Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse.
Godkänn
Min anfader var husar så jag har slutat famla efter framtidsjobben Jenny Maria Nilssons anfader var husar och kan ha slagit ned "ofog" i Skåne 1811. Bild:Svensk husar 1812 från New York Public Library.

Krönika Min anfader var husar så jag har slutat famla efter framtidsjobben

Det finns pengar att tjäna på att skapa oro om mystiska framtidsjobb. Men en bra grundutbildning gör oss mer flexibla än att kunna hantera mängder av ny teknik. Det skriver Arbetsvärldens nya krönikör, Jenny Maria Nilsson.
Jenny Maria Nilsson
20 aug 2019

Klågerup utanför Malmö ligger inte långt från där jag bor och nästgårds intill tätorten Bara där jag delvis växte upp. Varje gång numera, när jag åker förbi slottet i Klågerup känner jag ett sting av obehag. Sommaren 1811 förskansade sig upproriska bönder och drängar i en lada på slottsegendomen. Generalmajor Mörner och hans husarer kom från Malmö och slog brutalt ner dem, över 30 av männen mördades. Brottet var ofoglighet gentemot kung och fosterland och sannolikt var en av Mörners husarer min fars mormors gammelmorfar, den 22-årige Lars Bourdet.

Övervåldet var illa i sig men ofogligheten var dessutom befogad. Kung Karl XIII hade fått mandat att kalla in 50000 extra män för att förstärka armén. Anslöt sig inte dessa frivilligt, vilket de inte gjorde, fick varje stad eller socken lotta fram värnpliktiga. En nitlott, värnplikt betydde vid den här tiden ofta död och inte ens i strid utan av hårt liv, dålig hygien och sjukdomar. Även för bygden var det en nitlott, bönderna förlorade arbetskraft och de som återvände var ibland handikappade eller hade smittor som de spred hemmavid.

Vilka yrken som finns säger något om makt, samhälle och vilka vi är.

Till skillnad från min anfader är jag inte husar utan journalist och detta är min första krönika i Arbetsvärlden, förmodligen är jag den första ur båda mina släktlinjer som lever på sin penna. Vilka yrken som finns säger något om makt, samhälle och vilka vi är; vilka behov behövs tillfredsställas, vilka jobb utföras, vad ger lön? Människor har inte längre titlar som Disponent eller Nykterhetsassistent, folk jobbar inte som telegrafister, lotsar eller mjölkbud och vi är fler som är journalister än husarer.

Arbetslivet förändras på ett sätt mer och på ett sätt mindre än vi tror. Disponenten har blivit CEO och nyktherhetsassistenten är alkohol- och drogterapeut. Vi har ingen kung som vill dra ut i krig på kontinenten men folk är anställda för att försvara riket, om än sällan till häst. Våra gemenskapers grundbehov är delvis samma genom tiderna men hur de tillgodoses skiljer sig åt.

Att läsa, skriva och räkna väl ger större flexibilitet för framtiden än att famla efter vad eventuella framtidsjobb kräver för kompetens.

Det har varit en av mina poänger i den kritik jag har riktat mot det som kallas Edtech-industrin: Educational Technology, företag som bland annat säljer digitala verktyg till skolor. Edtech-industrins representanter sprider en myt om att 65 procent av de som är barn nu kommer att arbeta inom yrken som ännu inte existerar, något jag granskat i SvD. Myten sprids för att skapa ängslighet och få skolväsendet att springa på teknikförsäljarnas alla bollar. Resultatet är klassrum med dyr och dålig digital utrustning och det underminerar skolans bildningsideal.

Att läsa, skriva och räkna väl ger större flexibilitet för framtiden än att famla efter vad eventuella framtidsjobb kräver för kompetens.

 

Vi tillskriver gärna synliga förändringar, som ny teknik, stor betydelse och är blinda för mer långsiktiga och genomgripande skiften.

Vi tillskriver gärna synliga förändringar, som ny teknik, stor betydelse och är blinda för mer långsiktiga och genomgripande skiften – som att vi alls har en lönemarknad och vad som krävs för att klara sig på den. I mitten av 1800-talet når den industriella revolutionen Sverige, vi lämnar det agrara samhället och vår moderna arbetsmarknad där individer säljer sitt lönearbete uppstår. Nu behövde alla vissa kunskapsfundament och folkskolan är ett svar på det. Den anpassningsbare klarade sig bättre på arbetsmarknaden och det gäller än, att kunna sälja vårt lönearbete framgångsrikt präglar på gott och ont våra liv.

News

På arbetsmarknaden är jag, som de flesta av oss, både typisk och otypisk. I tonåren var jag servitris, städare och köksassistent. Mellan 20 och 27 drev jag bageri och kafé, arbetade sen som expedit, utbildade mig till fotograf och var bildjournalist innan jag läste på universitet vid cirka 30, så småningom började jag skriva för pengar. Något parti eller ideologi har jag aldrig tillhört men jag är konsekvensetiker och arbetar för största möjliga lycka till största möjliga antal. En kamp ni förhoppningsvis blir varse i mina krönikor, en annan strid än den som skedde en sommar i Klågerup för 208 år sedan.

Jenny Maria Nilsson
20 aug 2019
Kommentera
Kommentera

Kommentera artikeln

Vi vill gärna få frågor, kommentarer och reflektioner om våra artiklar! Arbetsvärlden förhandsmodererar artikelkommentarer, vilket gör att det kan dröja en stund innan din kommentar dyker upp. Håll dig till ämnet, och håll en god ton. Vi föredrar om du anger ditt riktiga namn, men du måste inte.

News
De viktigaste nyheterna en gång i veckan
Copyright © Arbetsvärlden 2017 | Linnégatan 14
114 94 Stockholm
Telefon 08-782 93 12 | red@arbetsvarlden.se
Ansvarig utgivare: Mikael Feldbaum
Arbetsvärlden ges ut av Tjänstemännens
Centralorganisation, TCO.