med arbetslivet. Sett till gruppen unga utifrån SCB:s åldersdefinition för ungdomsarbetslöshet, 15-24 år, visar statistiken att arbetslösheten bland unga sjunker.
Det första jobbet är nästan alltid en tidsbegränsad anställning i form av sommarjobb, vikariat eller extrajobb på kvällar och helger. Det ger viktig erfarenhet som stärker chansen till en tillsvidareanställning. Varje år går 280 000 personer från en visstidsanställning till en tillsvidareanställning. Många av dessa är unga.
Är otryggheten för unga på arbetsmarknaden stor? Sannolikt inte. I undersökningen anger många att de upplever att det är svårt för unga, generellt, att få jobb, men samtidigt att de själva har lätt att få jobb. Det är bara en av tio som svarar att de inte får jobb även om de kan tänka sig att ta vilket som helst.
Att arbetsgivares krav på arbetslivserfarenhet kan kännas orättvisa när man är ny på arbetsmarknaden är förståeligt. Men orsaken till att arbetslivserfarenhet värderas högt beror på fackens ständiga strävan efter att pressa upp ingångslönerna. I Sverige skiljer det kostnadsmässigt väldigt lite mellan att anställa en erfaren medarbetare och en som är helt ny på arbetsmarknaden. När valet står mellan dessa två alternativ väljer många arbetsgivare hellre en arbetstagare med erfarenhet.
”En seriös debatt om ungas jobb kan inte utgå från en tillspetsad verklighetsbild.”
Att unga ser negativt på det som beskrivs som ”osäkra anställningar” påverkas sannolikt av själva benämningen. Begreppet definieras inte, men ordvalet bär en negativ laddning. Hade dessa jobb istället beskrivits utifrån vad de faktiskt är, ett första jobb som ger arbetslivserfarenhet som stärker chansen att få fotfäste på arbetsmarknaden, hade sannolikt svaren sett annorlunda ut. Den främsta otryggheten på arbetsmarknaden är snarare att fastna i arbetslöshet.
På ett ensidigt och onyanserat sätt målar TCO upp en bild av att otrygghet och osäkerhet skulle dominera ungas arbetsmarknad. En seriös debatt om ungas jobb kan inte utgå från en tillspetsad verklighetsbild. Det är trots allt förutsättningarna för att skapa jobb som avgör ungas möjligheter och trygghet på arbetsmarknaden.
Vill vi på allvar förbättra ungas möjligheter till arbete behöver trösklarna till arbetsmarknaden sänkas så att jobben kan bli fler.