På söndagskvällen stod det klart, att riksförlikningsmannen Vuokko Piekkala inte lyckats få till stånd någon kompromiss mellan Industrifacket och arbetsgivarorganisationen Teknologiindustrin.
Industrifacket, med sina över 200 000 medlemmar, är Finlands första fackförbund och bildades i januari 2018 genom en sammanslagning av Metallförbundet, Industrifacket TEAM samt Träfacket.
Arbetsgivarna inom Teknologiindustrin har accepterat ett tidigare medlingsbud om 1,6 procent på två år och där de förhatliga 24 extra årsarbetstimmarna, som trädde i kraft 2017 inom ramen för det så kallade konkurrensavtalet, slopas.
‒ Vi kräver även att våra medlemmars köpkraft ökar, säger Industriförbundets ordförande Riku Aalto till Finska Notisbyrån.
Tjänstemannafacket PRO deltar
Det finländska tjänstemannafacket PRO, vilket motsvarar vårt svenska Unionen, deltar i strejken med runt 7 000 medlemmar.
PRO uppger i ett meddelande, att man strävar efter att få bort de 24 extratimmarna ur nästa kollektivavtal. Samtidigt uppger förbundet att några reella förhandlingar om lönenivåer ännu inte förts med arbetsgivarna inom Teknologiindustrin.
Även de högre tjänstemännens fackförbund YTN, vilket hör till de finska akademikernas centralorganisation Akava, deltar i strejken.
Sammanlagt omfattar tredagarsstrejken 180 arbetsplatser och runt 100 000 anställda.
Kostnad mellan 26 och 200 miljoner euro
Enligt arbetsgivarnas centralorganisation Finlands Näringsliv EK skulle den tredygnsstrejk som nu inletts orsaka en minskning av landets BNP om minst 200 miljoner, samt för industrin innebära drygt 500 miljoner euro i minskad omsättning.
Patrizio Lainà, chefsekonom på STTK, det vill äga den finländska motsvarigheten till TCO, menar att kostnaderna i själva verket ligger långt lägre än så.
”Mer realistiskt är att anta, att strejkens kostnader för företagen skulle ligga kring 26 miljoner euro och att varken omsättning eller BNP nödvändigtvis behöver påverkas”, skriver han på organisationens hemsida.
Chefsekonomen medger att sådana här beräkningar är vanskliga att göra, men hänvisar till faktorer som företagens lagerhållning samt det faktum att det inte utgår några lönekostnader under en strejkperiod.