Det sägs att det är fint att vara företagare. Entreprenörskap och företagande är det som ska rädda världen enligt den nyliberala trosbekännelse som regerat världen de senaste decennierna. Jag känner flera företagare. Några är bra och duktiga, andra är framgångsrika och ibland dessutom riktiga skojare. En tredje grupp är de ofrivilliga företagarna.
Det senare är den grupp som växer snabbast. Jag hör själv till dem och tillsammans – är vi inte särskilt starka.
”Om nu entreprenörskap är en förutsättning för att driva produktiviteten, så borde traditionella medier blomstra. Men det är inte många ljus i den tunneln.”
Enligt Handelsprofessorn Per Strömberg krävs det entreprenörsledda och vinstmaximerande bolag för att effektivisera välfärden och därmed på lång sikt även rädda välfärden. Men om det nu skulle vara så att företagande och entreprenörskap är en förutsättning för att driva utvecklingen, produktiviteten, och effektiviteten så borde traditionella medier blomstra. För få branscher har så många egenföretagare som inom media. Men det är inte många ljus i den tunneln.
Även inom skogsnäringen, som jag känner väl, är det de små entreprenörsledda företagen som dominerar. De stora skogsföretagen Stora Enso, SCA, Holmen, Södra Skogsägarna och statliga Sveaskog har i dag mycket få egna anställda inom sin skogsförvaltning utan i stort sett allt är utlagt på underentreprenörer. Många av dessa entreprenörer är väldigt bra, duktiga, effektiva och jobbar jämt, men lönsamheten är usel. Och för skogsindustrin som helhet är lönsamheten, så där, på sin höjd.
”Taxi-appen Ubers affärsmodell går ju exempelvis ut på att föra över allt ekonomiskt risktagande till uppdragstagarna, chaufförerna. För detta upplägg tar Uber 30 procent av intäkterna.”
För denna egenföretagarevåg som berör allt fler branscher handlar helt enkelt om att pressa kostnader och inte minst om att göra kostnadsbasen mera ”flexibel”. Och flexibiliteten ska bäras av dessa egenföretagare. Denna flexibilitet och befrielse från egna fasta kostnader är ju upphöjt till framtidssäkrad platinastatus i den så kallade ”gig-ekonomin”. Taxi-appen Ubers affärsmodell går ju exempelvis ut på att föra över allt ekonomiskt risktagande till uppdragstagarna, chaufförerna, som kan jobba när de vill, sannolikt även när de måste och lite till. För detta upplägg tar Uber 30 procent av intäkterna.
Och eftersom många uppdragsgivare helst ser att uppdragsgivaren driver sin verksamhet i aktiebolagsform, för att minimera att företagaren ska betraktas som anställd, ”säkerställa flexibiliteten”, så får även samhället del av denna ”flexibilitet”. En så kallad ”win-win”-situation. Men det finns några ”losers”. För som aktiebolagsägare är man sin egen anställd, varför sjukpenningen, om man nu har tid och möjlighet att bli sjuk, ska bäras av bolaget under de två första veckorna, då intäkterna går mot noll. För att få ut arbetslöshetsersättning, om nu uppdragen börjar torka upp, så måste bolagets verksamhet avvecklas. Men om man tar ut lön så betalar man även arbetsgivaravgifter vilka går in i de offentliga sjukförsäkringssystemen. Men att få del av detta försäkringsskydd är nästan lika enkelt som att hitta skäppa guld vid regnbågens slut.
Ofrivilliga Företagares Riksförbund har helt enkelt en lysande framtid och en rejäl uppförsbacke framför sig.