Jag tar ett djupt andetag och säger ”jag är politiker” HUr mår ni och hur tänker ni, ni som skickar hot via mejl, undrar Romina Poutmokhtari, Luf. Foto TT och Hamid Ershad Sarabi.

Krönika Jag tar ett djupt andetag och säger ”jag är politiker”

Romina Pourmokhtari, Luf, rensar mejlkorgen från årets hot och hånfulla mejl. De kommer från Claes, Daniel, Bengt, Peter, Kenneth, Robert, Lars, Claus, Annette och Timothy. Men det är inte bara i mejlkorgen som en ungdomspolitiker möter oförstående och äcklade kommentarer om yrkesval, utan även i etablerade sammanhang, skriver Luf:s ordförande Romina Pourmokhtari.
28 dec 2021
+1
7
+1
2
+1
0
+1
1
+1
0
+1
0

Härom veckan läste jag ett inlägg av en kommunpolitiker i Västerås. Hon skrev “Inte varje dag man som politiker får en blomma och ett tack. Lite vanligare att man får skäll. Så uppskattat och oväntat.” Jag blev inte särskilt förvånad över innehållet. Som politiker får man hantera mycket ilska och kritik. Något jag däremot inte tänkt på innan jag läste hennes inlägg är vilka effekter det får att ens arbetsmiljö är så aggressiv.

Politiker behöver möta varandra i debatter där hårda meningsutbyten fyller en funktion. Om man hade varit för snäll och gullat med varandra så hade det skett på bekostnad av hur bra resultat politiken får. Genom att den debatten är en hård kamp så kämpar man för att politiken man driver ska hålla hela vägen och att man inte ska göra misstag som kan pekas ut av motståndaren. De hårda meningsutbytena i debatten kan till och med liva upp de ofta torra politiska debatterna och jag är inte främmande för att twista till diskussionerna med lite hetta.

Varje gång någon frågar vad jag jobbar med så känner jag en klump i magen.

Vad är det jag då menar med en aggressiv arbetsmiljö? Jo, det är ju alla dessa mejl och meddelanden. Jag har efter en genomgång av årets mejl plockat ut dem som innehåller hot, hånfulla kommentarer och elakheter. De som skickat dessa heter Claes, Daniel, Bengt, Peter, Kenneth, Robert, Lars, Claus, Annette, Timothy, en till Robert och en Kjell. Jag undrar hur de mår allihopa som lägger sin tid på att aktivt höra av sig till politiker, därtill en ungdomspolitiker som inte är beslutsfattare, för att berätta om hur hemsk denna är och på diverse elaka sätt säga åt en att man inte borde arbeta med det man arbetar med.

Utöver att undra hur de här personerna mår så förstår jag inte varför de bemödar sig att ägna sin tid åt att vara elaka. Debatten är tuff och man kan skriva att en politiker har jättefel och att man inte tycker om det den gör, det jag inte förstår är allt hat. Varför all onödig ilska? Den ger inte effekten att politikern ändrar sin ståndpunkt eller att beslutet ändras.

De tycker att det är ett schysst sätt att bemöta en person på.

Varje gång någon frågar vad jag jobbar med så känner jag en klump i magen. Jag tar ett djupt andetag och säger ”jag är politiker” och väntar på motreaktionen. Ofta är den “jaha oj, häftigt”. Ibland är det ett “usch haha” eller så kommer följdfrågan vilket parti och sen ett “fyfan vad vidrigt”. Plötsligt blir hela stämningen förstört på grund av mitt jobb. Om ni nu tänker att det måste vara tokstollar som bemöter människor på det sättet så kan jag berätta att dessa reaktioner kommit från välkända artister och chefredaktören för ett stort tjejmagasin. De tycker att det är ett schysst sätt att bemöta en person på. Jag känner inte till några andra yrken som får en sån respons. Det kanske är en del av att vara politiker men jag tycker verkligen inte att det borde vara det.

Att arbeta som folkvald innebär mycket ansvar och det är ansvar som ska utkrävas. Ens arbete ska granskas hårt av ens partikollegor, politiska motståndare, journalister och av medborgare. Att däremot bete sig som Grinchen i någons inkorg är inte schysst. Man kan väl kalla detta en önskan om att bemöta alla människor med god ton och att mejla någon du tycker gör ett bra jobb för varje kritiskt mejl du skickar. Eller bara kanalisera den ilskan till någonting som faktiskt gör nytta här i världen. Men de där arga och bara rent av hatiska mejlen, de borde inte få finnas.

Relaterad läsning

Kommentera
Kommentera

Kommentera artikeln

Vi vill gärna få frågor, kommentarer och reflektioner om våra artiklar! Arbetsvärlden förhandsmodererar artikelkommentarer, vilket gör att det kan dröja en stund innan din kommentar dyker upp. Håll dig till ämnet, och håll en god ton. Vi föredrar om du anger ditt riktiga namn, men du måste inte.

Hämtar fler artiklar