De ska starta nya Arbetslivsinstitutet

Kan kulturen göra det som samhället inte klarar av?

2007 lades myndigheten Arbetslivsinstitutet, som hade till uppdrag att dokumentera svenskt arbetsliv, ned på Alliansregeringens initiativ.

Nu ser Arbetslivsinstitutet dagens ljus igen.

Vi ska arbeta som en myndighet, där vi ska ha som ett utskott. Vi får se hur formella vi blir.

Men den här gången kommer vi inte att få se en statlig myndighet med 285 forskare.

I stället är det ett konstprojekt, som finansieras med 1 571 000 kronor, inklusive moms, av Konstnärsnämdnen, via Kulturbryggan. Ett kulturstöd som den senaste tiden främst uppmärksammats för sitt stöd på 894 000 kronor inklusive moms till en poet som ska verka som kommunpoet i Tranemo.

Ska skildra det svenska arbetslivet

De tolv projekt som fått pengar ska bidra till att ta fram nya konstformer. Här finns listan över projekten.

”Det finns en lång tradition av dokumentation och skildring av arbetsplatser, dess miljöer och människor av dokumentärfilmare. Sedan två decennier tillbaka har det varit svårt att som dokumentärfilmare få tillträde till svenska arbetsplatser. Detta leder till en brist i framtiden ur ett antropologiskt och arbetslivshistoriskt perspektiv och många människors arbetsliv är utan insyn” står det i ansökan för projektet Arbetslivsinstitutet.

Bakom ansökan ligger dokumentärfilmaren Andja Arnebäck.

Nu ska hon tillsammans med Astrid Askeberg, också dokumentärfilmare och den som bollade fram projektet med Andja innan ansökan skickades in, och en grupp bestående av musiker, fotografer, en poet och en journalist skildra svensk arbetsmiljö genom att gestalta olika yrken.

Jag har svårt att se att någon skulle ha synpunkter på att vi ska skapa musik, film och poesi utifrån människors arbetsliv

Tanken är att gruppen ska arbeta lite som en myndighet där allt underlag dokumenteras. Först görs intervjuer med människor i olika yrken, där skolmatsalspersonal och en kurator är först ut. Sedan tolkas deras berättelser, exempelvis genom musik av någon av de två musiker som är med, Anna Bodotter, kompositör eller Sebastian Sandberg, trubadur.

Det kan bli en musikvideo från en skolmatsbespisning, eller en visa om en kurators vardag.

– Jag saknade musik att lyssna på som skildrar verkligheten. Hip hop är inte mitt tilltal och jag undrade – varför kan inte någon göra nya låtar att lyssna på? säger Andja Arnebäck.

– Det gjordes mycket bra musik i Göteborg under 60 och 70-talet som skildrar arbetslivet.

Men exakt vad det blir går förstås inte att säga förrän alla i projektet är igång.

– Man kan inte beställa ett mästerverk, men jag blir jätteglad om vi lyckas få ut några låtar som är justa. Vi kanske kan skapa världens bästa progglåt i modern tappning.

Vill komma bort från individfokuset

Projektet startar nu och tanken är att de färdiga verken ska presenteras i de miljöer de beskriver.

– Vår ambition är att vi ska få framföra våra verk på arbetsplatserna. Om vi gör en musikvideo, ”Bamba”, om en skolmatsbespisning, vill vi spela upp filmen med alla elever och all personal. Om vi gör stillbildsserier vill vi ställa ut dem i den miljö där de är tagna.

Verken kommer också att publiceras digitalt på en särskild hemsida.

Varför vill du göra det här?

– Inspirationen kom när jag märkte att en del inte mådde så bra på jobbet. Jag hörde om hur man placerar problemen på individnivå, fast det är arbetsmiljön som har problem. Många har också en relation till arbetet, de flesta har ett arbete. Förhoppningsvis kan vi skapa identifikation.

Hip hop är inte mitt tilltal och jag undrade – varför kan inte någon göra nya låtar att lyssna på?

Tror du att det kan bli diskussion om ert projekt också, så som det blivit med kommunpoeten i Tranemo, att det finns människor som inte tycker att skattemedel ska gå till att göra musik om svenskt arbetsliv utan att det finns bättre saker att lägga pengarna på?

– Nej. Jag har svårt att se att någon skulle ha synpunkter på att vi ska skapa musik, film och poesi utifrån människors arbetsliv. I så fall är frågan vad vore bättre att berätta om eller skapa utifrån? I så fall krävs väl att man är kulturfientlig helt enkelt. Att man inte vill ha kultur och konst, oavsett vad det handlar om.

– Jag tycker det här med kommunpoet är en helt fantastisk idé. Dessutom kostar det ju inte kommunen något i det här fallet. Det är pengar öronmärkta för kultur som går till kultur. Jag tycker alla kommuner skulle ha en kommunpoet anställd. Och kanske också en kommunmusiker och en kommunfilmare.

Men namnet på projektet Arbetslivsinstitutet förpliktigar också.

– Vi ska arbeta som en myndighet, där vi ska ha som ett utskott. Vi får se hur formella vi blir, säger Andja Arnebäck.