När Vision och Akademikerförbundet SSR nyligen presenterade våra avtalskrav för 160 000 medarbetare i kommuner, regioner och företag är det i vetskap om de stora utmaningar som välfärden står inför. Demografiska förändringar, välfärdsteknik, digitalisering och AI kommer att vara viktiga i verksamhetsutvecklingen framåt, men ställer samtidigt krav på medarbetarna att hänga med i omställningen. Att involvera medarbetarna och lyssna till professionerna kommer att vara helt centralt för att framtidssäkra välfärden.
Som parter är det vårt ansvar att utveckla kollektivavtalen för att ge medarbetarna de bästa förutsättningarna att göra jobbet. Sveriges viktigaste jobb finns i välfärden och det måste avspegla sig genom hållbara och goda arbetsvillkor. Vår ambition med det nya centrala avtal som kommer att tecknas i vår är att öka sektorns attraktivitet för nya medarbetare och inte minst unga akademiker, och samtidigt behålla erfarna medarbetare.
Vi ser framförallt behov av att förbättra den lokala lönebildningen som i flera delar inte fungerar tillräckligt bra. Grunden för en individuell lönesättning är att ge varje medarbetare möjlighet att påverka sin lön genom sina prestationer. De signaler vi får från våra lokala organisationer pekar dock på flera problem som vi som centrala parter behöver ta ansvar för genom att hitta nya metoder som kan stötta lokala fack och arbetsgivare.
Om de ekonomiska resurserna minskar måste vi anpassa kraven, men aldrig tumma på villkoren.
Det handlar om att:
· Processen måste bli tydligare. Lön sätts utan att medarbetarna fått möjlighet att påverka den i dialog med sin chef. Lönekriterierna inte är tillräckligt kända bland medarbetarna och många upplever att det saknas en koppling mellan prestation och lön.
· Lönesättande chefer behöver mandat. Vi ser att lönesättande chefer inte är tillräckligt involverade i arbetsgivarens lönepolitik och att bristen på kunskap om lokala prioriteringar försämrar deras förutsättningar att sätta rätt lön.
· Öka lönespridningen. Trots gemensamma insatser är lönerna fortfarande alltför sammanpressade, inte minst inom stora kvinnodominerade yrkesgrupper i regionerna.
· Yrkesskicklighet ska löna sig. Många av våra medlemmar upplever i dag ett slags ”glastak” som gör att lönen inte höjs, trots att de utvecklas och blir mer erfarna och skickliga i sitt yrke. Det är inte rimligt. I takt med att medarbetare blir skickligare ska lönen höjas och det ska vara möjligt att fortsätta göra en lönekarriär under hela arbetslivet.
Trots ett tufft ekonomiskt läge i många kommuner och regioner ställs det stora krav på välfärden att leverera. Våra medlemmar är kunniga och professionella och de går till jobbet varje dag med viljan att bidra till en riktigt bra välfärd för oss alla. För detta viktiga arbete ska de ha en bra lön och schysta villkor. Om de ekonomiska resurserna minskar måste vi anpassa kraven, men aldrig tumma på villkoren.