OECD:s nya rapport Framtidens arbete (Employment Outlook 2019) kunde varit skriven av facket. När de rika ländernas samarbetsorganisation tar fram policyrekommendationer till medlemsländerna är det alltid en balansgång. Medarbetarna har vetenskapliga ambitioner och medlemsländerna har sina känsliga områden och föredragna lösningar. Dokument måste balansera på en tunn tråd. Rapporten om framtidens arbete är därför en häpnadsväckande omsvängning.
Sedan några år tillbaka har OECD släppt sitt ensidiga fokus på liberaliseringar av arbetsmarknaden.
OECD menar att tillväxten av dessa jobb ibland styrts av att undvika skatter och regler, vilket skapat gråzoner och falska företagare.
När seniorekonomen på arbetsmarknadsavdelningen Stijn Broecke presenterar rapporten på svenska arbetsmarknadsdepartementets seminarium börjar han med att konstatera att talet om en jobblös framtid, där robotar sköter jobben, hittills inte materialiserats. Tvärtom har sysselsättningsgraden i de flesta OECD-länder i stället ökat de senaste decennierna. Och andelen högkvalificerade jobb går upp.
Men varken vuxenutbildningen eller omställningsskydden hänger med. De måste stärkas, anser OECD.
Särskilt svagt är skyddet för dem med icke-typiska anställningsformer. OECD menar att tillväxten av dessa jobb ibland styrts av att undvika skatter och regler, vilket skapat gråzoner och falska företagare som egentligen utför ett lika reglerat arbete som anställda, men utan dessas förmåner. Regler bör förbättras, rättigheter stärkas, enligt organisationen.
EU:s sociala pelare har omfamnats av konservativa partier runt om i Europa som tycks hålla med OECD.
Har balansen mellan chefer och anställda rubbats för mycket? frågar OECD i en rubrik i rapporten. Om inte rätten att teckna kollektivavtal finns, kan den inneboende obalansen i anställningssituationen leda till för låg efterfrågan på arbete och för låga löner, skriver man som svar. Individuella löneförhandlingar ger inte tillräcklig förhandlingsmakt åt facken, menar OECD. Organisationen lyfter kollektivavtal som en avgörande faktor för att ta jobben in i framtiden. Social dialog bör uppmuntras.
OECD:s omsvängning är i linje med forskningen och både IMF:s och Världsbankens fokus på arbetstagarrättigheter och växande inkomstklyftor de senaste åren. EU:s sociala pelare har omfamnats av konservativa partier runt om i Europa som tycks hålla med OECD om att balansen på arbetsmarknaden gått över styr. OECD skulle inte kunna svänga på det här sättet utan medhåll från ett tillräckligt stort antal medlemsstater.
Jag frågade ekonomen Stijn Broecke om inte OECD kommit att låta precis som fackföreningsrörelsen. ”Tycker du vi är för vänster?” svarade han. ”Men då ska man komma ihåg att även företagen tjänar på att det blir lika spelregler. Att vissa företag inte utnyttjar arbetskraft med hjälp av osund konkurrens och skatteflykt. Visst låter vi annorlunda idag än för tjugo år sedan. Vi kanske borde lyssnat mer på facken.” Sa Stijn Broecke.