Som gammal börsskribent får jag ofta frågan: Vad tror du om börsen? Jag har utarbetat ett standardsvar. ”Jag tror inte. Jag vet. Det går åt helvete”. De flesta frågeställare vill då inte veta mer. De föredrar att tro. Och de har många på sin sida.
Det är bara att titta på börsutvecklingen under den rådande pandemin. Efter paniken i mars har det pekat rakt uppåt, som en raket. Värdet på exempelvis ett företag som Tesla och dess grundare och huvudägare Elon Musk har lämnat stratosfären och är på väg mot Mars. De digitala fickorna i hans rymddräkt är fyllda med Bitcoin och nu även spelkonsoller från förlustbolaget Gamestop.
Tesla värderas i dag till motsvarande 7 000 miljarder kronor
Men som en sann ”doomsayer” så är denna kursrusning bara en bekräftelse på att min insikt håller på att besannas. Det är att likna vid en granskog där barkborrarna har fått fäste. De stressade granarna blir plötsligt fyllda med kottar. Ett skenbart sundhetstecken för det otränade ögat.
För vad är det som enligt teorin ska underbygga ett företags framtida värde. Jo, det diskonterade värdet av de framtida kassaflöden som kommer att rulla ner i aktieägarnas fickor. Det vill säga nuvärdet av de framtida utdelningarna. I denna tes har jag även de ortodoxt troende börsaktörerna på min sida. De håller med och många av dem har också sina tvivel på att ett företag som Tesla någonsin kommer kunna rulla iväg de utdelningar som rådande kurs kräver. Det finns inga exempel i de traditionstyngda skrifterna och uttolkningen av dessa. Värderingen av framtiden är alltid osäker enligt urkunderna. Denna osäkerhet ska kompenseras av en riskpremie.
Tesla värderas i dag till motsvarande 7 000 miljarder kronor. Det är 1,4 gånger Sveriges BNP och mer än de konventionella bilföretagen tillsammans. Fjolårets rörelseresultat landade runt 2 miljarder dollar, men då stod försäljningen av utsläppsrätter för 75 procent av detta.
För att fylla detta värde med framtida intjäning krävs att Tesla med visshet sopar banan med sina nuvarande och framtida konkurrenter. De troende brukar då peka på hur företag som Google och Facebook både har sugit musten ur traditionell annonsfinansierad media och vidgat arenan. Och där har kulorna rullat in och i viss mån även ut till dess ägare.
Och tittar vi på världens största marknad för elbilar, EU, så såldes i fjol 727 000 elbilar, varav Tesla stod för drygt 100 000.
Men hos de förra finns en tydlig nätverkseffekt, värdet ökar ju fler som ansluter sig, vilket gör att en aktör kan ta hela kakan som dessa bolag har gjort. Teslas värdering kräver i praktiken att etablerade tillverkare som Toyota och Volkswagen, till Geely, med Polestar och Volvo Cars, med flera börjar simma med buken upp. Men dessa företag är långt ifrån konkursvärderade. Och alla dessa bilföretag kan inte vara rätt värderade samtidigt.
Och tittar vi på världens största marknad för elbilar, EU, så såldes i fjol 727 000 elbilar, varav Tesla stod för drygt 100 000. Volkswagen och Renault sålde väsentligt fler och även Hyundai/Kia var inte långt ifrån Tesla.
Men det är inte de obegripliga enskildheterna som är problemet utan det är på den samlade aggregerade nivån som det stora bekymret hopar sig för dagens fantastiskt haussade börs och den finansiella modell som vi har valt att styra efter, där finansiellt värdeskapande satts som främsta drivkraft. Den är tyvärr helt enkelt inte hållbar. Det handlar då inte om klimatet eller miljön, även om det naturligtvis går att oroa sig för den också, trots vurmen värdepapper med så kallad ESG-stämpel.
Vi har redan idag en stor obalans i detta system där fordringar, pengar, ackumuleras i toppen av pyramiden
Nej det handlar om var det samlade kassaflöde som ska underbygga dessa värderingar ska komma ifrån. Kassaflöde är pengar in på kontot hos alla dessa företag. Vad är pengar på kontot? Jo en fordran på en bank. Tittar vi på en banks balansräkning så matchas deras skulder av att de har i princip lika stora fordringar på någon annan, bortsett från den skärv av eget kapital på runt 5 procent som de har i eget kapital. Det vill säga dessa fordringar backas upp av någon annans skulder. Ett positivt kassaflöde måste definitionsmässigt matchas av någon annan aktörs negativa kassaflöde och därmed ökade skulder.
Vi har redan idag en stor obalans i detta system där fordringar, pengar, ackumuleras i toppen av pyramiden hos de vinstrikaste företagen och deras ägare. Dessa fordringar cirkulerar till mycket liten del tillbaka ut i den verkliga reala ekonomin utan växlas bara mot andra finansiella värdepapper.
För att detta system ska fungera och företagens intjäning hållas uppe så måste det därför ständigt skapas nya betalningsmedel som ska vandra uppåt i pyramiden. Men på andra sidan i balansräkningen skapas motsvarande skulder och de hamnar i denna fördelning i basen av pyramiden. Så har också den ekonomiska utvecklingen sett ut under de senaste decennierna med sin börsyra och sina nyliberala reformer. Vad kallade ekonomen Hyman Minsky en ekonomi med sådana obalanser där värdestegringar och inte ekonomisk aktivitet driver skuldsättningen? Jo, ett pyramidspel.