”Ojämna löner i kommunal sektor hot mot märket” Fr v Anders Lindström, Claes Stråth och Carina Gunnarsson. Bilden är ett kollage. Foto: TT

”Ojämna löner i kommunal sektor hot mot märket”

Avtal 2017 2,5 miljoner anställda ska få nya avtal. Det innebär skarpt läge för Medlingsinstitutet. Arbetsvärlden har talat med alla tre generaldirektörer genom historien. Den tidigare GD:n Claes Stråth ser hot mot industrimärket när vissa löner i kommunal sektor drar ifrån.
Anna Danielsson Öberg
19 jan 2017 | 10:25
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0

Årets avtalsrörelse är omfattande. Runt 500 avtal som omfattar 2,5 miljoner anställda ska omförhandlas. Sannolikheten för att en del förhandlingar slutar i oenighet är stor och det är då Medlingsinstitutet ska bistå parterna med medlare. Sedan starten har 60 medlare varit involverade i olika medlingsuppdrag.

– Medlingsinstitutet var myndigheten som inte någon part, möjligen med undantag för LO, ville ha. Alla var emot, säger Anders Lindström, som år 2000 var det nybildade institutets förste generaldirektör.

Fakta

Svenska medlingssystemet:

1906 antogs första lagen om medling

1913 inrättades Byrån för Sociala Ärenden i Allmänhet, en ”medlingsavdelning” inom Socialstyrelsen

1938 Förlikningsmannaexpeditionen skapas

1967 Statens Förlikningsmannaexpedition blir egen myndighet

2000 Medlingsinstitutet skapas som har ett annat uppdrag och fler befogenheter än Förlikningsmannaexpeditionen

Generaldirektörer:

2000 – 2005 Anders Lindström

2006 – 2016 Claes Stråth (som före och efter uppdrag arbetat som medlare och är Sveriges mest anlitade medlare)

2015 – Carina Gunnarsson

Källa: Medlingsinstitutet

+ Expandera

Föregångaren, Förlikningsmannaexpeditionen, hade ett tydligt uppdrag och det var att verka för arbetsfred. Uppdraget var att förhindra eller få stopp på pågående konflikter, hur medlarnas bud påverkade andra förhandlingar behövde de inte bry sig om. Med inrättandet av Medlingsinstitutet blev samhällsekonomin viktigare än arbetsfreden. Utgångspunkten var att medlarna skulle ”verka för en väl fungerande lönebildning” som det stod i instruktionen. Samtidigt skulle den konkurrensutsatta sektorn ha en lönenormerande roll.

– I praktiken innebar det att medlarna inte kunde lägga bud som var högre än det märke som industrin satt. Första gången det slogs fast var inom fastighetsområdet år 2001, säger Claes Stråth som var en av de inblandade medlarna och en av tre senior advisors som Anders Lindström knöt till det nya institutet.

”Att industrin definierade märket betraktades tidigt som en tvångströja av många.”

Tillsammans definierade den här gruppen vad begreppet ”väl fungerande lönebildning” var och vad det innebar att den konkurrensutsatta sektorn skulle ha en lönenormerande roll.

– Att industrin definierade märket betraktades tidigt som en tvångströja av många och det fanns också kritik mot att medlaruppdraget ändrades. Inte bara bland parterna utan också bland medlarna, säger Anders Lindström.

Det tog också många år innan alla parter – och medlare – insåg vad Medlingsinstitutets instruktion innebar, konstaterar både Anders Lindström och Claes Stråth. De och institutets nuvarande generaldirektör Carina Gunnarsson anser, inte oväntat, att institutet fullföljer sitt uppdrag.

– Reallönerna har ökat, relativa löneförändringar har skett utan att störa samhällsekonomin. Och vårt uppdrag är etablerat hos parterna, säger Carina Gunnarsson.

Invändningar mot Medlingsinstitutet

En av invändningarna när Medlingsinstitutet skapades var att det fanns risk att statens inblandning i lönebildningen skulle öka. En annan var att medlarnas ökade befogenheter att senarelägga konflikter skulle missbrukas. Men ganska snart insåg parterna att dessa farhågor inte förverkligades.

