Moderniseringen av arbetsrätten har legat som underlag för många diskussioner de senaste veckorna. Upphovsmannen till las-utredningen Gudmund Toijer har anklagats för att missförstå direktiven, trots att punkt 20 i Januariöverenskommelsen tydligt efterfrågar en moderniserad arbetsrätt. Lagen om anställningsskydd är i stort behov av en uppdatering, särskilt i det läge som Sverige nu befinner sig i.
Exemplen är många på de gånger las fungerat dåligt för både medarbetare och företag. Bara här i närtid skedde ett uppmärksammat varsel i Norrtälje kommun, där en strateg som arbetade med våld i nära relationer inom organisationen TINK (Trygg i Norrtälje kommun), fick lämna sitt arbete på grund av turordningsreglerna. las blev en stoppkloss och satte käppar i hjulet för planeringen av verksamheten och där arbetsgivaren tvingades tillämpa sist in, först ut-principen, trots att strategens arbetsuppgifter är ett prioriterat område.
Fler skulle komma i jobb om turordningsreglerna avskaffades helt och hållet.
Las kan alltså innebära problem för kommuner, men särskilt problematiskt är det för småföretag. I småföretagen skapas fyra av fem jobb i Sverige. Svårigheterna landar i att undantagsreglerna idag bara gäller två personer på tio anställda. I praktiken leder det till minskad flexibilitet, osäkerhet inför att anställa och klyftor på arbetsmarknaden mellan de som har ett jobb och de som hamnar i utanförskap. Fler skulle komma i jobb om turordningsreglerna avskaffades helt och hållet.
Att frågan om en moderniserad arbetsrätt har aktualiserats är därmed bra. Det har påståtts att en realisering av utredningsunderlaget i sportspråk skulle resultera till ’’10-1 till arbetsgivarna’’. Här försöker man rätta till historiebeskrivningen till sin fördel. Lagar som las och Medbestämmandelagen (MBL) infördes under 70-talet av Socialdemokraterna och gick tvärt emot den svenska modellen. Det var nämligen en politisk justering, just sådant som Saltsjöbadsavtalet 1938 skulle motverka. Balansen har sedan 1930-talet därmed mycket riktigt förskjutits och det har varit till fackens fördel.
Behovet av en mer modern svensk arbetsmarknadspolitik är med andra ord stor. Att helt avskaffa, reformera eller kraftigt skala tillbaka las och MBL är en bra början för att återställa balansen mellan avtalsparterna. Några punkter behöver dock komma tillbaka från originalavtalet för att säkerställa att balansen hålls. Det behöver finnas ett fungerande arbetsorgan som nyttjas när det uppstår en tvist. Det kallades förut för arbetsmarknadsnämnden, men användes alldeles för sällan för att kunna kallats verksam. Ett återinförande av denna eller något av liknande slag hade varit bra för att säkerställa att parterna samarbetar på lika förhållanden och att det finns en opartisk instans dit parterna kan lösa sina meningsskiljaktigheter.
