Nyligen släppte OECD en djuplodande rapport om kollektivavtalens betydelse för en väl fungerande arbetsmarknad med hög sysselsättning, låg arbetslöshet och hög produktivitet.
Rapporten Negotiating Our Way Up – collective bargaining in a changing world of work (2019) ger stöd för såväl fackens som arbetsgivarnas argument för en avtalsreglerad arbetsmarknad.
Vid sidan av kollektivavtalens inflytande över löneutvecklingen understryker OECD också dess positiva betydelse för bland annat arbetsmiljö, kompetensutveckling och omställning.
Samtidigt har den fackliga organisationsgraden och kollektivavtalstäckningen de senaste decennierna väsentligt minskat i industrialiserade länder.
Mellan 1998 och 2012 sjönk exempelvis snittet för kollektivavtalstäckning bland EU:s nuvarande 28 medlemsländer från 68 till 61 procent.
Trots det, eller just därför, betonar rapporten vikten av att ha kollektivavtal, inte minst för att möta utmaningarna på en snabbt föränderlig arbetsmarknad.
Minimilön-förslag inom hundra dagar
OECD:s rapporten om kollektiva förhandlingar och deras framtid kommer samtidigt som det pågår en diskussion om att införa minimilöner i EU.
Nytillträdda kommissionären för sysselsättning och sociala rättigheter Nicolas Schmit ska inom hundra dagar lägga fram ett förslag. Men minimilöner förmodas utmana kollektivavtalsmodellen, och svenska fack och arbetsgivarorganisationer är oroade över att det handlar om lagstiftning, ett direktiv.
När den nya kommissionen röstades igenom i förra veckan upprepade kommissionens ordförande Ursula von der Leyen visserligen löftet om minimilöner men utan att explicit nämna lagstiftning:
– Nicolas Schmit kommer att lägga fram en ramverk som ser till att alla får en rimlig minimilön, uppgav hon.
Vi måste visa att kollektivavtalsmodellen de facto är hotad om vi går mot ett direktiv för minimilöner.
Tre svenska ledamöter i EU-parlamentet sitter i dess utskott för sysselsättning och sociala frågor. Arbetsvärlden träffade dem i Strasbourg för att fråga hur de ser på OECD-rapporten och kollektivavtalens betydelse.
Skyttedal: Direktiv hotar svenska modellen
Sara Skyttedal (KD), suppleant i utskottet och vice gruppledare för kristdemokratiska EPP-gruppen, delar OECD-rapportens slutsatser om betydelsen av kollektivavtal och menar att många i parlamentet har en läxa att göra:
– Vi måste visa att kollektivavtalsmodellen de facto är hotad om vi går mot ett direktiv för minimilöner. Det senare blir första steget mot att skjuta sönder hela den svenska partsmodellen.
Kommer du att torgföra den svenska modellen?
– Absolut. Framförallt är det viktigt att slåss för att vi ska kunna ha den kvar. Det gör jag redan nu och kommer att fortsätta göra. Jag hoppas få med mig EPP på den linjen.
Några undantag för länder med kollektivavtal i ett eventuellt direktiv om minimilöner tror hon inte på:
– Att det skulle hålla rättsligt om det överklagas har jag svårt att se, säger Sara Skyttedal.
– Och EU har ingen kompetens på lönebildningsområdet. Det är svårt att se hur kommissionen ska motivera det rättsligt.
Kommer du arbeta för att få in frågan om kollektivavtalens betydelse i den sociala dialogen?
– Det kommer jag att göra och det har jag redan gjort. När Valdis Dombrovskis frågades ut för sin kommissionspost ställde jag frågan hur han tänkt att följa upp den sociala dialogen.
Vad svarade han?
– Att ett av hans senaste initiativ var en konferens med titeln ”nystart för social dialog”, som mynnade ut i överenskommelse.
En överenskommelse i fyra punkter för att just stärka den sociala dialogen.
– Vilket jag berömde honom för.
C: Minimilöner är inte vägen framåt
Centerpartisten Abir Al-Sahlani är den enda svenska ordinarie ledamoten i utskottet för sysselsättning och sociala frågor. Hon tillhör den liberala gruppen Renew Europe och sluter upp bakom kollektivavtalen:
– Jag har redan använt OECD-rapporten för att få de i Renew-gruppen att förstå att minimilöner inte är vägen framåt.
Hur kommer du att agera?
– Vi måste samarbeta mer över parti- och landsgränser. En viktig del av mitt arbete kommer att vara att föra en bred dialog, och tillsammans föra en åsikt framåt.
Bred dialog med vilka?
– Vi måste invänta kommissionens arbetsprogram, det som finns hittills är vaga formuleringar. Se om Ursula von der Leyen förstått galoppen att inte komma med skarp lagstiftning.
