Cecilia Fahlberg och Britta Lejon säger i en replik på vår tidigare debattartikel, att sifferlösa avtal inte är en förutsättning för att arbeta med individuell lönesättning. Det är helt rätt! Alla löneavtal, utom de med centralt reglerade tariffer eller centralt bestämda lönehöjningar, ger den möjligheten. Den viktigaste framgångsfaktor för en lokal lönebildning är att avtalen inte innehåller några individgarantier eller generella löneökningar.
I vår artikel visar den undersökning som TNS Sifo gjort att de absolut flesta medarbetarna vill ha individuell lönesättning. Tre av fyra vill prata med sin chef om sin lön. Och en av två vill komma överens med chefen om lönen. Därför är det mycket glädjande att Unionen och ST uttalar att de ser positivt på en lönesättningsmodell där chef och medarbetare får komma överens om ny lön. Det ger oss goda förutsättningar att i nästa avtalsrörelse fortsätta att utveckla avtalen så att våra medarbetare får möjlighet att i ökad omfattning hantera sin lön med sin närmaste chef och att lönesättningen blir mer individualiserad. Vi ska också fortsätta det verksamhetsnära utvecklingsarbetet på företag och i statliga verksamheter så att vi får bra lönesamtal och en stark koppling mellan arbetsresultat och lön. Vår samsyn ger oss en utmärkt bas för det.