Finansministrar brukar hantera lågkonjunktur på två sätt: Sänka skatter så att privatkonsumtionen kan öka. Eller öka statens utgifter så att samhällsviktiga investeringar görs.
Med höstbudgeten 2026 har regeringen valt väg. Det är den privata konsumtionen som ska boostas för att rädda oss ur lågkonjunkturen.
Det är svårt att inte tänka på marshmallowtestet. Regeringen agerar lite som barnen som inte orkar vänta på en större belöning på längre sikt utan sätter i sig marshmallowen medan tid är.
Sänkta skatter har lett till sparande
År efter år har regeringen underskattat hur höga räntor och inflation skrämt slag på svenskarna. Nu ska det misstaget kompenseras. Problemet är bara att matmomsen skulle sänkts när inflationen rusade. Nu är inflationen bekämpad, som regeringen gillar att säga. Och att jobbskatteavdragen hittills varken fungerat för att få fler i jobb, eller få igång konsumtionen. Istället har de svenskar som haft pengar över sparat dem i aktiefonder.
Det är nästan som att folk reagerat som ekonomen David Ricardo en gång föreslog: när staten sparade, ja då tog svenskarna enorma bolån. Nu när staten börjat låna och sänka skatter, ja då sparar svenskarna i aktiefonder. Det fenomen som kallas Ricardiansk ekvivalens.
Resultatet har blivit en utdragen lågkonkonjunktur.
Investeringar drar igång tillväxt
En annan utveckling som regeringen ignorerar är de allt starkare rösterna för att offentliga investeringar fungerar bättre än man trott för att få igång tillväxten. Förut fanns en rädsla att offentliga investeringar skulle tränga ut privata. Nyare studier tycks tvärtom peka på att offentliga investeringar kan bidra till att privata investeringar tar fart.
Dessutom tycks tillväxten dra igång på både kortare och längre sikt. Särskilt effektivt kan offentliga investeringar vara i en lågkonjunktur som nu. Elisabeth Svantesson är faktiskt inne på det här när hon framhåller satsningen på försvaret som en konjunkturåtgärd.
Tyvärr får vi vänta på andra offentliga investeringar än dem i försvaret. Satsningen på yrkeshögskolan är absolut välkommen men pengarna till arbetsmarknadsprogram minskar faktiskt jämfört med tidigare budgetar. Resurserna till Arbetsförmedlingen, matchning och utbildning är försvinnande små.
Regeringen satsar kortsiktigt med valrörelsen som horisont. När man skulle behöva tänka mer långsiktigt både på fysisk infrastruktur och på investeringar i utbildning.