LO alltför fixerade vid arbetskraftsinvandringen LO slarvar med beskrivningen av arbetskraftsinvandringen. På bilden LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson. Foto: Fredrik Sandberg / TT
Ledare

LO alltför fixerade vid arbetskraftsinvandringen

30 okt 2019 | 13:09
+1
1
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0

När LO tar sig an arbetskraftsinvandring i sociala medier, så gör man det med storsläggan. LO-ekonomen Torbjörn Hållö resonerar i ett videoklipp som delas av LO om att invandrare tar handikappade släktingar till Sverige för att kunna ta hit deras assistenter som arbetskraftsinvandrare.

Jag vet inte om det här påståendet går att belägga eller ens är möjligt med gällande regler om försörjningskrav, men det framstår som aningen perifert som en skildring av eventuella problem med arbetskraftsinvandring.

Däremot kopplar uttalandet effektivt ihop invandring, bidrag och kriminalitet till en skön soppa. Som om LO inte hade nog problem med medlemmarnas stöd till SD, utan att själva behöva lägga ved på brasan.

I LO:s krig mot den generösa arbetskraftsinvandringen, som anses hota både löner, integration och välfärden, dyker också mongoliska diskare upp som ett avskräckande exempel, både hos Torbjörn Hållö i klippet och av utredaren Tove Nandorf i en blogg.

Men hur viktiga är dessa 11000 personer per år? De som med LO:s språk ”importeras” i något som liknar ”en slavimport”?

Låt oss stanna upp en stund och granska statistiken. Just Mongoliet är ett land som poppat upp i arbetstillstånden till restaurangbiträden. Förra året beviljades 49 mongoliska medborgare arbetstillstånd som restaurangbiträden och i år är de 99 stycken. Med en uppskattning på 20 000 restauranger i Sverige innebär det att varje restaurang i år fått en halv hundradels mongolisk medborgare med arbetstillstånd.

Siffran säger något om omfattningen av svensk arbetskraftsinvandring. Ett överslag ger att drygt 11 000 personer hittills i år beviljats arbetstillstånd inom LO-yrken. Av dem är drygt 6000 bärplockare – en bransch där man jobbat hårt för att komma åt utnyttjande. Kvar blir alltså drygt 5000 personer. I en total arbetskraft på 5 miljoner är cirka hälften LO-yrken. Det rör sig alltså om ungefär två promille av LO-arbetskraften som kommer hit per år. Och uppehållstillstånden gäller max 2 år med möjlighet till förlängning.

Självklart betyder inte detta att utnyttjande av personer med legala arbetstillstånd inte förekommer. Eller att man inte borde se över reglerna.

Låt oss diskutera hur vi gör arbetsmarknaden säkrare för dem som kommer hit för att jobba. Men inte genom att utmåla dem som moraliskt tvivelaktiga och som varor.

Men hur viktiga är dessa 11000 personer per år? De som med LO:s språk ”importeras” i något som liknar ”en slavimport”? Självklart ska de inte utnyttjas. Men hotar de verkligen lönerna, välfärden och integrationen?

Svensk arbetsmarknad har stora problem kopplat till arbetskraftens fria rörlighet. Utstationeringsdirektivet har blivit en affärsmodell och cabotagereglerna för transportsektorn tillåter oschysst konkurrens. Det fuskas och arbetas svart i städ, restaurang, och byggbranschen. Upphandlingar tillåter en del utländska företag där kollen av anställningsförhållanden är undermålig. Det fuskas med både bidrag och skatter i Sverige.

I det sammanhanget är den lagliga arbetskraftsinvandringen ett mindre problem. LO tycks dock närmast fixerade vid arbetskraftsinvandringen.

Ord spelar roll. Arbetskraftsinvandrare är inte moraliskt tvivelaktiga figurer. Inte heller är de varor som importeras, eller slavar.

Framförallt spelar proportioner roll. Låt oss diskutera hur vi gör arbetsmarknaden säkrare för dem som kommer hit för att jobba. Men inte genom att utmåla dem som moraliskt tvivelaktiga och som varor. Det är att skjuta sig själv i foten, om det är verklig förändring man är ute efter.

30 okt 2019 | 13:09
Om skribenten
Mikael Feldbaum är chefredaktör på Arbetsvärlden. Han intresserar sig för samhällsekonomi, har tidigare varit chefredaktör på Magasinet Arena och har en ekonomiutbildning i bagaget.

Relaterad läsning

Visa artikelns 2 kommentarer
Kommentera
  1. Av Nils Karlsson 31 okt 2019:

    Det är väl inte invandrarnas fel att det är som det är när det gäller arbeten och bidrag, de är ju inte invandrarna som är problemet i första hand utan det är ju arbetsgivarna som ser till att det fuskas och arbetas svart i städ, restaurang, och byggbranschen.
    Upphandlingar tillåter en del utländska företag där kollen av anställningsförhållanden är undermålig och det kan man ju inte belasta invandraren för.
    Det är ju inte heller invandrarna som stiftat de lagar och regler som Sverige har.
    Invandrarna dumpar inga löner, de har ingen aning om lönesystemen i Sverige
    Det är de oseriösa arbetsgivarna som dumpar – lurar – kringgår avtalsuppgörelser som skapats mellan fack och arbetsgivare på den svenska arbetsmarknaden.
    Så rikta inte hatet-kritiken mot just invandraren utan mot efterblivna lagstiftare och brottsliga arbetsgivare.

  2. Av Göran Hammer 19 dec 2019:

    Jag är inte emot arbetskraftsinvandring i sig. Jesper Johanssons avhandling om arbetskraftsinvandringen under efterkrigstiden visade ju att parterna på arbetsmarknaden var engagerade i ett system som fungerade väldigt väl. LO och ABF hade ett samarbete kring Svenska för invandrare och de fackliga organisationerna hade ett ansvar för introduktionen och uppföljningen på arbetsplatsen. Jag har arbetat med deltagarbaserad forskning i arbetslöshetsprojekt där tidigare fackligt aktiva har intervjuats. För att ta ett exempel så var det en skillnad mellan Eskilstuna och Torshälla. Nyby Bruk var delägare i Torshälla Fastighets AB och Stålverksklubben var väldigt aktiva i introduktionsarbetet. Ett fastighetsområde byggdes upp och vid sidan av detta byggdes enklare men värdiga bostäder. Det fanns även exempel på andra segregerande bostadslösningar. Till skillnad mot Eskilstuna där bostadslösningarna och mottagandet var avsevärt sämre så lyckades man såväl kort- som långsiktigt väldigt väl i Torshälla med integrationen och alkoholproblemen var också betydligt mindre än i Eskilstuna. Problemet med nuvarande modell är att partsmodellen inte har fungerat. Istället ställs LO utanför modellen. Exploatering av arbetskraft har förekommit och förekommer med bristande arbetsmiljöer och utan principen om lika lön för lika arbete mellan svenska arbetare och de som är arbetskraftsinvandrare. Lär av historien!

Kommentera artikeln

Vi vill gärna få frågor, kommentarer och reflektioner om våra artiklar! Arbetsvärlden förhandsmodererar artikelkommentarer, vilket gör att det kan dröja en stund innan din kommentar dyker upp. Håll dig till ämnet, och håll en god ton. Vi föredrar om du anger ditt riktiga namn, men du måste inte.

Hämtar fler artiklar
Få koll på de senaste nyheterna och åsikterna om arbetsmarknaden!
Nyhetsbrev