Det var den nu avlidne mediegurun Andrew Breitbart som myntade begreppet att ”politiken är nedströms från kulturen”. Med det menade han att radikalhögern först måste vinna slaget om verklighetsbeskrivningen, både i medier och kultur, innan amerikanerna var redo för reaktionär politik.
En kulturkanon bör sättas in mot samtidens problematiserande menskonst, som SD skulle säga. Eller som i USA, en reprisering av serien The Apprentice på Amazon Prime, som Jeff Bezos lovat bossen Donald Trump.
Men om kulturen styr politiken, vad styr då kulturen?
Häromdagen påmindes jag om att svaret ofta ligger i ekonomin.
”Hip-hop speglar sin samtid”, svarar ChatGPT.
Min son fick i uppgift att skriva en raptext i skolan. ”Men pappa, det är jättesvårt, vi får inte använda svärord – vad ska jag då skriva om?” Som mindre bevandrad inom hiphop vänder jag mig till ChatGPT: ”Vad brukar hiphop-låtar handla om?”
AI:n svarar att de spänner över allt från sociala och politiska frågor till fest, pengar, mode och status, självförbättring och motivation – och även gängliv och kriminalitet. Jag följer upp: ”Finns det någon utveckling över tid?”
”Hip-hop speglar sin samtid”, svarar ChatGPT. ”Moderna artister pratar mer om känslor, psykisk ohälsa och individualism, medan tidigare generationer fokuserade mer på samhällskritik och kollektiv kamp.” Som exempel nämns 1980-talets Public Enemy och Run-DMC jämfört med 2020-talets Doja Cat och XXXTentacion.
Den psykiska ohälsa som skildras i dagens hiphop har ökat i takt med växande klyftor i västvärlden. Det syns till exempel i hur barns minskande välbefinnande samvarierar med de ökande klassklyftorna i Sverige.
Epidemiologerna Kate Pickett och Richard Wilkinson kopplar denna utveckling till ett ökande ”socialt värderingshot” – en ständig medvetenhet om ens position i en allt skarpare hierarki. Fler drabbas av statusångest, social oro och känslan av kontrollförlust.
Överlevnadsstrategin blir ofta självförhärligande, gränsande till narcissism. (Bråket mellan Drake och Kendrick Lamar började faktiskt inte med dagens anklagelser om sexbrott utan med vem som var störst och vackrast – det har jag googlat.) Narcissister har svårt med ömsesidiga relationer, hoppar av utbildningar, gör våghalsiga affärer och blir illa omtyckta som chefer. Ökande klyftor gör samhällstoppen odräglig och självtillräcklig, men allra mest självhävdande är istället grupper längre ner i hierarkin. I USA uppger sig till exempel en högre andel svarta än vita män ha stark självkänsla och betonar vikten av att vinna ”respekt”.
Låter det som bekanta samhällsproblem?
Många psykologiska experiment visar att när människor känner sig starka tappar de förmågan att förstå andras känslor. ”Styrka kan tillåta förakt,” som psykologen Susan Fiske uttryckt det. Margaux Dietz snöpliga slut på influencerkarriären, när hon skrattande filmade en utslagen man utanför sin port, är en skarp bild av denna avtrubbning.
Ekonomin formar såklart mer än musiken och sociala medier. Lyxmodehusen som uppstod kring det franska hovet på 1700-talet är fortfarande mest framgångsrika i ojämlika samhällen. En dansk tidningsredaktör har beskrivit hur innovativa lyxprodukter av de jämlika danskarna först avfärdas som leksaker för excentriska playboys – men så fort priset sjunker når de 70 procent av befolkningen på 18 månader. Modet formas av ekonomin.
Medan tjejer sminkar sig, tränar män sina käkmuskler genom ”mewing”.
Så även reklamen. Reklamutgifter som andel av BNP är betydligt högre i ojämlika länder. Besök på muséer och konstutställningar är däremot vanligare i jämlikare länder.
Det finns också teorier om att tvångsmässig shopping är en flykt från ett allt mer stressande samhälle. Mobiler, spel, cupcakes och nätshopping fyller tomrummet efter vänrelationer. Företag som Klarna och sociala medier har byggt en shoppingkultur där unga tjejer fångas i en bubbla av sminktrender och konsumtion. Soft girls-trenden har nu övergått i hypergami-trenden: Hypergamiska kvinnor dejtar ”mogna” daytraders som genomfört en hårtransplation i sin strävan att vara undergivna en 50-årig male provider. ”Livsstilen går ut på att teleportera sig runt mellan shoppinggator och fira jul på en långsamt sjunkande ö i Dubai.”, rapporterar Nöjesguiden.
På samma sätt styr ekonomin kulturen kring manlighet. Medan tjejer sminkar sig, tränar män sina käkmuskler genom ”mewing”. I ojämlika samhällen föredrar kvinnor nämligen mer markerade käklinjer – män som står högre i hierarkin, även om de uppfattas som farligare. Djurriket visar samma mönster: skarpare hierarkier ger större och mer dominanta hannar. Manosfärens fixering vid alfa-, beta- och sigmamän är sannolikt en reaktion på ökande ojämlikhet.
Så vad säger ChatGPT om tesen att kulturen styrs av ekonomin? AI:n håller med, men påpekar att även teknisk utveckling, biologi, psykologi, religion och geografi påverkar.
Men ekonomin har en fördel: medan geografi är trögrörlig, kan vi faktiskt förändra de ekonomiska förhållandena. Om Andrew Breitbart såg kulturen som slagfältet där politiken avgörs, kanske vi borde se ekonomin som slagfältet där kulturen formas. Dags att fundera över vilken kultur vi önskar oss.