Vad som avses med formuleringen ”normalt förekommande arbete” har länge varit en kontrovers i debatten om sjukförsäkringen.
Efter 180 dagars sjukskrivning gör Försäkringskassan nämligen en bedömning av individens arbetsförmåga mot hela arbetsmarknaden, eller ”normalt förekommande arbeten”. Men kritiker menar att Försäkringskassan hänvisar sjukskrivna till jobb som inte existerar, och efter att andelen personer som fått sin sjukpenning indragen ökade kraftigt när regeringen satte upp ett snävare mål för sjukpenningtalet år 2015, så skärptes tonläget ytterligare.
Utredningens förslag
Bland utredningens förslag finns bland annat följande punkter:
• Bedömningen av arbetsförmågan mot en bredare arbetsmarknad ska göras mot angivet normalt förekommande arbete.
• Personer som är mellan 62 och 65 år ska alltid få sin arbetsförmåga bedömd mot arbete hos arbetsgivaren, oavsett hur länge de har haft nedsatt arbetsförmåga.
• Undantagen från att arbetsförmågan ska bedömas mot en bredare arbetsmarknad utvidgas.
• Det ska bli lättare att beviljas rehabiliteringsersättning för att delta i arbetslivsinriktad rehabilitering.
Utredningen ska lämna sitt slutbetänkande senast den 30 april 2020.
En rapport från Inspektionen för socialförsäkringen, ISF, visar att ökningen av indragen sjukpenning varit störst just bland de som varit sjukskrivna 180 dagar, då begreppet ”normalt förekommande arbete” används.
När LO under ett av sina seminarium ger exempel på den typ av arbetsbeskrivningar som Försäkringskassan använder för att hänvisa deras medlemsgrupper till arbete är det många som skakar på huvudet:
”… ett arbete som inte innebär tung fysisk belastning av axlar och armar med varierande och ergonomisk arbetsställning, som har en tydlig arbetsbeskrivning, som inte är stressigt och som inte innebär att han måste ta initiativ eller koncentrera sig i hög omfattning.”
Lagändring föreslås
Nu kan det dock bli ändring på detta. På fredagsmorgonen överlämnade regeringens särskilde utredare Claes Jansson delbetänkandet ”En begriplig och trygg sjukförsäkring med plats för rehabilitering” till socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi (S). Han föreslår en lagändring som tvingar Försäkringskassan att pröva arbetsförmåga mot angivet arbete, där angivet arbete identifieras utifrån yrkesgrupp inom SSYK, när de hänvisar sjukskrivna till normalt förekommande arbeten – någonting som ska förhindra att människor hamnar mellan stolarna.
Det är ett förslag som också välkomnas av tjänstemännens centralorganisation, TCO.
Vår bedömning är att förslagen stärker rättssäkerheten och förutsättningarna för rehabilitering så att fler sjukskrivna ska kunna återgå till sitt arbete där deras kompetens och erfarenhet behövs och efterfrågas, skriver TCO i ett pressmeddelande.
– Att sjukförsäkringen är rättssäker och ger förutsättningar för återgång i rätt sorts arbete är avgörande för att ta tillvara tjänstemännens kompetens och erfarenhet, menar Therese Svanström, TCO-ordförande.
TCO:s utredare av välfärdsfrågor, Mikael Dubois utvecklar resonemanget.
– Det innebär en betydande förbättring mot i dag eftersom de här hänvisningarna till mer eller mindre fiktiva arbeten med låg stressnivå och låga krav på fysisk och kognitiv funktion försvinner. Försäkringskassans handläggare behöver nu faktiskt utreda vilka slags normalt förekommande arbeten den försäkrade kan tänkas klara av, säger Mikael Dubois.
Om det blir så här är det ett stort steg i rätt riktning
Dessutom förslår Claes Jansson att de som får rehabiliteringspenning inte ska få sin arbetsförmåga prövad utifrån rehabiliteringskedjans tidsgränser och att möjligheten till att undanta prövning av arbetsförmåga vid dag 180 vidgas.
– Dessa förslag stärker förutsättningarna för rehabilitering och möjligheterna att fullfölja påbörjade rehabiliteringsinsatser där den försäkrade är på väg tillbaka till sitt ordinarie arbete. Ökade möjligheter för rehabilitering behövs för att kunna ta tillvara tjänstemännens kompetens och erfarenheter. De förslag som utredningen lägger är i linje med det TCO efterfrågar, så om det blir så här är det ett stort steg i rätt riktning.
Utredningen ska lämna sitt slutbetänkande senast den 30 april 2020.
Domstolen har sagt sitt
En del i kontroversen kring begreppet ”normalt förekommande arbete” är att regeringsrätten (numera Högsta förvaltningsdomstolen) redan i en dom från 2008 (2008:15) slog fast att arbeten som är så specifikt anpassade efter en persons medicinska besvär att de endast finns i mycket begränsad utsträckning inte anses som normalt förekommande.
I två andra mål som drevs av LO-TCO Rättsskydd konstaterar Högsta förvaltningsdomstolen återigen att begreppet avser vanliga arbeten som den försäkrade kan utföra med ringa eller inga krav på anpassning. I domarna, som kom 2018, nekar Högsta förvaltningsdomstolen därför ersättning till en pappersarbetare som är kraftigt överviktig men anses kunna utföra stillasittande arbeten, medan ett affärsbiträde som har artros i samtliga fingerleder får rätt till sjukpenning, eftersom de allra flesta arbeten kräver att händerna kan användas.