Ökad värmestress blir ett problem på många arbetsplatser runt om i världen när klimatet blir varmare.
Enligt den nya rapporten från ILO, som utgår ifrån en global temperaturökning om i snitt 1,5 grader Celsius till sekelskiftet, kommer 2,2 procent av världens totala antal arbetstimmar gå förlorade redan år 2030 – något som FN-organet beräknar motsvara omkring 80 miljoner heltidsjobb.
Värmestress definieras som den värme som överstiger vad kroppen kan hantera utan att drabbas av fysiologiska nedsättningar, och inträffar enligt ILO runt 35 grader Celsius när det också råder hög luftfuktighet. Värmestressen medför reducerad arbetskapacitet men kan också få allvarligare effekter för hälsan.
Ojämlikheten mellan låg- och höginkomstländer ökar samtidigt som arbetsförhållandena för de mest utsatta förvärras
Påverkan kommer heller inte slå jämnt. Enligt rapporten är Sydasien och Västafrika de världsdelar som väntas drabbas värst. I de här regionerna kan andelen förlorade arbetstimmar till följd av ökad värmestress i stället klättra till 5 procent år 2030, vilket motsvarar 43 miljoner respektive 9 miljoner arbeten.
Låginkomstländer väntas också få det svårast att hantera förändringarna.
– Utöver de betydande ekonomiska kostnaderna till följd av värmestress så kan vi förvänta oss att ojämlikheten mellan låg- och höginkomstländer ökar samtidigt som arbetsförhållandena för de mest utsatta förvärras, liksom att människor tvingas flytta. För att hantera den här nya verkligheten behöver nödvändiga åtgärder från regeringar, arbetsgivare och arbetare, med fokus på att skydda de mest utsatta, snarast vidtas, säger Catherine Saget, enhetschef på ILO:s forskningsavdelning, i en kommentar.
Värst i jordbruket
Sett till olika arbeten så är det jordbrukssektorn som förväntas drabbas allra värst av värmestressen. Jordbruket, som sysselsätter 940 miljoner människor världen över, väntas stå för hela 60 procent av produktivitetstappet. En annan utsatt sektor är byggsektorn, som beräknas genomleva en förlust i antal arbetstimmar på 19 procent till 2030. Några andra särskilt utsatta sektorer är avfallshantering, transport, turism och vissa industrijobb.
Rapporten efterlyser nationella strategier mot värmestress men lyfter också att arbetsgivare och arbetstagare ute på arbetsplatserna är bäst situerade att utvärdera och hantera riskerna på den egna arbetsplatsen. Arbetsgivaren kan exempelvis se till att de anställda har tillräcklig tillgång till vatten och ge utbildning om hur man känner igen och förebygger värmestress. Andra faktorer som spelar in inkluderar arbetsmetoder, klädkoder, tillgång till skugga och möjlighet till vilopauser.