Stressrelaterade hälsoproblem ökar och digitaliseringen gör att vi blir allt mer tillgängliga för jobbet. Till exempel också när vi är hemma för vård av sjukt barn. En Novus-undersökning som fackförbundet Unionen låtit genomföra visar att varannan kvinnlig tjänsteman i privat sektor känner sig stressade över att få arbetsliv och privatliv att gå ihop när de vabbar.
Februari, eller ”vabbruari”, är också den månad då vi vabbar allra mest enligt Försäkringskassans statistik.
Men Unionens undersökning visar att en majoritet av de privatanställda tjänstemännen har svårt att hålla sig från att jobba under tiden – de vobbar istället.
Hela sju av tio av de tillfrågade uppger att de ibland vobbar – trots att fyra av tio som vobbar säger att de helst vill slippa jobbet när de är hemma med ett sjukt barn. I de flesta fallen är vobbandet dock självpåtaget. Bara en av tio upplever att det är ett krav från arbetsgivaren att utföra arbete när de är hemma för vård av sjukt barn.
”Skönt att få något gjort”
Eugenia Johansson är tjänsteman i privat sektor med två barn och medger att hon hör till de som gärna vobbar – samtidigt känner hon också att det kan göra det svårt att ägna sig tillräckligt åt barnet.
– Ibland blir det svårt. När barnen sover är det inga problem, då kan man ju jobba. Det kan minska stressen, att man inte får mer att göra senare. Jag tror flexibiliteten och möjligheten att välja är viktig, säger Eugenia Johansson till Arbetsvärlden.
”Jag tror det kan ha fördelar att kunna arbeta hemifrån likväl som man ibland gör privata saker när man är på arbetet.”
För henne är det självvalt att vobba – alltså inte någonting som hon upplever som ett krav från arbetsgivaren. Och hon tycker om sitt arbete.
– Jag tycker det är bra att kunna ta en halvdag vab, eller några timmar, och vobba resten beroende på hur det ser ut på jobbet och vad man har för arbete på gång. Det är bra att man kan få något gjort.
Kan tyda på för hög arbetsbörda
Arbetstids- och sömnforskaren Göran Kecklund vid Stressforskningsinstitutet är inte förvånad över att vobbande är så pass förekommande bland tjänstemän.
– Vi vet att det är många i tjänstemannasektorn som har problem med hög arbetsbelastning och det är fria arbetstider och man har bortförhandlat övertidsersättning och så, säger Göran Kecklund, som menar att vobbandet kan tyda på att just arbetsbördan är för hög.
– Att det förekommer kan betyda att man har ganska höga arbetskrav och att man inte vill att det ska bli en anhopning av arbete när man kommer tillbaka efter vabben, och då passar man på och försöker klara av lite arbetsuppgifter även fast man är hemma och ska ta hand om sitt sjuka barn.
Många säger att de uppskattar möjligheten att kunna vobba. Är det i sig ett tecken på att vi fått en ohälsosam arbetskultur?
– Du ställer frågan precis på sin spets. Jag tillhör de som tycker att det inte behöver vara så negativt. Jag tror det kan ha fördelar att kunna arbeta hemifrån likväl som man ibland gör privata saker när man är på arbetet.
Men det är viktigt att vobbandet inte går till överdrift. Göran Kecklund tror att det kan fungera bra så länge arbetsgivaren följer Arbetsmiljöverkets föreskrifter om den sociala och organisatoriska arbetsmiljön.
– Men det är självklart så att om det blir alldeles orimligt, så att man arbetar hemifrån i praktiken dagligen och man är aldrig riktigt ledig, att det finns ett uttalat krav att man måste göra det, att man får skuldkänslor eller upplever att arbetsbelastningen blir otroligt hög om man inte gör det – då är det ett tecken på att det är riktigt fel och då tror jag att det kan leda till en utbrändhetssituation med stressdiagnos, säger Göran Kecklund.