”Riksrevisionen är könsblind om kvinnors sjukskrivning” Ruth Mannelqvist, professor i rättsvetenskap, Umeå Universitet och krönikör i Arbetsvärlden.

”Riksrevisionen är könsblind om kvinnors sjukskrivning”

Krönika Kan verkligen Riksrevisionen på fullaste allvar mena att om kvinnor nekas sjukpenning ökar jämställdheten? Slutsatsen gjorde att jag nästan föll av stolen, skriver Arbetsvärldens nya krönikör professor Ruth Mannelqvist.
Ruth Mannelqvist
2 mar 2017 | 08:24
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0

I december förra året kom Riksrevisionen med en rapport om sjukskrivning. I den framhålls att om Försäkringskassan nekar att betala ut sjukpenning uppstår ett antal positiva effekter, såväl för samhället som för enskilda individer.

En positiv effekt är att om fler nekas sjukpenning minskar kostnaderna i sjukförsäkringen. En inte alltför djärv slutsats möjligen, men samtidigt bör det väl påpekas att sjukförsäkringssystemets syfte inte är att spara pengar till staten, utan fungera som en inkomsttrygghet för enskilda.

En annan positiv effekt som lyfts fram i rapporten är att nekad sjukpenning leder till att enskilda personer får bättre inkomster, eftersom man då arbetar istället. Det, menar Riksrevisionen, bidrar till att minska den ekonomiska ojämlikheten eftersom det oftare är personer med låga inkomster som använder sjukförsäkringen.

Så, slutsatsen tycks vara att om låginkomsttagare inte får sjukpenning, ökar deras inkomster. Frågan är väl vilka konsekvenser det skulle få i längden? I sammanhanget diskuteras nämligen inte förutsättningarna för att överhuvudtaget vara sjukskriven: att man inte kan arbeta på grund av sjukdom.

”Kan verkligen Riksrevisionen på fullaste allvar mena att om kvinnor nekas sjukpenning ökar jämställdheten?”

Jag måste erkänna att jag som forskare i juridik, med inriktning mot arbete och sjukförsäkring, blev förvånad av slutsatsen. Att inkomsterna ökar om man arbetar torde nog vara rätt självklart för de flesta av oss, eftersom sjukpenningen inte har för avsikt att öka våra inkomster utan ska täcka delar av det inkomstbortfall som uppstår när man inte kan arbeta vid sjukdom. Men ökade inkomster måste väl ändå ses som en konsekvens av förvärvsarbete, och inte som ett argument för att Försäkringskassan ska neka sjukpenning?

Nekande av sjukpenning ger även positiva effekter för jämställdheten enligt Riksrevisionen, eftersom det leder till ett mer jämställt uttag från försäkringen. Kvinnor är nämligen sjukskrivna mer än män, och genom att neka sjukpenning i högre utsträckning kan således antalet sjukskrivna kvinnor i Försäkringskassans statistik minska. Därmed ser det mera jämställt ut. Slutsatsen gjorde att jag nästan föll av stolen! Kan verkligen Riksrevisionen på fullaste allvar mena att om kvinnor nekas sjukpenning ökar jämställdheten? En sådan slutsats kan endast grundas på ett siffermässigt synsätt, där jämställdhet anses uppnådd om lika många kvinnor som män beviljas sjukpenning.

”Jag hoppas nu på en ny granskning från Riksrevisionen, där man undersöker om Försäkringskassan insatser är effektiva och samhällsnyttiga. Då lovar jag att sitta kvar på stolen!”

Den svenska arbetsmarknaden är starkt könssegregerad i Sverige, där det inom typiskt sett kvinnliga branscher – ofta så kallade kontaktyrken inom vård, skola och omsorg – är sämre arbetsmiljö, lägre löner, kortare semestrar, mindre möjligheter att påverka arbetet etc. Arbetslivsforskning visar att dessa faktorer inverkar på såväl sjuknärvaro som sjukfrånvaro, och kan vara troliga förklaringar till kvinnors högre nyttjande av sjukförsäkringen. En annan möjlig förklaring kan vara ansvaret för och fördelningen av hemarbetet. Att inte beakta möjliga orsaker till vad som ligger bakom den sneda könsfördelningen i sjukskrivningsstatistiken är både oseriöst och könsblint, och att bortse från dem leder inte till ökad jämställdhet.

