Månaderna innan Breiviks terrorattentat i Norge sommaren 2011 kommenterade norsk press socialdemokratiska Arbeiderpartiets (AP) omsvängning angående flyktingpolitiken. Den allmänna meningen var att AP försökt stjäla högerpopulistiska Fremskrittspartiets (Frp) retorik.
Inflytelserike Harald Stanghelle, politisk redaktör på Aftenposten, skrev att ”den invandringspolitiska retoriken har adopterats av både Arbeiderpartiet och andra – utan att Frp får erkännandet att de var först med att debattera problemet” (14 maj 2011). Kommentatorn Stein Aabø skrev i Dagbladet att ”Arbeiderpartiet stjäl Frp:s kläder – plagg för plagg” (13 juni 2011).
Aabø myntade därmed ett norskt uttryck – ”stulna kläder” – för att beskriva hur den norska socialdemokratin taktiskt försökte kidnappa Frp-politiken. Formuleringen är även titeln på en uppmärksammad norsk statsvetenskaplig studie: I stjålne klær? En analyse av endringer i Høyres, Arbeiderpartiets og Fremskrittspartiets innvandrings- og integreringspolitikk fra 1985 til 2009, författad av Kamilla Simones.
Mycket har skrivits om den svenska socialdemokratins liknande omsvängning 2018 men det mesta har varit fria spekulationer. Det beror på svensk arrogans angående lärdomar av grannländernas erfarenheter. Men debatten i Sverige har all anledning att studera nordisk forskning, angående den flyktingpolitiska retorikens förändringar och konsekvenser.
Efter det stora genombrottet 1987 etablerades Fremskrittspartiet som ”det nya arbetarpartiet”. Vid valet 2005 anmärkte AP:s partisekreterare att socialdemokratin måste ”knäcka Frp-koden”. Omsvängningen inom AP började successivt. Men trots det fortsatte Frp att öka (valet 2009 fick partiet hela 21 procent av rösterna). Problemet för AP var att Frp ”upparbetat ett tydligt sakägarskap angående invandrings- och integrationspolitiken”, skriver Simones.
År 2009 började AP beskriva norsk flyktingpolitik som ”human, rättfärdig och konsekvent” istället för som tidigare ”human, solidarisk och rättssäker”
Den internationella forskningen diskuterar hur framgångsrika rasistiska partier ger upphov till ”smittoeffekter” inom nationell migrationspolitik. Initialt sprider sig smittan till traditionella högerpartier. Men efter ytterligare tid kan den även spridas till partier till vänster. Solidarisk antirasistisk retorik avlägsnas. Liberal flyktingpolitik byts ut till sin motsats.
Simones undersökte AP:s uttalanden angående invandrings- och flyktingpolitik 1985-2009. Hur många av uttalandena var restriktiva respektive liberala under tidsperioden – och skedde det någon förändring? Resultatet visade en dramatisk omsvängning av politiken:
· År 1985 var 4 procent av AP-uttalandena restriktiva – och 69 procent liberala.
· År 2009 var 44 procent av AP-uttalandena restriktiva – och 38 procent liberala.
Den norska socialdemokratin har ”rört sig i en klart mer restriktiv riktning” och ”särskilt reducerat sina liberala utsagor” angående flyktingar, sammanfattar Simone. Hon noterar även förändringar som gjordes i ordval vid omsvängningen av politiken. År 2009 började AP beskriva norsk flyktingpolitik som ”human, rättfärdig och konsekvent” istället för som tidigare ”human, solidarisk och rättssäker”. Partiet började dessutom kommunicera att Norge inte kan ta emot ”alla som önskar att komma hit”.
Särskilt negativ blev AP:s retorik angående invandrares kulturella identiteter. Krav på ”anpassning till norska värderingar” började framföras, vilket Simone beskriver som ett ideologiskt närmande till Frp. Detta närmande ökade ständigt över tid, vilket hade effekter på Frp. Partiet radikaliserades för att bibehålla distansen till socialdemokratin. År 2010 skärpte Frp-ledaren Siv Jensen sin retorik angående muslimska konspirationer i Norge:
Det var socialdemokrater som stod bakom smygislamiseringen av Norge.
