Allting går snabbare. Vill du se en film? Du behöver inte gå till Filmkedjan för att hyra, det är bara att klicka fram SF Anytime. Är du hungrig? Klicka hem snabbmat på tre minuter. All slags konsumtion, resor, arbete, nöje – finns numera ett knapptryck bort. Jag undrar hur det påverkar det politiska samtalet. Hur länge får en fråga vara politiskt relevant?
Med jämna mellanrum får politiska frågor enorm sprängkraft. En enskild händelse, ofta ett dödsfall, får alla att reagera starkt på ett samhällsproblem. Varenda inlägg på alla sociala medier berör frågan. Modebloggare och matinfluencers som vanligtvis jobbar med helt andra frågor skriver argt eller spelar in stories där de tydligt proklamerar att nu är det nog, nu ska någonting förändras, nu måste politikerna agera. Löpsedlar, ledarsidor, instagramflöden – allt domineras av den aktuella politiska frågan. Partiledarnas pressekreterare kastar snabbt ihop ett emotionellt inlägg om hur partiledaren känner kring frågan och tvingar in lite enkel politik i punktform som avslut på inlägget.
Lögner och ryktesspridning blir svårare att kontrollera och om tidningarna ska sälja så måste även de kapitalisera på klicken.
När Greta Thunberg blev internationellt idoliserad för sin klimatkamp var plötsligt klimatfrågan på allas läppar i Sverige. När Ryssland utökar sin krigföring mot Ukraina börjar man prata svensk säkerhetspolitik i TV. När Paolo Roberto åker fast för sexköp så debatteras sexköpslagstiftningen. Med undantag för internationella kvinnodagen så måste man invänta att kvinnor som Lotta, Sanije, Nancy eller Lisa ska mördas för att politiker och andra i medieljuset ska börja skriva inlägg och diskutera mäns våld mot kvinnor.
Egentligen är det fullt naturligt. När en fråga konkretiseras med påtagliga händelser så uppmärksammas den också ur många perspektiv, inklusive det politiska. Det finns ingenting som tyder på att det politiska samtalet kommer utvecklas på något annat sätt än att fortsätta föras snabbare. När alla har tillgång till sina egna plattformar sker samtalet också mer öppet – på gott och ont. Lögner och ryktesspridning blir svårare att kontrollera och om tidningarna ska sälja så måste även de kapitalisera på klicken. De behöver nästan göra det i samma lika hänsynslösa utsträckning som Flashback för att inte bli totalt irrelevanta. Men låt oss istället för att klanka ner på medias allt större hängivelse till det klickvänliga skvallret fundera över det verkligt relevanta.
Var tredje vecka dödas en kvinna av en man i Sverige. Den här veckan uppmärksammas Siri som bara 20 år gammal mördades av sin sambo. Ett brutalt mord med 33 knivhugg samtidigt som deras fyra veckor gamla son låg intill henne. Redan på BB gjordes en orosanmälan efter att han pratat om att adoptera bort barnet emot Siris vilja. Han var arg över att barnet skulle stjäla hennes uppmärksamhet ifrån honom. Rättsprocessens utredning visade att Siri hade gjort slut. Hon ville bort från hans kontrollbehov och svartsjuka gentemot deras gemensamma barn. Då tog han hennes liv henne och deras son förlorade sin mamma.
Vem vill läsa om tjänstemannaansvar inom socialtjänsten när man kan läsa om civilministerns påstådda heilande?
De här fallen är fruktansvärt många. Så många att de inte går att räkna. Man får nästan uteslutande läsa om mängder av varningssignaler. Det gäller överbelastade socialarbetare som misskött sitt arbete. Det gäller Skatteverket som röjer adresser till personer som lever med skyddad identitet och inte tar frågan på allvar förrän influencers, media och politiker uppmärksammar den. När berörda personer hör av sig till myndigheten och påpekar allvaret med bristerna så får det ingen effekt. Att dagens politiska samtal skulle uppmuntra till ett samtal om socialtjänsten känns osannolikt. Att uppvärdera, satsa och förbättra socialtjänsten är inte spännande. Man vill inte prata om hur illa situationen är på många av landets SiS-boenden. Det är inte alls lika lättsmält och spännande som statsministerns städhjälp eller Hanif Balis twittrande.
Det är synd hur det snabba politiska klimatet fördummar det politiska samtalet. Jag menar att det inte hade behövt vara så. Det vore önskvärt om fler som arbetar nära samhällsproblemen och politik också orkade prata om hur många kvinnor som mördas eller hur klimatkrisen är ett konstant faktum eller hur demokratin attackeras av ett aggressivt Ryssland utan att det är klicken man vill åt.
Kan vi kraftsamla för att år 2022 faktiskt prata mer om hur vi kan ta hand om de verkliga samhällsproblemen? Antagligen önskar jag för mycket, särskilt av ett valår. Det lär bli pajkastning som aldrig förr och vem vill läsa om tjänstemannaansvar inom socialtjänsten när man kan läsa om civilministerns påstådda heilande? Men mitt önsketänkande om ett sunt politiskt klimat fortsätter, och jag hoppas att fler hakar på.