Polen beviljar den belarusiska fackdissidenten asyl efter att hon med en hårsmån undgick att deporteras tillbaka från Sverige.
”När jag fick svaret kände jag lättnad och glädje efter beslutet. Det var första gången sedan det ögonblick då jag flydde landet [Belarus] illegalt 2021 som jag känt en sådan glädje. Och känslan att rättvisan nu har segrat”, skriver Ala Tsvirko i ett mejl till Arbetsvärlden.
Det var i 2021 som dottern i panik ringde Ala Tsvirko i matbutiken. Belarusiska KGB knackade på dörren och båda visste vad det betydde. Dagen innan hade de omhändertagit ordföranden i hennes fackklubb. Hon var vice ordförande. Hon var tvungen att släppa allt och fly och kom till Sverige.
– Man känner igen sättet. I Belarus vet man vem det är. Min instinkt var att springa hem. Hon var där ensam. Men både hon och min man sade: åk!, sade hon till Arbetsvärlden i oktober förra året.
Sverige nekade asyl trots löfte till FN
I hemlandet hade vid det laget facket klubben tillhört olagligförklarats och upplösts. Två av fackklubbstyrelsens fyra ledamöter lyckades fly. De andra dömdes till mellan 4,5 och fem års straffarbete.
Men trots att Sverige bara några månader tidigare skrivit under FN-organet ILO:s resolution om att inte utvisa fackligt aktiva belarusier till hemlandet nekades hon asyl av Migrationsverket och fick utvisningsbesked. Men innan det verkställts flydde hon vidare till Polen.
Beslutet mötte kraftiga fackliga internationella protester. LO, TCO och Saco krävde tillsammans medvärldsfacket ITUC att FN skulle ingripa mot Sverige.
”För oss är detta en principfråga. Om det är så att Sverige utvisar fackligt aktiva till Belarus, så är det förkastligt eftersom de där riskerar förföljelse för sitt fackliga engagemang”, skrev TCO:s ordförande Therese Svanström i ett mejl till Arbetsvärlden.
Polen gör en annan bedömning
Den sista november lämnade Ala Tsvirko ”nervöst” in samma papper till de polska myndigheterna som hon gjort i Sverige, berättar hon i mejlet.
I Sverige tog asylprocessen nästan tre år. I Polen tog det fyra månader och slutsatsen blev en annan. Den 30 april beviljades hon asyl som flykting.
Ala Tsvirko säger att hon känner glädje över att äntligen ha lyssnats på och blivit trodd. ”Jag känner även glädje över att jag nu har fått rättigheter som varit rätt så begränsade under processen. Jag har nu rätt till arbete, fri rörlighet över gränser, rätt till sjukvård och rätt till ett program för integration i samhället och mycket mer”, skriver hon i mejlet till Arbetsvärlden.