När LO tar sig an arbetskraftsinvandring i sociala medier, så gör man det med storsläggan. LO-ekonomen Torbjörn Hållö resonerar i ett videoklipp som delas av LO om att invandrare tar handikappade släktingar till Sverige för att kunna ta hit deras assistenter som arbetskraftsinvandrare.
Jag vet inte om det här påståendet går att belägga eller ens är möjligt med gällande regler om försörjningskrav, men det framstår som aningen perifert som en skildring av eventuella problem med arbetskraftsinvandring.
Däremot kopplar uttalandet effektivt ihop invandring, bidrag och kriminalitet till en skön soppa. Som om LO inte hade nog problem med medlemmarnas stöd till SD, utan att själva behöva lägga ved på brasan.
I LO:s krig mot den generösa arbetskraftsinvandringen, som anses hota både löner, integration och välfärden, dyker också mongoliska diskare upp som ett avskräckande exempel, både hos Torbjörn Hållö i klippet och av utredaren Tove Nandorf i en blogg.
Men hur viktiga är dessa 11000 personer per år? De som med LO:s språk ”importeras” i något som liknar ”en slavimport”?
Låt oss stanna upp en stund och granska statistiken. Just Mongoliet är ett land som poppat upp i arbetstillstånden till restaurangbiträden. Förra året beviljades 49 mongoliska medborgare arbetstillstånd som restaurangbiträden och i år är de 99 stycken. Med en uppskattning på 20 000 restauranger i Sverige innebär det att varje restaurang i år fått en halv hundradels mongolisk medborgare med arbetstillstånd.
Siffran säger något om omfattningen av svensk arbetskraftsinvandring. Ett överslag ger att drygt 11 000 personer hittills i år beviljats arbetstillstånd inom LO-yrken. Av dem är drygt 6000 bärplockare – en bransch där man jobbat hårt för att komma åt utnyttjande. Kvar blir alltså drygt 5000 personer. I en total arbetskraft på 5 miljoner är cirka hälften LO-yrken. Det rör sig alltså om ungefär två promille av LO-arbetskraften som kommer hit per år. Och uppehållstillstånden gäller max 2 år med möjlighet till förlängning.
Självklart betyder inte detta att utnyttjande av personer med legala arbetstillstånd inte förekommer. Eller att man inte borde se över reglerna.
Låt oss diskutera hur vi gör arbetsmarknaden säkrare för dem som kommer hit för att jobba. Men inte genom att utmåla dem som moraliskt tvivelaktiga och som varor.
Men hur viktiga är dessa 11000 personer per år? De som med LO:s språk ”importeras” i något som liknar ”en slavimport”? Självklart ska de inte utnyttjas. Men hotar de verkligen lönerna, välfärden och integrationen?
Svensk arbetsmarknad har stora problem kopplat till arbetskraftens fria rörlighet. Utstationeringsdirektivet har blivit en affärsmodell och cabotagereglerna för transportsektorn tillåter oschysst konkurrens. Det fuskas och arbetas svart i städ, restaurang, och byggbranschen. Upphandlingar tillåter en del utländska företag där kollen av anställningsförhållanden är undermålig. Det fuskas med både bidrag och skatter i Sverige.
I det sammanhanget är den lagliga arbetskraftsinvandringen ett mindre problem. LO tycks dock närmast fixerade vid arbetskraftsinvandringen.
Ord spelar roll. Arbetskraftsinvandrare är inte moraliskt tvivelaktiga figurer. Inte heller är de varor som importeras, eller slavar.
Framförallt spelar proportioner roll. Låt oss diskutera hur vi gör arbetsmarknaden säkrare för dem som kommer hit för att jobba. Men inte genom att utmåla dem som moraliskt tvivelaktiga och som varor. Det är att skjuta sig själv i foten, om det är verklig förändring man är ute efter.