Du känner kanske igen henne. En erfaren undersköterska som håller ihop ett vårdlag i tio år, som löser krockande scheman, minns allas allergier och aldrig glömmer ett läkemedel. Tills hon en dag inte orkar längre. Läkaren skriver utmattningssyndrom. Och ingen frågar sig varför just hon – som klarat så mycket så länge – bröt ihop gick just nu.
TCO-utredaren Mikael Dubois beskriver träffsäkert hur den stressrelaterade sjukfrånvaron i välfärdsyrkena har blivit ett politiskt vägval snarare än enskilda misslyckanden. Mellan september 2019 och september 2025 ökade antalet sjukskrivna för stressrelaterad psykisk ohälsa från 34 600 till 42 000, en uppgång med 21 procent.
Kvinnor utgör 79 procent av dem, och 88 procent uppger att arbetet bidragit till sjukskrivningen. Notan för arbetsgivarna landade förra året på nästan tio miljarder kronor.
Hos en del av dem som kraschar döljer sig adhd eller autism som aldrig upptäckts.
Men vägvalet handlar inte bara om bemanning och arbetsbelastning. Hos en del av dem som kraschar döljer sig adhd eller autism som aldrig upptäckts.
Kvinnor med adhd får sin diagnos i genomsnitt fyra år senare än män, visar en registerstudie från Karolinska institutet och Uppsala universitet som följt över 85 000 personer med adhd i Region Stockholm. Redan innan diagnosen söker de vård oftare och bär på mer samsjuklighet än både män med adhd och kvinnor utan.
Symtombilden hos flickor och kvinnor är nämligen ofta en annan: färre hyperaktiva drag, mer disträhet, ångest och emotionell instabilitet, vilket är en symtomatisk bild som lätt förväxlas med utmattning eller depression snarare än en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Många kompenserar därför i årtionden genom struktur, listor och envishet, tills kraven till slut blir för höga.
Forskning om så kallad maskering visar att just det ständiga kompenserandet är psykiskt påfrestande, även om sambandet med utmattningssyndrom ännu inte är vetenskapligt belagt.
Mot denna bakgrund kan tjänstemannafacken och skyddsombuden göra skillnad, utan att någonsin behöva ställa en diagnos själva
Mot denna bakgrund kan tjänstemannafacken och skyddsombuden göra skillnad, utan att någonsin behöva ställa en diagnos själva.
Skyddsombud och chefer bör reagera på återkommande korttidsfrånvaro, en medarbetare som plötsligt kraschar efter år av att prestera på hög nivå, eller någon som är extra känslig för yttre distaktioner och avbrott. Ingen ska behöva “avslöja” en diagnos för att få anpassningar.
Och Arbetsmiljöverkets nya riktlinjer för autism och adhd på arbetsplatsen slår fast just detta, och att ansvaret ligger redan i det systematiska arbetsmiljöarbetet, inte hos den enskilda.
De anpassningar som har forskningsstöd är dessutom sällan dyra
De anpassningar som har forskningsstöd är dessutom sällan dyra. Tydliggjorda roller, stöd för tidsplanering, möjlighet att dra sig undan brus och ljus samt en överblickbar arbetsbelastning gör ofta större skillnad än ännu en kurs i stresshantering. För den som står långt från arbetsmarknaden kan individanpassat stöd, så kallad IPS, också vara vägen tillbaka till ett hållbart arbetsliv.
Dubois har rätt i att vägvalet är politiskt. Men om skyddsombuden också får syn på de dolda diagnoserna bakom en del av utmattningen, blir vägen tillbaka kortare för fler. Rätt väg för välfärden handlar därför inte bara om fler kollegor och lägre tempo, utan också om att se den som redan kämpat i det tysta alldeles för länge.
