”After work” ställer bra frågor om arbetslivets mening I ”After Work — a book about the meaning of work” (Ruin förlag) redovisar Karin Hansson (projektledare), Åsa Andersson Broms, Shiva Anoushirvani, Per Hasselberg, George Kentros och Nils Claesson, hur de i det konstnärliga forskningsprojektet ”Work a Work” utifrån filosofiska, politiska och kritiska frågeställningar undersökt synen på vad arbete är och kan vara.

”After work” ställer bra frågor om arbetslivets mening

Recension Är det meningsfullt att måla svarta och vita kvadrater på allmän plats? Cecilia Djurberg har läst en ny bok om Kungliga Konsthögskolans projekt "Work a work" och finner att konstnärers jobb blir allt mer "riktigt arbete".
Cecilia Djurberg
1 jun 2022
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0

I takt med att samhället förändras och olika formar av automatisering tar över gamla arbetsuppgifter börjar visioner och teorier torna upp sig om hur livet efter arbetslivet som vi känner det idag kommer att bli.

Med avstamp i utopier och dystopier om vad som kommer att hända med arbete, och arbetare, i framtiden startade det interdisciplinära forskningsprojektet ”Work a Work” under Kungliga Konsthögskolans vingar 2017. Nu har projektgruppen publicerat några av sina resultat i en nyutgiven bok.

I ”After Work — a book about the meaning of work” (Ruin förlag) redovisar Karin Hansson (projektledare), Åsa Andersson Broms, Shiva Anoushirvani, Per Hasselberg, George Kentros och Nils Claesson, hur de i det konstnärliga forskningsprojektet ”Work a Work” utifrån filosofiska, politiska och kritiska frågeställningar undersökt synen på vad arbete är och kan vara. Att kalla bokens texter för tydliga slutsatser vore dock en överdrift. Då detta är fråga om konstnärlig forskning erbjuder boken snarare en presentation av de olika konstprojekt som gjorts inom ramen för det övergripande projektet. Men att läsa texterna och ta del av bilddokumentationen och tankarna som uppstått längs vägen är ändå intressant.

Jämfört med säg managementkonsultens i mångas ögon obegripliga tillvaro framstår här konstnären Nils Claessons projekt ”Black Work – White Work” nästan som ett under av meningsfullhet.

För just eftersom detta handlar om konstnärlig forskning är en given ingång till temat att diskutera synen på konstnärligt arbete. Konst och konstnärer har det funnits bestämda uppfattningar och fördomar om i alla tider, men ju längre in i boken jag kommer, desto mer börjar jag övertygas om att konstnärligt arbete nog ändå snart kan komma att anses mer som ”riktigt” arbete än det traditionellt gjort.

”Arbetets ära” – projekt i Work a work.

Ta kritiken mot så kallade meningslösa jobb till exempel, som varken ger några direkt meningsfulla bidrag till omvärlden eller ens gör arbetstagaren lycklig över något mer än på sin höjd lönen som kommer varje månad. Jämfört med säg managementkonsultens i mångas ögon obegripliga tillvaro framstår här konstnären Nils Claessons projekt ”Black Work – White Work” nästan som ett under av meningsfullhet. När jag läser Claessons korta, poetiska beskrivning av projektet väcker den nämligen många intressanta tankar om både konstens roll i samhället och meningen med arbetslivet, trots att hans verk all sin enkelhet gick ut på att först stå i en offentlig miljö och måla en kvadratisk duk helt svart. Och sen vid ett annat tillfälle måla en annan kvadrat helt vit. Han kopplar själv sitt arbete till dessa färgers starka symboliska laddning, liksom till hur de öppnar för diskussioner om färgernas betydelse.

I en konstnärlig kontext kan alltså till synes meningslösa arbetsuppgifter öppna för många lager av mening. Dessutom kan ju själva målningarna säljas, antingen svart eller vitt.

