Amanda Söderlund, Fair Action. Foto: Johan Jeppsson
Nätverken Schyst resande – där bland andra Union to Union och Unionen ingår – och Fair Action – som granskar hur varor och tjänster produceras i syfte att förbättra arbetsvillkor och uppnå levnadslöner – har precis publicerat rapporten ”No Holidays for the Burmese”. I den kvalitativa rapporten som bygger på en enkät och intervjuer berättas till exempel om 19 timmar långa arbetspass på ett tvätteri, och hur 16-åriga hotellanställda Nwe Nwe glömde kolla en minibar och själv fick betala för vad gästerna tagit. Och en gång, säger Nwe Nwe ”hade jag sönder en glasvåg och fick betala 800 baht” (drygt 200 kronor).
– Researrangörerna har ingen bra koll på arbetsvillkoren på de hotell och underleverantörer de anlitar, säger Amanda Söderlund på Fair Action som skrivit rapporten.
Invandrad arbetskraft har det svårt
Runt 350 000 svenskar åker nästa år på semester till Thailand. Ett turistmål som länge legat högt upp på popularitetslistan och där antalet bokningar för säsongen 2015/16 ökar med 26 procent, vilket innebär fler hotellplatser och arbetstillfällen. En win-win-situation kan tyckas. Men av ett ökat behov av arbetskraft följer inte det marknadslogiskt förväntade att lönerna går upp och arbetsvillkoren förbättras. Tvärtom. Bland annat beroende på att villkoren för invandrad burmesisk arbetskraft ofta vare sig följer thailändsk arbetsrätt, ILO-konventioner eller FN-regler.
Av de 350 000 semestrande svenskarna kommer 70 000 boka resa med de tre stora researrangörerna Fritidsresor, Apollo och Ving. Hotellen som arrangörerna anlitar betalar många gånger under minimilön, kräver långa arbetsdagar, åsidosätter rätten till semester och sjukledighet… Vilket de svenska researrangörerna inte säger sig acceptera, men enligt rapporten gör litet för att ändra på. Detta trots att Schyst resande/Fair Action redan 2012 riktade kritik mot arrangörerna. Men utan att situationen nämnvärt förbättrats sedan dess.
– Det är anmärkningsvärt och bekymmersamt att inget av de tre reseföretagen prioriterat frågan, säger Amanda Söderlund.
Storföretagen avslutar inte samarbeten
Researrangörernas underlåtenhet att agera innebär inte bara att de kränker FN:s vägledande principer om företagande och mänskliga rättigheter (UNGP) och ILO-konventioner. De åsidosätter även den svenska regeringens nationella handlingsplan för företagande och mänskliga rättigheter som antogs tidigare i år. Näringsdepartementet som tagit fram handlingsplanen välkomnar att resebranschen granskas. I ett mejl till Arbetsvärlden skriver departementets ambassadör för hållbart företagande, Diana Madunic, att ”företag förväntas efterleva all tillämplig lagstiftning och respektera mänskliga rättigheter varhelst de verkar. Dessutom uppmanas företag kartlägga och ha kontroll på riskerna i värdekedjan och överväga vilka åtgärder de kan vidta för att påverka utvecklingen i positiv riktning. Jag ser fram emot att berörda researrangörer följer upp sina uppförandekoder”.
En intervjuförfrågan till vart och ett av de tre resebolagen resulterar dock i ett gemensamt standardsvar där det bland annat står: ”Våra leverantörer måste naturligtvis följa nationella och internationella lagar. Brott mot detta utgör grund för att avsluta samarbetet med ett hotell”.
Men på följdfrågan om de sagt upp något kontrakt på grund av oskäliga arbetsvillkor är svaret nej.
Vill lyfta frågan mer
I rapporten rekommenderas resebolagen vidta vissa åtgärder för att förbättra villkoren.
Men vad kan resenären göra för att resa schyst?
– Det är inte lätt att göra bra val för konsumenten eftersom det är svårt att hitta information på resebolagens hemsidor om arbetsvillkor, säger Amanda Söderlund.
– Ställ frågor till researrangören om arbetsvillkoren på det hotell du vill bo på. Och ställ frågorna i offentliga fora som Facebook, det sätter press på dem när frågan blir publik.
Hur arbetar ni vidare nu?
– Vi försöker göra rapportens budskap mer lättillgängligt, framför allt via Facebook. Sedan kommer vi dels lansera en mejlkampanj som riktar sig till CSR-ansvariga (Corporate Social Responsibility) på reseföretagen för att visa att många tycker att frågan om arbetsvillkor är viktig. Dels föra en dialog med reseföretagen om vad de avser att vidta för åtgärder med anledning av rapporten.