Jag hoppas nu på en ny granskning från Riksrevisionen, där man undersöker om Försäkringskassan följer lagar och regler, om sjukförsäkringens syften uppnås och om insatserna är effektiva och samhällsnyttiga. Då lovar jag att sitta kvar på stolen!

Ruth Mannelqvist
2 mar 2017 | 08:24
Om skribenten
Professor i rättsvetenskap, Umeå universitet och krönikör i Arbetsvärlden

Relaterad läsning

Visa artikelns 6 kommentarer
Kommentera
  1. Av Camilla Mattsson 9 mar 2017:

    Skrämmande läsning och bra skrivet

  2. Av Carina Lundqvist 10 mar 2017:

    Hej
    Det här är så vansinnigt, hur kan man som tänkande människa ens komma fram till en sådan här slutsats.
    Politikerna kan ju inte ha någon som helst verklighetförankring, det skrämmer mig.

  3. Av Jenny Fjell 11 mar 2017:

    Samma (absurda) tänk ligger bakom finansdepartementet ESO-rapport ”Sjukskrivningarnas anatomi– en ESO-rapport om drivkrafterna i sjukförsäkringssystemet” som presenterade förra våren (http://eso.expertgrupp.se/wp-content/uploads/2014/06/ESO_rapport-2016_2-160201.pdf). Tycker är det är skrämmande och beklämmande att det får vara så låg nivå på de rapporter som våra myndigheter presterar. Politisk propaganda kamoflerad som vetenskap. Sannerligen anmärkningsvärt att personer utan medicinsk utbildning tvärsäkert uttalar sig om medicinska samband och ger råd som på ett dramatiskt sätt påverkar folkhälsan.

    • Av Tobias 13 apr 2017:

      Men den rapporten/granskningen går att beställa fram när som helst med ”rätt” frågor, visar forskning. Som man frågar får man svar, kan man konstatera.

  4. Av Bojan 20 sep 2017:

    undrar vem som granskar riksrevisionen ?

  5. Av Linda Hamfors 3 jan 2020:

    Ja det är verkligen galet hur okunniga de är. Min upplevelse som både som jurist och kvinna som varit sjukskriven på långtid är att kvinnor ofta är sjuka pga att de utsatts för brott och maktmissbruk av män och av myndigheter som blivit manipulerade av männen som vill vinna över dem i tex en vårdnadstvist. Deras upplevelser ignoreras eller förminskas konsekvent. Det är oerhört svårt att få adekvat vård och moraliskt och juridiskt stöd för sexuella övergrepp och andra kränkande behandlingar. Att kvinnors upplevelser ofta tystas ned visade metoo hösten 2016, men fortfarande har vi bara hört de som orkat komma tillbaka. De som orkat fortsätta sitt yrke och därför blivit tillfrågade om att skriva på listan. Vilka konsekvenserna blir är det ingen som utreder. Men jag vet att många lägger skulden och skammen på sig själva och isolerar sig. De kämpar för att finna egna vägar att upprätta sig själva och att vara sanna. Att då ta bort sjukskrivningarna är fullständigt galet. Då hamnar dessa kvinnor ännu mer i en lägre klass, som kastlösa.

Kommentera artikeln

Vi vill gärna få frågor, kommentarer och reflektioner om våra artiklar! Arbetsvärlden förhandsmodererar artikelkommentarer, vilket gör att det kan dröja en stund innan din kommentar dyker upp. Håll dig till ämnet, och håll en god ton. Vi föredrar om du anger ditt riktiga namn, men du måste inte.

Hämtar fler artiklar
Få koll på de senaste nyheterna och åsikterna om arbetsmarknaden!
Nyhetsbrev