Den enda privatiseringsdiskussion som pågår i Sverige handlar om välfärdsföretagen, där skyttegravarna blir allt djupare. Diskussionen borde även handla om annat och då främst den digitala infrastrukturen. Lite pragmatism vore behövligt.
Det kan kontrasteras mot Storbritannien där det för närvarande pågår en allt bredare diskussion om arvet efter Margaret Thatchers och efterföljarna John Major och Tony Blairs avreglerings- och privatiseringspolitik. I centrum står järnvägen, liksom de privatiserade vattenföretagen och de där tidigare så populära PPP-projekten (Private Public Partnerships).
Haverierna för tågoperatören Virgin Rail och byggjätten Carillion, som driver infrastrukturprojekt, fängelser och andra inrättningar, som finansieras med skattemedel har gett energi till den brasan. Labour, men även delar av Tory-partiet, driver att en del av de tidigare privatiseringarna behöver det allmänna åter ta kontrollen över. Men det är inte bara i Storbritannien som insikterna växer om att det ibland är högst naturligt att samhället tar kontroll över investeringarna och driver vissa verksamheter.
I USA (!) finns ett förslag att staten ska bygga och driva landets 5G-nät.
I USA (!) finns ett förslag att staten ska bygga och driva landets 5G-nät. Skälen för det senare är att flera. Ett är av strategiska och säkerhetsmässiga skäl. Det finns en stark oro för att kineserna genom sina företag Huawei och ZTE, vilka också är Ericssons största konkurrenter, håller på att skapa en dominanssituation inom detta för framtiden helt avgörande teknikområde.
Det andra och lika viktiga skälet är att de befintliga operatörerna inom digital infrastruktur inte har något egenintresse av att driva på denna utveckling. De har helt enkelt ingen affärsmodell som passar. De vill hellre vårda sina befintliga kassakossor. Tele2:s förvärv av Comhem kan tjäna som exempel, vilket med all tydlighet visar att det är byggande av oligopol, inte framtidsinvesteringar, som är den rådande modellen.
Samverkan mellan näringsliv och staten är en traditionell svensk paradgren, Televerket/Ericsson och Asea/Vattenfall är exempel på detta.
För så ser det ut i Sverige. Ingen operatör har tagit något större initiativ att rulla ut 5G, som kommer att bli helt avgörande för att stora innovationsprojekt, som självkörande fordon, maskininlärning och AI, ska bli verklighet. För vår svenska nationalklenod Ericsson är 5G-satsningar helt avgörande. Om Sverige som land skulle driva något nationellt industriprojekt så är det detta. Förutom Ericsson så skulle vår viktiga fordonsindustri tjäna på en nationell storsatsning inom detta område, som också kan kopplas ihop med elektrifieringen av transportsektorn. I det senare skulle även Vattenfall kunna vara en långsiktig aktör, istället för att skapa garanterat undermålig avkastning i sina, nu efter haverierna i Holland och Tyskland, brittiska investeringar.
Sådan samverkan mellan näringsliv och staten är en traditionell svensk paradgren, Televerket/Ericsson och Asea/Vattenfall är exempel på detta, och som numera tillämpas industriellt i Kina. Vår övertro på att det privata näringslivet är bäst på att allokera kapital och driva all utveckling är en ”road to serfdom”, för att travestera privatiseringsgurun Fredrich Hayek. Vissa stora risker kommer den privata sektorn alltid att backa för och när de inte heller kan räkna hem större delen av alla fördelar, positiva externa effekter som nationalekonomer kallar det, på sista vinstraden så kommer de att backa eller att hålla igen.
Sverige behöver backa in i framtiden. De brittisk inspirerade privata-publika-partnerskapen, Arlandabanan, Nya Karolinska är knappast vägen framåt. Och det handlar inte om att vara näringslivsfientlig. Tvärtom.
Det tredje skälet för att den amerikanska staten ska ta ansvaret för 5G-utbyggnaden är att den ska komma hela landet till del, och då inte minst landsbygden. Även här har Sverige en del att lära. Den tragikomiska övning som utbyggnaden av bredband på den svenska landsbygden är borde leda till eftertanke och senare handling. Det är bättre att staten tar kontroll över denna och ser till att den också framtidssäkras, det vill säga att 5G-utbyggnad finns med från början. I dagens växande politiska och ekonomiska spänningar mellan landets olika delar är detta närmast en hygienfråga.
Så Sverige behöver backa in i framtiden. De brittisk inspirerade privata-publika-partnerskapen, Arlandabanan, Nya Karolinska är knappast vägen framåt. Och det handlar inte om att vara näringslivsfientlig. Tvärtom. Är det något som är ett hot mot det företagandet och synen på näringslivet så är det detta, liksom de excesser som pågår inom vård, skola och omsorg.