Varför går folk till jobbet?
Låg skatt på arbete, blir ofta svaret. Jobbskatteavdrag, slopad värnskatt, eller som nu Liberalernas nya snävare jobbskatteavdrag inriktat mot lägre löner. Jobb ska löna sig, inte beskattas.
LO och den socialdemokratiska Tankesmedjan Tiden presenterade idag en rapport som ifrågasätter om den borttagna värnskatten verkligen får människor att arbeta mer. Eller till och med så mycket att staten skulle få in lika mycket skatter utan skatten.
Slutsats: den avskaffade värnskatten har sannolikt betydligt mindre effekt på arbetsutbudet, än vad som hävdats i debatten och vad som skulle göra den självfinansierande. Forskningen ifrågasätter också idag starkt de tidigare positiva bedömningarna av det amerikanska jobbskatteavdraget.
Empiriska studier visar tvärtom mycket små effekter på arbetsutbudet av minskande marginalskatter. Skulle folk reagera som de gör i forskningsstudierna, så skulle Sverige tvärtom tjäna på att öka marginalskatterna, enligt optimal beskattningsteori.
Däremot kan marginalskatter fortfarande tänkas slå mot högre utbildningsval. Det undersöker inte rapporten.
Så vad är det Sverige och andra välfärdsstater gör rätt?
Som professor Karolina Ekholm påpekade på seminariet, så fokuserar ofta debatten om hur vi ska få fler i arbete på skatter. Kanske för att sysselsättningsgraden i USA länge setts som en förebild med högt arbetskraftsdeltagande. Och där har man ju låga skatter på arbete. Alltså borde vi ha det i Sverige också.
Men de senaste femton åren har sysselsättningsgraden sjunkit kraftigt i USA. Idag har Sverige och andra länder i Europa ofta vida bättre siffror. Så vad är det Sverige och andra välfärdsstater gör rätt?
Kanske handlar det om just förskola och fritids som gör att kvinnor har en chans på (den betalda delen av) arbetsmarknaden. Kanske handlar det om trygghetssystem som håller de som hamnar utanför på grund av arbetslöshet eller sjukdom flytande, så att de kan komma tillbaka. Och i mindre utsträckning hamna i arbetslöshet.
Vi vet att skatter påverkar arbetsutbudet väldigt marginellt. Därför är det dags att rikta fokus mot välfärd och trygghetssystem. Är det i själva verket skatterna som underlättar för oss att gå till jobbet? Här skulle sannolikt behövas både mer forskning och fler politiska förslag. Forskning med ett bredare perspektiv på jobb och utbildning än ett snävt nationalekonomiskt fokus. Forskning som förutsättningslöst ställer frågan: Varför går folk till jobbet?