Under våren brukar medlemsutvecklingen i fackförbunden diskuteras när medlemssiffrorna släpps. I samband med detta brukar också organisationsgraden hamna i fokus. Men är organisationsgraden ett bra sätt att mäta hur fackförbund mår? Alla tycker inte det.
Andreas Beckert, chef för förbundssamverkan på TCO, menar att det krävs kompletterande perspektiv. Att bara titta på organisationsgraden blir inte rättvisande.
Det gör mig lite rädd att många bara ser fackförbund som en pelare i den svenska modellen.
– Organisationsgraden är ett systemmått. Det är inte ett mått på hur framgångsrikt ett förbund är. Organisationsgrad finansierar inte det vardagliga arbetet, säger han.
Andreas Beckert förtydligar.
– Ponera att vi har förbund som har 95 eller 100 procents organisationsgrad. Men om det berodde på att deras branscher krymper varje år skulle vi ha ett rekordstarkt system på pappret, men en facklig nivå som är på nedåtgående.
Ekonomi och livskraftsmått
Han menar att det därför är viktigt att också titta på den ekonomiska bärkraften i ett förbund. Utöver det slår han ett slag för att man också borde ha ett slags livskraftsmått.
– I ett sådant mått borde man till exempel titta på om förbundet har ett inflöde av yngre medlemmar, för det är ju själva definitionen av livskraft med nytt blod i systemet. Utöver det bör man titta på om det finns lokala klubbar, för det säger en hel del om organiseringen finns ute på arbetsplatserna samt hur det ser ut med inflödet av medlemmar och andelen förtroendevalda.
Viktigt att fråga sig hur fackförbunden mår
För att ett fackförbund ska bli attraktivt som arbetsgivare och kunna anställa särskilda kompetenser som exempelvis kan utbilda klubbar och förtroendevalda, behövs ett inflöde som kompenserar kostnadsökningarna.
– Verksamheten ska generellt finansieras genom medlemsavgiften. Förbunden i sektorer som krymper måste hitta sätt att finansiera organisationen. Om organisationsgraden exempelvis steg från 75 till 79 procent är det kul i organisationsperspektivet, men det betyder inte att livskraften är där, säger Andreas Beckert.
Han är bekymrad över att många idag ofta ser facken som en institution.
– Det gör mig lite rädd att många bara ser fackförbund som en pelare i den svenska modellen. Det är viktigt att också ställa sig frågan hur institutionerna mår.
Att många väljer att tala om organisationsgraden tror Andreas Beckert beror på att det är ett lättare mätbart värde än många andra mått som inte är lika lätta att få jämförbara över tid. Men oavsett är det värden som fackförbunden måste börja prata om, menar han.
– Att satsa på förtroendevalda är viktigt, men det måste kombineras med en vilja att växa och en tydlig värdegrund. Förbundets närvaro och förankring på arbetsplatsen är definitionen av dess livskraft, säger Andreas Beckert.
Kreativitet och nya samarbeten
Han menar att många riskerar att fokusera alltför mycket på att försvara organisationsgraden i sin sektor istället för att skapa strukturer och titta på hur de kan få ett medlemsinflöde som stärker livskraften.
– Det kan också finnas en risk om man tittar på organisationsgraden att man blir ganska defensiv. Vi kanske istället måste titta på hur vi kan omforma oss för att få ett bättre inflöde av nya medlemmar.
Andreas Beckert menar att fackförbund måste vara kreativa, öppna för nya samarbeten, allianser och fusioner. För nya sätt att göra saker på.
– Vi är förhandlingsorganisationer men vi är inget förhandlingsmaskineri.
Viktigt få förtroendevalda att stanna
Olea Huuska arbetade under många år som organisationsutvecklare på Unionen. Sedan 2025 har hon eget företag och skriver just nu på en bok som handlar om hur fackförbund kan bli fler förtroendevalda. Den går under arbetsnamnet Engagemangsdesign för facklig styrka.
– Den handlar om hur man kan utveckla organisationer så att människor vill bli förtroendevalda och stanna kvar som förtroendevalda, säger Olea Huuska.
Förstå att varje person tar med sig något viktigt och värdefullt in i föreningen.
