Dataspelsberoende är inte längre ett ungdomsproblem som enbart existerar bakom stängda dörrar hemma i pojk- eller flickrummen. I själva verket är det ett växande arbetsmiljöproblem som påverkar produktivitet, sjukfrånvaro och psykisk hälsa i svenska organisationer. Internationell forskning visar att upp till fem procent av yngre medarbetare uppvisar spelmönster som ger sådan påverkan.
Trots det behandlas dataspelsberoende fortfarande ytterst sällan via arbetsgivare. Få chefer tar tag i problemen, och HR-avdelningarna vet heller inte hur de ska hantera dataspelsberoende.
Nya riktlinjer
Nu måste fler arbetsgivare ta frågan på allvar, precis som man gör med alkohol, stress och andra beteenden som riskerar att leda till ohälsa. Inte minst då nya riktlinjer närmar sig. WHO klassar redan i dag spelberoende (gaming disorder) som en diagnos, och med stor sannolikhet kommer Socialstyrelsen införa begreppet i sitt hälsodataregister från och med 1 januari 2028. Det här kommer i sin tur ge en tydlig påverkan på arbetsgivares hantering av dessa frågor.
Osunt dataspelande handlar inte om en hobby som gått överstyr, utan om ett beroende som påverkar hjärnans belöningssystem och individens funktionsförmåga. Precis som vid andra beroenden är det ofta arbetslivet som märker konsekvenserna först i form av trötthet, koncentrationssvårigheter, sjukfrånvaro och försämrad prestation. Många arbetsgivare ser symtomen, men saknar rutiner och mod att agera.
Lägg därtill att det finns ett tabu kring frågan, där medarbetare inte vågar berätta och chefer inte vågar fråga. Resultatet blir ofta att problemen eskalerar i tystnad, tills både individ och organisation drabbas.
Verktygen finns redan
Dataspelsakuten
Vår uppmaning till arbetsgivare är istället att agera här och nu, och det finns egentligen ingen anledning att uppfinna nya system eller skapa helt nya processer. Arbetsgivare har ofta redan verktygen, eftersom det till stora delar är samma strukturer som används för att hantera alkoholproblem, stress och psykisk ohälsa, och där det handlar om tidiga samtal, tydliga rutiner och utbildning.
Grundförutsättningen är att arbetsgivare vågar se dataspelsberoende som en arbetsmiljöfråga. I ett nästa steg menar vi att fler arbetsgivare måsta ta ansvar och arbeta utefter följande steg.
- Normalisera samtalet – Gör dataspelsberoende till en del av det ordinarie arbetsmiljöarbetet. Ta upp det i chefsträning, HR-rutiner och arbetsmiljöpolicyer.
- Utveckla policyn – Arbetsplatsens policy för alkohol, droger och beroendeproblematik bör även omfatta problematiskt datorspelande samt spel om pengar.
- Utbilda chefer i tidiga signaler – Precis som vid stress eller alkoholproblem finns tydliga mönster som trötthet, isolering och försämrad prestation. Chefer behöver veta vilka signaler som de ska vara uppmärksamma på i vardagen.
- Erbjud professionellt stöd – Företagshälsovården kan hjälpa med bedömning, behandling och rehabilitering, men bara om arbetsgivaren vågar lyfta frågan.
- Skapa tydliga förväntningar – Formulera riktlinjer kring återhämtning, sömn och digitalt beteende. Det handlar inte om att kontrollera fritiden, utan om att värna arbetsförmågan.
- Följ upp och avdramatisera – Precis som med andra beroenden är kontinuitet avgörande. Gör det tydligt att syftet är att hjälpa, inte att bestraffa.
Det är dags att sluta stoppa huvudet i sanden och se på dataspelsberoende som en arbetsmiljöfråga. Om vi fortsätter låtsas att dataspelsberoende inte påverkar arbetet, kommer både individer och organisationer att få betala priset, i form av ökad ohälsa och större kostnader för arbetsgivare.
