Replik på Jonas Mellqvists debattartikel: Facken ska inte tystna inför hot om politiska repressalier.
Som de flesta vet lämnade jag fackförbundet Vision eftersom de ansåg att politiska högeruppfattningar strider mot deras ”värdegrund”. En bekant till mig som tagit del av min historia rynkade på pannan och tittade undrande på mig.
Han sa: ”Men om du gjort ett bra jobb och de tror att du känner ledande sverigedemokrater, varför utnyttjar de då inte det? En bra medarbetare som känner politiker som förhandlar fram statsbudgeten och regeringens propositioner?”
Jag skrattade åt hans bristande förståelse för fackförbunden.
Jag skrattade åt hans bristande förståelse för fackförbunden. Men jag inser också att det är från de som inte har kunskaperna som man får höra sanningen. Varför ville inte fackföreningsrörelsen använda mig för prata med sverigedemokrater om arbetsmiljö, villkor på arbetsmarknaden, socialförsäkringssystemet och hela framtiden för den svenska partsmodellen?
Därför att politiseringen är viktigare än arbetstagarnas intressen. Det är tråkigt för rörelsen själv om fackföreningarna blir sist i landet med att inse att samhället har förändrats. Men en dag sitter vi tillsammans igen och pratar om vad som är bäst för alla arbetstagare i Sverige.
Då kommer jag att finnas där för att hjälpa er.