Martin Linder, Unionen: Så blev vi störst i Sverige Martin Linder, ordförande för Unionen. Foto: Jessica Gow / TT

Martin Linder, Unionen: Så blev vi störst i Sverige

Facklig tillväxt Superhjältarna på Unionen dök upp 2011 och har figurerat flitigt i fackets marknadsföring sedan dess. Förmodligen är Unionen nu det mest igenkända av fackförbunden – och även det största. Arbetsvärlden pratar med Unionens ordförande Martin Linder om tillväxten och framtiden.
23 jan 2017

Arbetsvärlden träffar Martin Linder i Unionens tillfälliga lokaler i Sundbyberg. Kontoren på Olof Palmes gata håller på att renoveras.

Inredningen är lite omaka och tankarna förs till en gammal skollokal. Men det ska inte vara flashigt, säger Martin Linder, som sedan 2015 är ordförande för Sveriges – numera – största fackförbund. Vid årsskiftet räknade man till 644 000 medlemmar, varav 538 000 yrkesverksamma. Därmed gick Unionen om Kommunal som tidigare var störst.

Bakom Unionens tillväxt ligger inte minst målmedveten marknadsförening och strategi.

”Vår vision och vårt mål är att alla privatanställda tjänstemän ska vara med i Unionen.”

När Martin Linder får frågan om hur Unionen vuxit så snabbt – med nästan 150 000 medlemmar sedan 2010 – lyfter han fram vikten av att förbli relevant när arbetsmarknaden och tekniken står i snabb förändring.

– I grunden tror jag att det viktigaste är att Unionen uppfattas som ett relevant och bra fackförbund för privatanställda tjänstemän. Att vi levererar förslag och visar att vi driver på förbättringar i deras frågor. Inga insatser eller kampanjer kan ersätta det, säger Martin Linder.

Det är någonting han tror att Unionen har lyckats med: att visa att man driver tjänstemännens frågor i ett ”allt mer gränslöst och globaliserat arbetsliv”. Han betonar exempelvis behovet av återhämtning i ett stressat och digitaliserat samhälle.

– Jag tror privatanställda tjänstemän ser det och lockas. Sedan har vi självklart gjort en hel del annat också sedan 2010, säger Martin Linder.

Viktigt att ses som relevant och inte ”mossig”

Han medger att han själv för 15 år sedan hörde till dem som trodde att det räckte med att bli duktigare på den fackliga politiken och de fackliga frågorna för att få medlemstalen att öka. Men nu, säger han, förstår han bättre hur betydelsefullt det är att också nå ut.

Unionens superhjältekampanjer, som påbörjades 2011, är ett exempel på hur man har gjort för att inte framstå som mossiga. Kampanjerna låg väl till i tiden, när Hollywood hade börjat producera den ena kioskvältaren efter den andra baserade på Marvel och DC Comics universum.

Medlemssiffror

Unionen har 644 000 medlemmar. Av dessa är:

· 538 000 yrkesverksamma medlemmar eller egenföretagare
· 43 000 studenter
· 63 000 pensionärer
· Unionen har drygt 33 000 förtroendevalda

Källa: Unionen

+ Expandera

– Innan vi började med våra kampanjer så var det i princip ”never been heard of”, okänt, att man skulle se tv- och bioreklam för ett fackförbund på ett ganska humoristiskt sätt med superhjältar. Så vi har ju verkligen gjort mycket insatser för att förändra bilden av facket och skapa ett annat tilltal, säger Martin Linder.

Givetvis drar Unionen också fördel av en bred målgrupp. Med några undantag är i princip alla tjänstemän i privat sektor i Sverige ”potentiella” medlemmar.

– Sedan har vi en tredje viktig komponent. Det är att vi har jobbat ganska hårt med att sänka tröskeln för att bli medlem. Det är väldigt enkelt att bli medlem i Unionen i dag jämfört med hur det var för 10–15 år sedan, då det var en ganska tung administrativ process, säger Martin Linder.

