Det var alliansregeringen som uppdrog åt förre universitetskanslern Lars Haikola att undersöka den svenska högskolans utbud de senaste 20 åren och bedöma om det är väl avvägt i förhållande till kraven på hög kvalitet, studenternas efterfrågan, arbetsmarknadens behov och samhället i övrigt. Och trots att det ofta talas om matchningsproblem på arbetsmarknaden är Haikolas slutsats är alltså att utbudet i stort sett är väl anpassat, men att det under en längre tid utbildats för få på lärarprogrammen och vissa vårdutbildningar. Men anledningen till detta ligger sannolikt utanför lärosätenas kontroll.
– Ibland är problemet för få sökande. Det måste vi jobba med centralt – hur kan det bli mer attraktivt att till exempel bli lärare i NO? säger högskoleminister Helene Hellmark Knutsson till Arbetsvärlden.
Ett annat problem kan vara finansiering, som när det gäller sjuksköterskors påbyggnadsutbildning till specialistsjuksköterskor.
”Vi ska ha en dialog med lärosätena om deras ansvar för det livslånga lärandet.”
Rapporten konstaterar också att de fristående kurserna blivit färre, 1994 gick 36 procent av studenterna på fristående kurser, 2013 var andelen 27 procent. De allra senaste siffrorna från Universitets- och högskolerådet, UHR, visar en fortsatt minskning också mellan höstterminerna 2014 och 2015. Något som kan bero på dels att fristående kurser fungerat som buffert vid ekonomiska neddragningar, dels att studenter i högre grad efterfrågat program. Men både utredaren och ministern understryker att de fristående kurserna inte bör minska mer, eftersom de behövs för dem som vill återvända till högskolan för vidareutbildning.
– Vi ska ha en dialog med lärosätena om deras ansvar för det livslånga lärandet. Signalen vi får från lärosätena är att förra regeringen framför allt tryckte på att de unga studenterna skulle ta examen, säger Helene Hellmark Knutsson.
Samverkan efterfrågas
Eftersom utredaren Lars Haikola inte fann några grava problem med utbudet förespråkar han heller inga drastiska åtgärder. Det han framhåller är främst att lärosätena ska samverka mer systematiskt med varandra och med representanter för arbetslivet för att förbättra dimensioneringen, och att lärosätenas fort- och vidareutbildningsuppdrag ska synas mer i deras planering av utbudet.
På frågan om det inte finns något problem med utbildningar där för många utbildas sett till arbetsmarknadens behov svarar Helene Hellmark Knutsson:
– Det finns enstaka utbildningar där man överutbildar, men det finns statistiska underlag som lärosätena tar hänsyn till.
Vissa menar att den resurstilldelningsmodell som används, där högskolorna dels får pengar när en student börjar på en utbildning, dels när hen har fullgjort den, kan fresta lärosätena att erbjuda utbildningar som lockar många studenter, trots att efterfrågan från arbetsmarknaden är liten.
– Det är en väldigt stor fråga, som kräver en egen utredning, säger Hellmark Knutsson.
Har regeringen några planer på att tillsätta en utredning om resurstilldelningssystemet?
– Nej.
Hela utredningen finns på regeringens webbplats.