Är då själva varumärkesbyggandet ett viktigare arbete för konstnären än att skapa själva konsten?

I bokens introduktion skriver projektledaren Karin Hansson, som är professor i mediateknologi vid Södertörns högskola och bland annat forskar om AI, om hur konstnärer tydligt har förhållit sig till konceptet arbete sedan modernismen och medvetet utmanat rådande uppfattningar om arbete. Som exempel nämner hon bland andra konstnären Marina Abramovićs oändligt långa performanceverk ”The artist is present”, där hon bara satt helt tyst och tittade på åskådarna i flera hundra timmar, och musikern John Cages berömda tysta komposition ”4’33” .

”Artists can be seen as both avoiding traditional work relations and at the same time acting like the perfect worker, as they both are inventing an original product and creating the market for this product where there was no demand before” skriver Karin Hansson.

Hon tar också upp den förändrade synen på konstnärsrollen, som i sin tur förändrar synen på det konstnärliga arbetet. I dag kan man av goda skäl exempelvis fråga sig om konstnärens identitet blivit viktigare än själva konstverket. I så fall, är då själva varumärkesbyggandet och skapandet av identiteten ett viktigare arbete för konstnären än att skapa själva konsten? Eller är det samma sak?

Det här är frågor jag själv haft som journalist under senare års medieutveckling. Borde jag lägga mer arbetstid på att odla mitt varumärke och skulle mina artiklar då bli mer värda? Mer lästa?

Hon menar att det faktiskt kan betraktas som ett slags arbete, det vi utför när vi skapar och utvecklar våra onlinepersonor på sociala medier.

Karin Hansson återkommer till idén om skapandet av jaget som ett slags arbete i sin text ”I am not a robot”. Titeln syftar till de captchta-system som uppmanar oss att verifiera att vi är riktiga människor när vi är på internet och Hanssons text kretsar mycket kring det värde vi människor bidrar till när vi är online.

Hon menar att det faktiskt kan betraktas som ett slags arbete, det vi utför när vi skapar och utvecklar våra onlinepersonor på sociala medier. Men det är någon annan som kapitaliserar på oss och på denna arbetstid vi lägger ner, när de skördar vår användardata och robotdammsuger upp alla digitala fotspår vi lämnar efter oss.

Nyheter

Givet människors benägenhet att glatt utföra den här typen av gratisarbete på digitala plattformar, eller människans uppfinningsrikedom när det gäller att hitta på annat att fylla sin tid med, som till exempel att måla svarta och vita rutor, behöver vi kanske nog inte oroa oss för att framtidsmänniskan kommer att bli sysslolös och dö av tristess om det visar sig att robotar skulle ta över våra jobb en dag.

Men knäckfrågan är förstås hur vi ska lösa vår försörjning. Och återigen är konstnärer en intressant yrkeskår att studera. För redan idag hör konstnärer, trots sin ofta väldigt långa utbildning, till dem som får minst betalt för sitt arbete och måste förlita sig på olika slags mecenatsystem. Dessutom lägger de ner en ansenlig del av sin arbetstid på för dem mindre meningsfullt arbete, som att fylla i formulär och skriva bidragsansökningar. Tid som annars hade kunnat användas till att skapa konst som kommer andra människor till del.

En del av projektet Work a Work handlade därmed, inte överraskande, också om att driva frågan om konstnärslön och medborgarlön — vilket man gjort i workshops, installationer och i en konstnärlig affischkampanj på stan.

Relaterad läsning

Cecilia Djurberg
1 jun 2022
Kommentera
Kommentera

Kommentera artikeln

Vi vill gärna få frågor, kommentarer och reflektioner om våra artiklar! Arbetsvärlden förhandsmodererar artikelkommentarer, vilket gör att det kan dröja en stund innan din kommentar dyker upp. Håll dig till ämnet, och håll en god ton. Vi föredrar om du anger ditt riktiga namn, men du måste inte.

Hämtar fler artiklar