Att montera ner en demokrati sker sällan över en natt. Ofta är det de små stegen som på sikt skapar de stora förändringarna. Därför måste vi vara uppmärksamma både på vad som bygger en demokrati stark, men också på de stegvisa förändringar som kan påverka dess funktion. Som påverkar tilliten, rättssäkerheten och förutsägbarheten. Det som hör till själva kärnan i en fungerande demokrati.
Det kan vara torrt och tråkigt, det där med förvaltningspolitik och byråkrati. Men kommuner, regioner och statlig förvaltning har ett ansvarigt statsråd, civilminister Erik Slottner, och nu är det hög tid för honom att agera och visa engagemang även i dessa för Sverige avgörande frågor.
Då måste vi dra i nödbromsen.
Vi ser alla med stor oro på hur Trump-administrationen förändrar USA som land och den rådande världsordningen snabbt. En uttalad del av Trumps strategi är att ge sig på samhällsbärarna, de som är satta att värna demokratin. Nämligen tjänstemän. Då måste vi dra i nödbromsen. Då måste svenska politiker säkerställa att vi inte riskerar att gå samma väg i Sverige.
Sverige inte är USA, våra förvaltningsmodeller skiljer sig tydligt åt. Men händelserna där måste göra oss mer på tårna. Mer vaksamma på vad som händer i vårt eget samhälle och tydligare uppmärksamma de varningssignaler som redan nu blinkar.
Vi vill ha ett fungerande samhälle där det finns sjuksköterskor på akuten när vi kommer dit, där polisen kommer när vi råkar ut för brott, där beslut tas på det inskickade bygglovet och där det finns artiklar att läsa i morgontidningen.
Allt detta är uppdrag som tjänstemän utför varje dag. Ska det vara möjligt även framåt krävs att det finns tjänstemän på så väl statlig, regional och kommunal nivå som både kan och vill vara de samhällsbärare vi förväntar oss att de är.
Det är lätt att skälla på en anonym tjänsteman bakom ett beslut man inte håller med om. Men få vet om hur tjänstemännens vardag utvecklats och nu ser ut.
- Hat och hot. Var fjärde tjänsteman i offentlig sektor har utsatts för hat, hot och våld.
- Rädsla för repressalier om man har en avvikande åsikt. Det gäller både medarbetare och chefer.
- En tystnadskultur som breder ut sig. Tjänstemän drar sig för att påtala brister och larma om missförhållanden och vågar inte fatta beslut.
Som SvD uppmärksammar på ledarplats har globala trender i förvaltningen också gjort att effektivisering varit det normerande, utan vidare reflektion. I en levande och vital demokrati är förvaltningen högljudd. På rätt sätt. Där kombineras rättssäkerhet med effektivitet och demokratiuppdraget.
En tyst förvaltning är en tyst demokrati.
Där finns respekt för att uppdragen ser olika ut för politiker och tjänstemän, men respekten är ömsesidig. Det är när politiker och tjänstemän, förtroendevalda och experter har sina roller klara som vi får väl avvägda beslut. Går vi mot en tystare förvaltning är det en tydlig signal på att allt inte står rätt till. En tyst förvaltning är en tyst demokrati.
Det är dags att regeringen tar detta på större allvar. Erik Slottner, som ansvarig minister i regeringen. Den samlade tjänstemannarörelsen har därför följande frågor till dig.
När har din gräns passerats för vad vi kan tillåta? Hur mycket ska tjänstemännen tystna?
Demokratin är något vi tillsammans skapar och lever varje dag. Det är därför det är tjänstemännen det är synd om när experter tystnar.
Det är synd om demokratin.