Äntligen. Men det dröjde länge. Ungefär så kan inställningen i facket till president Obama sammanfattas.
Då, i valrörelsen 2008, i de dånande Yes we can!-mötena hoppades den tynande amerikanska fackföreningsrörelsen att Barack Obama skulle vrida fram klockan igen, bort från 1930-talslagarna och de Ronald Reaganska 1980-tals-tumskruvarna.
Obama satsade i stället det mesta av sitt politiska kapital på att först dämpa krisdyningarna och sedan trumma igenom vårdreformen. I de följande valen stärkte republikanerna sitt grepp över kongressen och motsatte sig flera kandidater till myndigheten NLRB, National Labor Relations Board.
Försök att modernisera lagstiftningen
Men under andra perioden tog Obama ett fastare grepp och arbetsmarknadsexperter konstaterar att NLRB i sin nuvarande skepnad är ”bäst någonsin” och svarar för ”de mest beundransvärda försöken att modernisera lagstiftningen på årtionden”.
Blodig bakgrund till firandet
Helgdagen Labor Day firas alltid första måndagen i september, som något av en parallell till 1 maj.
Bakgrunden till helgdagen är blodig med solidaritetsmanifestationer efter massakrer på strejkande. Förslag om en arbetets dag kom redan i mitten av 1880-talet och en federal lag antogs 1894.
I takt med att fackanslutningen har minskat betraktas Labor Day mer och mer som slutpunkten på sommaren, men demokratiska presidenter dyker alltid upp på Labor Day-möten. Den fackliga centralorganisationen AFL-CIO lade i år ut listor över livsmedel, från ketchup och varmkorv till grönsaker och öl, som tillverkas i företag med facklig närvaro.
Det var kanske skälet till att en avspänd Obama – i skjortärmarna – lät gladare och trotsigare än på länge när han höll tal i Boston på Labor Day. Arbetslösheten är för övrigt nere i 5,1 procent, det är lägre än under Reagans åtta år vid makten.
– Jag har sagt det förut och jag kommer att säga det igen: om jag letade efter ett bra jobb med trygghet för mig och min familj skulle jag gå med i facket! sade Obama efter några rejäla attacker på republikaner som påstår sig försvara medelklassen – republikaner som just nu har en kandidat som hävdar att hans kamp mot facket förberett honom för strider mot Islamiska staten och en annan kandidat som har velat ge facket en smäll på käften.
Nya beslut om arbetstagares rättigheter
Tack vare beslut i NLRB och direktiv från Vita huset har arbetstagarsidan stärkts på kort tid. Det genom rätt att organisera mindre grupper och inte bara hela arbetsplatser, genom sju dagars betald sjukfrånvaro i företag med federala kontrakt, genom övertidsersättning i hemsjukvården och större möjligheter att föra grupptalan mot arbetsgivare med mera.
Andra beslut gäller rätten att förhandla med den direkta arbetsgivaren, inte ett anonymt moderbolag samt ifrågasättande av den nya ”gig”-ekonomin, alltså där en enskild får enstaka jobb – ”gigs” – via mobilen eller sajter som i taxinätverket Uber.
Unga mer positiva till facket
Inställningen till facket har enligt en Gallupmätning i augusti dessutom stärkts, särskilt bland yngre: 58 procent är positiva jämfört med 48 procent under finanskrisen. Siffran stiger till hela 66 procent bland folk under 35 år.
De stora frågorna för facket är:
- högre löner med slogan som ”Fight for 15” eller 15 dollar i timmen, något som en betryggande folkmajoritet stöder.
- bekämpning av ”permatemp”-status i och med oviljan att ge människor fast tjänst eller heltidstjänst med fler förmåner.
- att se till att inga av de ovan nämnda framgångarna slås tillbaka i domstol eller i kongressen.
Clinton impopulär på grund av TTIP
Därefter kommer en ständig punkt, den övergripande fackliga målsättningen att välja en demokratisk president.
Ordförande för centralfacket AFL-CIO, Rich Trumka (till vänster), valde att delta i samma picknick i Pennsylvania som vice president Joe Biden (till höger) i stället för med Hillary Clinton. Foto: Keith Srakocic/AP/TT.
Nu återstår bara några månader till den långa primärvalsprocessen 2016. Att vänstern mobiliserar märks särskilt på entusiasmen för senatorn Bernie Sanders och en avvaktande hållning till Hillary Clinton. Hennes krav på en feministisk inrikespolitik med sådant som utvidgad föräldraledighet gillas förvisso, men inte hennes eget ministerbaxande av de stora frihandelsavtalen med Asien och Europa.
Ordföranden Richard Trumka i centralfacket AFL-CIO dröjer med den obligatoriska officiella uppbackningen, ”endorsement”, av Hillary Clinton. På Labor Day deltog han i stället i samma parad och picknick i Pennsylvania som vicepresident Joe Biden.
En demokratisk strateg skrev sade enligt en artikel i tidningen The Hill att ”Trumka vill ha Hillary men han flörtar med Sanders och Biden för att få henne att liera sig med facket”. Flera stora förbund ligger lågt tillsvidare, t ex transportarbetarfacket Teamsters, lärarnas AFT och offentliganställdas SEIU.