Media fylls just nu av experter som berättar att sänkt arbetsgivaravgift för unga är ineffektivt. Det kommer inte skapa så värst många jobb. Och kostnaden för varje nytt jobb blir minst en miljon kronor i förlorade skatteintäkter. De allra flesta unga som får nya jobb hade fått nya jobb i alla fall.
Om det handlade om att skapa jobb hade man kunnat anställa två vårdbiträden direkt för pengarna som nu går åt subventionen för att nytt McDonaldsjobb. Eller rikta utbildningar eller subventioner mot arbetslösa unga utan gymnaiseutbildning – tänk vad sex miljarder kunnat åstadkomma då!
Motiveringen är ungefär lika trovärdig som när människor börjar värna om sällsynta skalbaggar när det ska byggas nya hus i grannskapet.
Medierna ställer fel fråga
Men medierna ställer fel fråga. Regeringen vet redan att det inte handlar om jobben. Därför är Elisabeth Svantesson och Ebba Busch kluvna i sina motiveringar. Visst, det handlar om att få unga i jobb. Men det handlar också om att stödja företag.
Motiveringen att det här handlar om att mota ungdomsarbetslösheten är ungefär lika trovärdig som när människor börjar värna om sällsynta skalbaggar när det ska byggas nya hus i grannskapet. Det låter fint, men är ganska irrelevant i sammanhanget. Det verkliga skälet är att man vill bevara värdet på sin bostad. Tidöpartierna vet att de sex miljarderna inte främst är till för att ge fler jobb. Det handlar om att stödja några branscher.
Det är tjänstenäringar som handel, hotell, restaurang som gynnas här. Företagen med många unga anställda som Scandic, Max, McDonalds och H&M. Visita och i någon mån Almega drar vinstlotten.
Företag med många unga expanderar
Forskning från den senaste avgiftsrabatten för unga från 2007 visar att när arbetsgivaravgiften sänktes 15 procent så ökade sysselsättningsgraden bland unga ungefär 2,5 procent. Det innebar att om anställningskostnaden minskar med 1 procent så ökar sysselsättningen med 0,21 procent. Reformen är en absurt dålig jobbskapare.
Vad som däremot händer är att företag med många unga expanderar. De säljer mer, de anställer fler, troligen både unga och äldre, och de höjer faktiskt lönerna mer än företag med fler äldre på lönelistan. (Vilket kan bero på att de får in fler seniora medarbetare.) Forskarna vet inte om den här expansionen sker isolerat eller på bekostnad av andra branscher. Därför är det väldigt svårt att säga något om detta är en reform som stöttar konjunkturen eller inte.
Vill vi äta fler hamburgare?
Det säkra är egentligen att svenskarna nu kommer köpa fler hamburgare, hotellnätter och t-shirtar. Det väcker såklart frågan varför regeringen ser som sin uppgift att stötta en viss sorts konsumtion med skattelättnader på sex miljarder, medan man lämnar andra branscher utan.
Det är egentligen det som debatten borde handla om.