Det ideella engagemanget har varit stabilt sedan 1990-talet. Närmare hälften av svenskarna utför ideellt arbete varje år. Forskningen pekar på att det är de idéburna organisationernas förmåga att rekrytera människor till ideellt arbete som är avgörande för denna stabilitet. Om man har detta mindset blir det viktigt hur fackförbund tar emot nya medlemmar och fångar deras engagemang.
Men att vara medlem i en organisation behöver inte innebära att man är engagerad. En del ser på sitt fackliga medlemskap som en försäkring och sig själv som en kund eller försäkringstagare, påpekar Olea Huuska.
Vad gör man om man är ett fackförbund i en bransch som är pressad och kanske minskar? Måste man slå ihop sig med andra förbund då?
– Jag tror att det är bra att analysera hela kapaciteten och identifiera styrkorna och hur dessa kan nyttjas för det strategiska utvecklingsarbetet. Kanske innebär det att identifiera helt andra sätt att arbeta på. Sammanslagningar utifrån en svag ekonomisk position är troligen inte så gynnsam för förbundet, men om det finns ett annat förbund som organiserar inom samma organisationsområde, kan det ju finnas vinster med att gå samman.
Kan det vara så att organisationsgrad är det som kanske får mest uppmärksamhet i debatten och inom akademin, medan det som förbunden egentligen går igång på är om de växer i absoluta tal?
– Nej. Jag tror att organisationsgrad är viktigt för förbunden också. Jag tror att alla förbund mäter sin organisationsgrad. Det är dessutom viktigt på lokal arbetsplatsnivå att analysera ifrån, men inte som enda mått.
Inflödet av unga minskar risken för oligarki
För att ett förbund ska vara livskraftigt måste det ha en fungerande demokrati, hålla i sitt syfte och hitta en balans mellan anställda och ideella där den ideella logiken måste vara överordnad.
Enligt teorin om Oligarkins järnlag från början av 1900-talet går alla idéburna organisationer från demokrati till oligarki, det vill säga när kunskap byggs upp och makt centraliseras.
– Det är ganska deterministiskt, men man kan göra saker för att motverka detta och det är bland annat att se till att det kommer in nya människor, att de snabbt skolas in och får bli en del av organisationen, säger Olea Huuska som med denna teori delvis är inne på samma tankegång som Andreas Beckert när han talade om livskraft.
Täckningrad och kollektivavtal
Olea Huuska menar att man mäter hur förbund mår på olika sätt på olika nivåer där organisationsgraden kan vara ett sätt att mäta på förbundsnivå och lokal nivå, medan man tittar på fler saker internt inne i förbunden. Exempelvis tittar man också på täckningsgrad för kollektivavtal, det vill säga hur många medlemmar respektive hur många arbetsplatser inom organisationsområdet som har en lokal facklig organisation och ett kollektivavtal. Hur många kontakter man har och hur de upplevs är ett annat sätt att mäta det fackliga arbetet på förbundsnivå.
I ett inlägg på LinkedIn har Olea skrivit att ”Ingen organisation är starkare än människorna som bär den. Jag kallar dem stjärnor – de som lyser upp organisationen med sitt arbete, sin tid, sin vilja och sina värderingar”.
Olea Huuska utvecklar:
– Det är lätt att se att medlemmar blir abstrakta i en stor facklig organisation, men att förstå att varje person tar med sig något viktigt och värdefullt in i föreningen. Det är viktigt att man hela tiden har fokus på varför finns fackföreningen till och för vilka, säger hon.
Bra att mäta på alla nivåer
Olea Huuska tror att det är viktigt att mäta på alla nivåer.
– På samhällsnivå kan det vara hur hög organisationsgrad vi harsom helhet, samt dela upp på arbetare och tjänstemän i branscher. Det är viktigt att så många som möjligt är med. Det är absolut inte det enda måttet, det säger inte tillräckligt om kvalitén på fackförbundet eftersom förbundet också kan finnas i en bransch där det finns en tradition av att vara fackligt engagerad.
Om branschen växer jättemycket men inte facket, har man gjort ett dåligt jobb då?
– Om organisationsområdet utökas med branscher där man inte har funnits tidigare så kan det ju ta tid att sprida information och fånga upp människor. Finns det en lokal facklig organisation på en arbetsplats så är medlemmar oftast mer medvetna om vad facket är och gör och dessutom mer nöjda. Så avståndet och okunskapen är verkligen faktorer att ta med i bedömningen innan man hävdar att ett förbund gör ett dåligt jobb.
