Jämställdhetsmyndigheten har tillsammans med länsstyrelserna i Kronoberg, Skåne, Värmland och Västerbotten genomfört en enkätundersökning.
Av 1600 tillfrågade har 859 personer svarat på frågor om de har erfarenhet av våld i nära relationer och hur våldet påverkat arbetet.
Resultatet presenteras i rapporten Kan arbetsplatsen vara trygg när hemmet inte är det?
Var femte kvinna utsatt för våld
En tredjedel av de som svarat uppger att de har erfarenhet av våld i nära relation, antingen personligen eller genom att en kollega varit utsatt.
Var femte kvinna och var tionde man uppger att de själva har utsatts för våld.
Våld i nära relationer inverkar på sysselsättning, produktivitet och hälsa
Hälften av de som har utsatts uppgav att våldet påverkat deras arbetsförmåga.
Men det är få av dessa som berättat om situationen för någon på arbetsplatsen.
Flera av de som svarat att de varit utsatta för våld har också på olika sätt hindrats från att ta sig till sin arbetsplats, antingen genom att de fysiskt hindras eller låsts in i hemmet, eller genom att de fått sin mobiltelefon, sina bilnycklar, pengar till busskort eller arbetskläder beslagtagna.
Oplanerad frånvaro
Andra hindrades genom att inte få hjälp med att ta hand om barn eller andra familjemedlemmar.
Många våldsutsatta rapporterar också om att de haft oplanerad frånvaro på grund av våldet, för besök hos polis, socialtjänst, kvinnojour eller tingsrätten.
Tydligt att våldet följer med in via de här vägarna
– Våld i nära relationer inverkar på sysselsättning, produktivitet och hälsa. Medlemsstaternas regeringar, arbetstagare och organisationer kan bidra och ta itu med konsekvenserna av våld i nära relationer, säger Anna Middelman, som varit utredare för den statliga utredning som utrett om Sverige kan ratificera ILO:s konvention om våld och trakasserier i arbetslivet.
Trakasserierna fortsatte också på själva arbetsplatsen genom telefonsamtal, mejl och sms.
– Arbetsgivarna behöver ha riktlinjer som ger oss guidning för de digitala plattformarna. Det är tydligt att våldet följer med in via de här vägarna, säger Kerstin Kristensen, senior utredare vid Jämställdhetsmyndigheten, som presenterade rapporten under fredagen.
Särskilt viktigt under pandemin
Hon menar att de system som redan finns för aktiva åtgärder och systematiskt arbetsmiljöarbete ger goda förutsättningar för att kunna arbeta med frågan.
– Vi behöver planera för förändring och undersöka hur det står till med utövandet av våld, detta är särskilt viktigt när vi lever under effekterna av covid-19, när många jobbar hemma, kanske tillsammans med den som utövar våldet, säger Kerstin Kristensen och fortsätter:
– Vi behöver också mer utbildning i form av kunskapshöjande insatser för samtliga anställda.
Det finns arbetsgivare som redan arbetar med frågan, som Trollhättan, Orust, Skellefteå och Gävle kommuner. Där kan vi hämta goda exempel.
Slutligen måste arbetsgivaren kartlägga lokala stödåtgärder och följa upp arbetet.
Många av de som uppgett att de inte har berättat om våldet för någon på sin arbetsplats säger att det beror på att de har förnekat inför sig själva att de varit utsatta för våld.
Det har också kommit in ovanligt många fritextsvar i undersökningen, 1 100 stycken. I ett av dem står det: ”Det är mycket viktigt att vi börjar prata om de här frågorna på arbetsplatsen och att vi ökar kunskapsnivån hos både medarbetare och chefer.”