Däremot har institutet fått annan kritik från fack och arbetsgivare. Formuleringen i Medlingsinstitutets instruktion om att den konkurrensutsatta sektorn ska vara lönenormerande har tolkats för bokstavligt. Det märke som industrins parter träffar, med Industriavtalet i ryggen, följs på hundradelen, hävdar kritikerna.

– Parter som är överens kan göra vad de vill utan inblandning av medlare. Det är vid medling som medlare ska ta hänsyn till industrins märke, säger Anders Lindström.

En annan kritik går ut på att den strama tolkningen av industrimärket gör det omöjligt för kvinnodominerade grupper att höja sina löner mer än mansdominerade för att minska könslönegapet.  Men eftersom löneskillnaderna mellan kvinnor och män fortsätter att minska visar utvecklingen att det inte är en riktig kritik, hävdar alla tre.

”Jag tycker faktiskt att politikerna borde ge oss mer credit för att vi lyckats.”

Svensk lönebildning har gynnat svenska löntagares ekonomi och samhällsekonomin på ett sätt som borde uppmärksammas mer, anser Claes Stråth.

– Jag tycker faktiskt att politikerna borde ge oss mer credit för att vi lyckats. Det många inte tycks inse är hur komplex lönebildning och medling är. Så mycket kan gå fel.

Det nuvarande sättet att hantera svensk lönebildning inleddes när industrins parter träffade industriavtalet 1997. Utan avtalet hade sannolikt inte Medlingsinstitutet blivit verklighet, konstaterar Claes Stråth.

Men mycket har förändrats under de här åren: industrin har krympt vad gäller antalet anställda, tjänstesektorn har växt och den internationella konkurrensen påverkar allt fler delar av näringslivet. Det är därför färre industrianställda som i dag förhandlar fram märket för löneökningarna och som ska utgöra en norm för hela arbetsmarknaden.

– Även om vi levt upp till uppdraget behöver modellen diskuteras och följas utifrån vad som händer. Men ännu så länge har inte några alternativa förslag presenterats, säger Carina Gunnarsson.

Hot mot lönebildningen

Men flera hot finns, enligt Anders Lindström och Claes Stråth. Att fler branscher påverkas av internationell konkurrens ökar kritiken mot den rådande ordningen. För få anses ha inflytande över märkessättningen.

– Det är synpunkter som måste tas på allvar, annars riskerar modellen att haverera, säger Anders Lindström.

”Jag missunnar inte någon god löneutveckling. Men…”

Löneutvecklingen inom kommunal sektor riskerar också att skapa spänningar.

– Jag missunnar inte någon god löneutveckling. Men bland vissa tjänstemannagrupper inom kommunal sektor är den för snabb. Kommunals grupper halkar efter på ett sätt som kan leda till stora problem, säger Claes Stråth.

Löneskillnaderna och de olika stora löneökningarna mellan till exempel undersköterskor och sjuksköterskor och läkare leder förr eller senare till kompensationskrav inom den kommunala sektorn. Och den lönekarusell alla fruktar kan då snabbt bli verklighet, först i den offentliga sektorn, men ganska snabbt dras också andra sektorer och grupper in i jakten på att få mest.

Ytterligare ett hot är de sifferlösa avtalen. Det finns en gräns för hur många de kan bli. Om majoriteten av alla avtal saknar siffror finns det risk att dagens sätt att förhandla, med ett märke,  brakar samman. Till sist finns det ingenting som håller ihop systemet. Dessutom innebär allt fler sifferlösa avtal att parternas centrala ansvar för lönebildningen försvinner eftersom merparten av förhandlingarna sker på arbetsplatserna. Då ökar risken för politisk inblandning, enligt Claes Stråth.

– Var gränsen går vet jag inte men den svenska arbetsmarknadsmodellen bygger på att vi hanterar lönebildningen på ett eller annat sätt i kollektivavtal på nationell nivå. Om vi inte längre gör det – vad återstår då, säger Claes Stråth.

Anna Danielsson Öberg
19 jan 2017 | 10:25

Relaterad läsning

Kommentera
Kommentera
Hämtar fler artiklar
Få koll på de senaste nyheterna och åsikterna om arbetsmarknaden!
Nyhetsbrev