”För ett år sedan blev jag förlöjligad eftersom jag varnade för smygislamiseringen. Nu kan jag enbart fastslå att jag hade rätt. Norska värderingar är under ständig press. Islamiseringen är i full gång.”
Frp:s Siv Jensen ingår i Erna Solbergs regering.
Foto: Gorm Kallestad / NTB scanpix / TT
Jensen gick till hårt angrepp mot AP, trots partiets omsvängning. Det var socialdemokrater som stod bakom smygislamiseringen av Norge. AP var närmast att beskriva som landsförrädare, enligt Jensen:
”Det är särskilt Arbeiderpartiet som har svikit. Det är först och främst AP:s hantering jag angriper. Och kritiken går 21 år tillbaka i tiden. Denna månad är det nämligen 21 år sedan tretusen muslimer demonstrerade i Oslo […] Detta är en pinsam del av AP:s historia och särskilt illa är det när partiet är i maktposition. Varför är det så? Är de rädda för att stöta sig med fjärran länder i kampen för att få höga ämbeten inom FN?”
Som särskilt personligt ansvarig framhöll Jensen 2010 socialdemokraten Gro Harlem Brundtland. Året efter skedde terrordåden i Oslo och på Utøya. Den före detta Frp-politikern Anders Behring Breiviks mordmotiv var att han höll socialdemokraterna ansvariga för ”smygislamiseringen” av Norge. Brundtland var på Utøya och fanns med på Breiviks mordlista. Men hon hann lämna ön innan Breivik anlände.
Fyra av tio röstande har lämnat AP efter valet, som nu kämpar strax ovanför 20-procentsgränsen.
Även i Sverige håller extremhöger, rasister och fascister socialdemokraterna ansvariga för ”islamisering”, ”systemkollaps” och nationens degenerering. Det finns – utifrån den norska erfarenheten – ytterst litet stöd för att den nya populistiska socialdemokratiska retoriken kommer att minska radikaliseringen i Sverige. Motsatsen är betydligt mer sannolik. Men kommer de svenska socialdemokraternas omsvängning att innebära att de återtar röster från SD?
År 2017 var senaste valet i Norge och det beskrevs som ”ett katastrofval” för Arbeiderpartiet. Partiet erhöll enbart dryga 27 procent av rösterna. Senaste opinionsundersökningen (maj 2018) visar att utvecklingen fortsatt. Fyra av tio röstande har lämnat AP efter valet, som nu kämpar strax ovanför 20-procentsgränsen. Det kan jämföras med perioden 1977-1997, då Fremskrittspartiet etablerades och slog igenom. Då erhöll AP cirka 40 procent av rösterna. Vid valet 2005 – då AP larmade om att partiet måste ”knäcka Frp-koden” – erhöll socialdemokraterna fortfarande 33 procent av rösterna.
De svenska socialdemokraternas ras i opinionen under försommaren bekräftar den norska erfarenheten. Att ”stjäla kläderna” av rasister är ingen framgångsmetod för socialdemokrater.
Via aggressivt demokratisk retorik finns en potentiellt framgångsrik strategi för socialdemokraterna inför valet 2018.
En av världens främsta experter på högerpopulism, statsvetaren Clara Sandelid, skriver att om traditionella partier ”kan fokusera den politiska agendan på ekonomisk politik och sociala frågor så har populistpartier mycket lite att erbjuda väljarkåren”. Men om migrationspolitiken tar överhanden i debatten räcker det inte med att enbart attackera rasistpartierna. Framför allt den auktoritära nationalismen måste angripas, generellt.
Det vill säga: Via aggressivt demokratisk retorik finns en potentiellt framgångsrik strategi för socialdemokraterna inför valet 2018, angående att besegra sverigedemokraterna. Men, som det verkar idag, är socialdemokraterna mer intresserade av att upprepa de norska misstagen. Det är lika dumt som obegripligt.