Behöver kroka arm
Abir Al-Sahlani tillägger:
– Vi kommer framöver behöva kroka arm med EU om arbetsmarknadspolitiken, men nu hoppas jag minimera skadorna och få in undantag om arbetares rättigheter, löneutveckling …
Den tredje svensken i parlamentets sysselsättningsutskott är suppleanten och socialdemokraten Johan Danielsson. Han har 15 års erfarenhet av EU och arbetsmarknadspolitik innan han valdes in i parlamentet i år.
I slutändan tror han inte kommissionen lägger fram ett lagförslag utan en rekommendation.
– En rekommendation om minimilöner som kombineras med tydliga förslag som stärker partsstrukturerna i Europa.
Vill ha fond för social dialog
Danielsson hoppas på en särskild fond som stärker möjligheterna till social dialog i medlemsländerna.
– En fond som bygger upp dialogen där den inte finns, och stärker den där den är svag. Ser till att vi får fungerande sektorsavtal runt om i Europa, och lagstiftning som till exempel garanterar de fackliga organisationerna tillträde till arbetsplatserna.
Därmed menar han att kommissionen skulle kunna lägga fram ett stort paket.
– Vilket skulle göra betydligt större praktisk skillnad för arbetare i Europa än att man låser sig vid ett direktiv om minimilöner.
Och som kan bli en del av den sociala pelaren?
– Absolut.
Att Johan Danielsson tror det blir en rekommendation istället för ett lagförslag grundar sig på alla samtal han haft med sysselsättningskommissionären Nicolas Schmit, som fram till att denne blev kommissionär satt i Europaparlamentet.
Jag känner mig extremt trygg med att han är hundra procent uppriktig.
– Schmit har en grundläggande insikt om vår arbetsmarknadsmodell, en förståelse för vikten av parterna på arbetsmarknaden och kollektivavtal, för förhandlade lösningar och inte bara lagstiftning. Det är något vi ska försöka utnyttja under de här fem åren.
Du känner dig trygg med Nicolas Schmit som sysselsättningskommissionär?
– Jag känner mig extremt trygg med att han är hundra procent uppriktig. Att han inte vill göra någonting för att underminera vår svenska arbetsmarknadsmodell.
Men om kommissionen ändå skulle presentera ett direktiv, en tvingande lag om minimilön?
Johan Danielsson funderar ett varv:
Att han inte vill göra någonting för att underminera vår svenska arbetsmarknadsmodell.
Magisk lösning?
Men om kommissionen ändå skulle presentera ett direktiv, en tvingande lag om minimilön? Johan Danielsson funderar ett varv:
– Jag tror fortfarande att han överväger att presentera ett direktiv, men då vill han formulera direktivet så att han säkrar vår arbetsmarknadsmodell. Och är det så att kommissionen har en magisk lösning så får de presentera och stämma av den med parterna i Sverige.
Jag tror fortfarande att han överväger att presentera ett direktiv, men då vill han formulera direktivet så att han säkrar vår arbetsmarknadsmodell. Och är det så att kommissionen har en magisk lösning så får de presentera och stämma av den med parterna i Sverige.
OECD-rapportens slutsatser tycker Johan Danielsson är intressanta.
– De rimmar väl med hur vi intuitivt ser att det fungerar.
Kan rapporten bli ett verktyg i EU-politiken?
– Det tror jag definitivt.
Johan Danielsson hoppas alltså även på den nya kommissionen vad gäller den sociala dialogen som de senaste tio åren fungerat dåligt.
– Vi har haft problem med kommissionen. När parterna varit överens och velat ha direktiv har den stoppat det och inte tagit det vidare till parlamentet och rådet. Ger man sig in i en sådan här förhandling måste kommissionen vara tydlig: när det finns ett förhandlingsresultat från parterna så lämnas det över till lagstiftarna.
Har den nya kommissionen en annan inställning till social dialog?
– Jag tror i alla fall att den kan spela en roll för att få fart på den sektorsövergripande sociala dialogen.
Har du fått indikationer på det från Nicolas Schmit?
– Inget specifikt. Men han är generellt intresserad av att stärka parterna och kollektivavtalen.
Kollektivavtalens täckning sjunker
Mellan 1998 och 2012 sjönk snittet för kollektivavtalstäckning bland EU:s 28 medlemsländer från 68 till 61 procent.
Antalet länder med hög eller mycket hög täckning minskade från 17 till 12 stycken, medan länder med låg eller mycket låg täckning ökade från 6 till 11 länder.
Gruppen medelstor täckning var konstant, 5 länder.
Källa: Eurofounds rapport Collective bargaining in Europe in the 21st century (2015)