Hur mycket kan ni växa?

– Vår vision och vårt mål är att alla privatanställda tjänstemän ska vara med i Unionen, säger Martin Linder, och tillägger:

– Sedan är det ju väldigt viktigt att påminna oss själva om att många medlemmar, i grunden, inte är något mål. Det är vårt viktigaste medel för att på det sättet se till att skapa inflytande, påverkan och ett bättre arbetsliv. Ett utvecklande, hållbart arbetsliv.

Och givetvis finns det också flera utmaningar för att växa. Inte minst arbetets förändrade former. Att lyckas engagera arbetstagare i andra former av anställningar är en viktig framtidsfråga för facken, inte minst Unionen.

”Ett fåtal medlemmar har begärt utträde ur Unionen för att de tyckte att den här kampanjen var ”så jävla illa så jag vill inte vara med längre””

– Om det är så att allt mer arbete kommer utföras i andra former av anställningar och vi inte fångar upp det i fackligt medlemskap – det måste ju faktiskt vara ett fackligt misslyckande. Och det finns ganska stora risker med det, säger Martin Linder.

Han tror att digitaliseringen bara kommer att göra det allt vanligare att utföra arbete på annat sätt än genom traditionella anställningar. Vi kommer att få se mer frilansarbete och mer egenföretagande. Och Unionen vill organisera dem.

– Det är ju arbete som utförs, personer som utför det, och vi måste göra allt vi kan för att de också ska få chansen till ett bra arbetsliv, ett tryggt arbetsliv, bra framtida pensioner. Och då måste vi också öppna upp våra organisationer för att se till att de är medlemmar. Det tror jag är en stor utmaning för oss, säger Martin Linder.

Ni hade också den uppmärksammade mansplaining-akuten förra året. Vad fick ni för genomslag på det?

– Man kan dels konstatera att det blev en väldigt uppmärksammad kampanj. Med så stor uppmärksamhet så är det klart att det också blir diskussion bland våra medlemmar, och det var hela syftet med kampanjen. Att få i gång en diskussion om det finns beteenden, attityder och värderingar i vår vardag, på våra arbetsplatser, som är viktiga att diskutera för att åstadkomma ett mer jämställt arbetsliv, säger Martin Linder.

Mansplaining-akuten var en telefonlinje på Unionen som man kunde ringa till för att diskutera fenomenet ”mansplaining”, ett nyord som kombinerar ordet ”man” och ”explain” för att ge namn åt situationer där män i egenskap av sitt kön eller könsroll ska förklara saker för kvinnor på ett patroniserande sätt.

Inte alla var positiva

Men alla reaktioner var inte positiva. En del tyckte att det var något som ”facken inte skulle syssla med” eller att det inte råder någon ojämställd arbetsmarknad.

– Det är svårt för oss att analysera i detalj men man kan konstatera att det är ett fåtal medlemmar som har begärt utträde ur Unionen för att de tyckte att den här kampanjen var ”så jävla illa så jag vill inte vara med längre”. Men det är i det stora hela väldigt få, säger Martin Linder, som inte har någon exakt siffra.

– Hur många som har gått med är väldigt svårt att veta. Men vi tror att i grunden, när vi visar att vi fångar upp viktiga frågor, ser till att skapa debatt och diskussion om det, så är vi övertygade om att det är det som gör att de privatanställda tjänstemännen på dagens och framtidens arbetsmarknad kommer uppleva att Unionen är en relevant aktör.

23 jan 2017
Kommentera
Kommentera

Kommentera artikeln

Vi vill gärna få frågor, kommentarer och reflektioner om våra artiklar! Arbetsvärlden förhandsmodererar artikelkommentarer, vilket gör att det kan dröja en stund innan din kommentar dyker upp. Håll dig till ämnet, och håll en god ton. Vi föredrar om du anger ditt riktiga namn, men du måste inte.

Nyheter
De viktigaste nyheterna två gånger i veckan