Har ni sett sketchen ”VM i gymnastik” av Galenskaparna som visades i ”En himla många program”? Fartland ska tävla i romerska ringar men tyvärr fastnar han i vinkelvolten och slår bara runt, runt, och runt utan att komma vidare.
Det råkar vara världens bästa metafor. Se dig omkring: Folk är fast i vinkelvolten i det lilla och det stora, på jobb och hemma, i det offentliga och det privata. Några har gjort vinkelvolten till en karriär, andra har glömt att meningen med något är att nå framgång och vissa har inte kraft nog att ta sig ur snurrandet.
För det är svårt! Vinkelvolten genererar sin egen fart och för att bryta den behövs styrka som trumfar hastigheten.
Om jag fick betalt för städandet och ju stökigare det var desto större budget, då hade det kunnat bli en del låtsas-städning
Ta ett exempel som städning, det är inte glädjen över att plocka undan som driver mig att städa utan jag gör det för att det ska bli rent, ordnat och se snyggt ut. När barnen var små och jag lärde dem att städa var det rätt hopplöst, de ”städade” men det kunde tvärtom bli stökigare? Nå, så är det för alla i början men om du städar (i vid mening) men det inte märks då är du kanske fast i vinkelvolten. Ibland vill människor vara det. Om jag fick betalt för städandet och ju stökigare det var desto större budget, då hade det kunnat bli en del låtsas-städning. Som i filmen ”The Kid” där Charlie Chaplin är glasmästare och betalar en unge för att krossa rutor. Den som försörjer sig på att laga önskar ibland att saker ska vara sönder: Den som lever för att bekämpa en fiende har intresse av att fienden håller sig vid liv, som Nietzsche uttryckte det.
Konsulter som jobbar mot ett särskilt problem, institutioner som Arbetsförmedlingen, hjälporganisationer – de vars existens beror på något som måste lösas, löper särskild risk att fastna i vinkelvolten. Plötsligt växer administrationen, målet förloras ur sikte, arbetet blir sig självt nog och i värsta fall förvärras problemet när verksamheten som ska rå på det sysslar med pseudolösningar.
Alla utom en, som jag minns, var fast i vinkelvolten. Deras ”lösningar” var att lägga till saker, nya och mer miljövänliga uppfinningar. Och de var misstänkt nöjda
Den beskrivningen gäller mänsklighetens försök att få bukt med klimathotet. Nog kan vi sänka halten av koldioxid i atmosfären orsakade av fossila utsläpp men alla vill inte och andra verkar ha förlorat målet ur sikte.
Det kommer aldrig att gå tänkte jag 2014, när jag stod och strök framför ett SVT-program som hette ”Runda bordet”. Fem personer, anställda för att rädda planeten (de arbetade på olika vis med miljö och hållbarhet) samtalade om sina planer för hur de skulle göra det. Alla utom en, som jag minns, var fast i vinkelvolten. Deras ”lösningar” var att lägga till saker, nya och mer miljövänliga uppfinningar. Och de var misstänkt nöjda. Tyckte det var härligt att jobba med vägar ut ur miljöproblem. Men, gjorde de det? Visst, det hjälper inte att klä sig i säck och aska men det enda som räknas – lagar och normförändringar som leder till att utsläppen minskar och ekosystemen återhämtar sig – talade de lite om.
Någon som är besatt av resultat och tycks ha noll risk att hamna i vinkelvolten är Greta Thunberg.
Resultatet är ibland allt och någon som är besatt av resultat och tycks ha noll risk att hamna i vinkelvolten är Greta Thunberg. Pengar, prestige och glamour verkar inte bita på henne. Thunbergs drivkraft verkar vara ett slags plikt mot faktisk omställning.
Det gäller inte alla de som vurmar för henne och som vill koppla sin vagn till hennes stjärna. Min erfarenhet är att särskilt vinkelvoltsmänniskor; ledarskapsindustrin (de gillar lika gärna Blondinbella eller Navid Modiri, alla som är bra på att samla vår tids valuta – uppmärksamhet) ser henne som en ung entreprenörsaktivist och älskar allt med Thunberg – undantaget hennes jobbiga budskap. Pseudomiljöförbättring är en stor industri, favoritsyssla bland politiker, Thunberg riskerar att sugas in i den vinkelvolten och bli en gimmick för ledare att ta selfies med. Oroande, precis som vårt behov av kändisskap. Allt Thunberg säger har forskare sagt i många år, inte förrän det kommer en Malala för klimatet som säger ”lyssna på forskningen” gör vi eventuellt det. Vår fetisch för kändisar är en sårbarhet.
I alla fall ska jag strejka den 27 september som Thunbergs rörelse ”Fridays for future” har föreslagit. Det blir första gången för mig
I alla fall ska jag strejka den 27 september som Thunbergs rörelse ”Fridays for future” har föreslagit. Det blir första gången för mig, jag är allergisk mot att uttrycka åsikter i grupp och i vår tid riskerar aktivism att reduceras till manifestation för självidentitet och vinkelvoltsbeteende. Varför då strejka? Här är det inte vägen som är mödan värd utan målet, vår överlevnad. Kan Thunberg och hennes rörelse rädda miljön? Förmodligen inte, men de har skapat ett momentum som eventuellt kan trumfa styrkan i vinkelvolten och få oss att fokusera på resultat.