– Om man ska göra arbetslivet hållbart så kan man inte börja se över det när folk är 60 år, det här arbetet är någonting som måste pågå under hela livet.

Det kronologiska åldrandet säger egentligen bara hur många födelsedagar personen har firat och inte så mycket mer, menar forskaren Kerstin Nilsson. Foto: HKR
Det säger Kerstin Nilsson, professor i folkhälsovetenskap, som skrivit en ny rapport för Delegationen för senior arbetskraft om vad som krävs för att skapa ett hållbart arbetsliv. Hon har under 16 års tid arbetat med att ta fram den så kallade SwAge-modellen, som bygger upp en samlad bild av vad som krävs för att en individ ska ha både förmåga och vilja att stanna i arbetslivet.
En viktig faktor är att inte bara se ålder som en siffra, säger hon.
– Om man pratar om att senarelägga ålderspensionen så kan man inte bara titta på det kronologiska åldrandet. Det säger egentligen bara hur många födelsedagar personen har firat och inte så mycket mer.
Kortare arbetstid och träning viktigt
I stället är det viktigt att också titta på exempelvis biologisk ålder, hur arbetsförmågan påverkas av det rent kroppsliga. Arbetstidsförkortning är ett exempel på vad som skulle hjälpa fler att kunna arbeta längre, lyfter rapporten. Den pekar bland annat på försök där arbetstagare över 58 års ålder fått minska sin arbetstid till 80 procent, men med 90 procent av sin tidigare lönenivå och med 100 procent av pensionspoängen. Resultatet blev minskad sjukfrånvaro bland deltagarna och ökad produktivitet och lönsamhet för företaget.
Hon var väldigt förvånad över att omsorgspersonal inte fick träna.
En annan sak som skulle kunna ha positiva effekter för det biologiska åldrandet hos arbetstagare är träning på arbetstid.
– Det gäller till exempel inom vård och omsorg, där många arbetar med tunga lyft. Kroppen är ens arbetsverktyg och då behöver man träna den, säger Kerstin Nilsson.
I en av de undersökningar som SwAge-modellen grundar sig i intervjuades en HR-chef som kommenterade just det, berättar Kerstin Nilsson. Chefen hade tidigare arbetat på Polisen, men jobbade nu för en kommun med bland annat personal inom äldreomsorg.
– Hon var väldigt förvånad över att omsorgspersonal inte fick träna. Brandkåren, som också är kommunal, har ju träning som en självklar del av sin arbetstid.
Platta organisationer kan bli problem
Att arbetslivet idag till stor del består av platta organisationer kan också vara ett problem för att fler ska kunna jobba längre, menar Kerstin Nilsson. Tanken om att alla ska hjälpas åt är fin, men en platt organisation gör också att arbetsuppgifterna blir utsmetade på alla arbetstagare.
– Det gör det svårt för äldre som kanske behöver färre uppgifter i slutet av arbetslivet, men också för den som behöver komma tillbaka in i arbetslivet efter sjukskrivning för stress. De får ingen plats i en organisation där alla behöver göra allt.
Vilka samhälleliga åtgärder som behöver genomföras för att fler ska kunna och vilja arbeta längre vill Kerstin Nilsson inte kommentera, men hon säger att det viktigaste är att vi börjar se till individens förmåga och möjligheter. Och att en enkel åtgärd som skulle ge stora resultat är att fler arbetsgivare verkligen utför systematiskt arbetsmiljöarbete.
– På de arbetsplatser där det fungerar så är det fler som säger att de kan arbeta efter att de fyllt 65. Trots det så kan vi se att väldigt många arbetsplatser inte har ett systematiskt arbetsmiljöarbete, fastän det står i lag att de är skyldiga att ha det, säger Kerstin Nilsson.
– Man måste väga in ålder i det systematiska arbetsmiljöarbetet och i medarbetarsamtalen. I slutändan måste det alltid tas på individnivå.