Det är svårt att jämföra statistik mellan länder. Nästan varje gång det sker en jämförelse måste frågan ställas om statistiken verkligen visar det som sägs eller om den visar något annat. Alltför ofta är det sistnämnda som gäller då det finns en massa fällor.
Sveriges Radios nyhetsredaktion gick hårt ut och sa att ”Jämfört med andra OECD-länder, ligger Sverige över genomsnittet när det gäller hur mycket pengar man lägger på skolan.”
Uppgiften hade SR hämtat från Ekonomifakta, som i sin tur använder OECD-statistik. Ja, den enkla uppgiften om kostnad i prisjusterade dollar per elev visar att svensk skola kostar mer än OECD-snittet, tillsammans med länder som USA och Luxemburg, medan Turkiet och Mexico ligger lågt.
Emellertid finns en annan sak som kännetecknar länderna som ligger i topp respektive botten – BNP per capita – länder med hög skolkostnad har hög; länder med låg skolkostnad har låg. Så vad Ekot och Ekonomifakta visar är inte att svensk skola är dyr, utan att vi har en hög BNP. I och för sig trevligt att veta, men det säger inget om vad svensk skola kostar.
Vid en bra jämförelse måste man även beakta att det i kostnaden ligger olika saker i olika länder.
Det rimliga sättet att mäta är kostnaden per elev relativt BNP per capita. Då hamnar den svenska kostnaden för grundskolans tidigare år på 23 procent, lite över OECD-snittet på 22. Dock långt efter Sydkorea på 31 procent, men även Norge och Storbritannien ligger en bit över oss på 25.
Vid en bra jämförelse måste man även beakta att det i kostnaden ligger olika saker i olika länder. Vi behöver av geografiska skäl ha små skolor i glesbygd, vilket långt ifrån alla länder behöver. Därtill har vi gratis skolmat för alla. Sammantaget gör detta att svensk skola bör kosta klart över OECD-snittet, så slutsatsen är den omvända mot SR:s: Skolan är underfinansierad.
Det här är så klart inte den enda jämförelsen där man kan göra fel. En annan – flitigt använd av fackförbund som vill visa på låga löner i Sverige (jag har själv gjort det) – är att göra lönejämförelser.
Med de skillnaderna kan man fråga sig varför någon jobbar som lärare i Skåne, varenda en borde ju jobba i Danmark.
De löner som finns i den internationella statistiken är bruttolönerna. Men vad som räknas in i dessa skiljer sig åt kraftigt. Låt oss ta den enkla jämförelsen med vårt grannland Danmark. En dansk lärare i grundskolans tidigare år har en årlig startlön på 48 989 dollar och en slutlön på 57 206, att jämföra med en svensk som har en startlön på 44 135 dollar och en slutlön på 52 346. Med de skillnaderna kan man fråga sig varför någon jobbar som lärare i Skåne, varenda en borde ju jobba i Danmark.
Det finns självklart någon hake – arbetsgivaravgiften. I Danmark är den en låg klumpsumma, i Sverige 31,42 procent på inkomsten. Så för att göra en rimlig jämförelse måste våra löner ökas på med 31,42 procent. Då hamnar kostnaden för den svenska ingångslönen på 58 000 dollar per år och slutlönen på 68 800, långt över kostnaden för de danska. Så de låga svenska lönerna är delvis en myt skapad av hur vi har utformat vårt skattesystem.
Vet man inte sådana här elementära fakta är det enkelt att göra fel när man gör jämförelser mellan länder. Det finns egentligen bara två sätt att göra för att undvika sådana här misstag:
Ta reda på vad som ingår i de olika mått för de länder man jämför med. Och alltid följa Hans Roslings uppmaning att sätta siffror i relation till något annat, har man inget bättre brukar BNP eller BNP per capita vara bra för att företeelser som har med kostnader att göra ska bli mer jämförbara.
Så länge inte alla följer dessa två finns ytterligare en uppmaning: Lita inte på jämförelser, utan kolla bakom siffrorna.