Sverige har en stark position när det kommer till digitalisering, med goda IT-kunskaper hos en stor del av befolkningen och en välfungerande partsmodell på arbetsmarknaden. Bland OECD-länder räknas också den svenska arbetsstyrkan vara näst bäst på IT-relaterad problemlösning.
Orosmoln finns också. Exempelvis utbildas färre studenter inom STEM-ämnen (Science, Technology, Engineering and Mathematics) än vad näringslivet efterfrågar, och så ser det ut att förbli under en lång tid framöver.
När SOM-institutet på uppdrag av TCO:s tankesmedja Futurion ställde ett antal frågor om behovet av omskolning framkom också att vi oroar oss mer för ökad stress på arbetet än hot mot demokratin.
Det är också en oro som överskuggar såväl oron för försämringar i välfärden som ökade sociala klyftor eller ekonomisk kris.
Folk har inte så många svar ännu
Olivia Chapman, programchef på den brittiska tankesmedjan Nesta, är projektledare för initiativet ”Digital Frontrunners” som studerar just Sveriges och liknande länders (Belgien, Danmark, Estland, Irland, Luxemburg, Nederländerna, Norge) lösningar för att klara av digitaliseringen av arbetet.
Olivia Chapman.
– En lärdom från de här länderna är att de alla, trots att de är avancerade på området, har svårt att se vad för färdigheter vi kommer behöva och hur man tar fram ändamålsenlig lagstiftning eller program för arbetsmarknaden. Folk har inte så många svar ännu, säger Olivia Chapman.
Vilka är de främsta lärdomarna från Digital Frontrunners?
– Vi har fokuserat på fyra områden utifrån våra diskussioner med regeringar, fackförbund, arbetsgivare och forskare. Ett är att vi behöver använda empirisk data bättre för att förutse vilka färdigheter som kommer behövas. Exempelvis vet vi att det finns massor av organisationer, som fack, företag och utbildningsanordnare, som sitter på högar av data som de inte vet hur de ska strukturera eller använda, säger Olivia Chapman.
En annan viktig utmaning är att skapa nya attityder och normer.
– Det handlar om hur man skapar motivation till livslångt lärande. Alla säger att livslångt lärande är viktigt men hur kultiverar man den motivationen hos individer och hur skapar man en kultur som premierar livslångt lärande?
Det tar alldeles för lång tid i alla de här länderna att få ny lagstiftning på plats.
Har ni kommit till någon slutsats om hur man skapar den här motivationen?
– Vi har tittat på tusentals rapporter om det livslånga lärandet och det vi lärt oss är att vi måste avlägsna situationsrelaterade barriärer. Det handlar om en persons begränsande omständigheter, exempelvis för en ensamstående förälder eller en person som har flera jobb, sådant som behöver hanteras innan de ens kan tänka på att lära sig nya färdigheter, säger Olivia Chapman.
En tredje lärdom är att lagstiftningen är för långsam.
– Det tar alldeles för lång tid i alla de här länderna att få ny lagstiftning på plats. Det kan ta år att utreda, remittera och införa en ny lag. Vi har tittat på Finland och Estland där man gjort försök att göra regeringen mer responsiv och dynamisk, säger Olivia Chapman.
Hon betonar att samarbetet mellan så kallade ”stakeholders”, så som fackförbund, arbetsgivare och regeringar, är avgörande för att åstadkomma förändring på systemnivå.
Vad gör Sverige rätt?
– Sverige har en fantastisk kultur kring lärande. Det är en öppensinnad kultur som präglas av jämställdhet. Det är en styrka. Det Sverige kanske inte gör så bra är att man är ganska fokuserad på städerna i stället för hela landet, säger Olivia Chapman.
Till sommaren inleder Nesta ett nytt projekt med samma deltagarländer ”Future Fit” som kommer fokusera på att undersöka praktiska lösningar ute på arbetsplatserna. För det ändamålet samarbetar Nesta med flera fackförbund. Förhoppningen är att projektet ska ge kunskaper om vilka utbildningssatsningar som fungerar i flera olika branscher och sektorer.