När ekonomen Gabriel Zucman besöker SNS i dag torsdag är det fullsatt. Den unge stjärnekonomen skrev sin doktorsavhandling för fyra år sedan med Thomas Piketty som handledare, och har sedan dess gjort en spikrak forskarkarriär kantad av internationella utmärkelser. Kanske beror hans genomslag på att jämlikhet och beskattning ligger i tiden. Kanske på att han på ett helt annat sätt än många svenska ekonomer är bekväm med att tala inte bara om teori, utan också om samhället och bakomliggande politiska lösningar.
Zucman, som arbetar i Berkeley, målar upp ett landskap där konsekvenserna av Reagans stora skattesänkningar på tidigt 1980-tal börjar bli uppenbara först i dag. Ojämlikheten i den amerikanska ekonomin slår igenom på allvar nu, med dynastier som kommer att förbli rika under mycket lång tid och privata förmögenheter som spelar en avgörande roll på vägen mot Vita huset. Europa börjar nu följa i amerikanska spår med skattesänkningar. Den utvecklingen bör slå igenom om tjugo till trettio år.
Enligt Zucman, som främst forskar om skatteflykt, så är skatteflykten bland privatpersoner extremt koncentrerad till den rikaste halva procenten av befolkningen. (Den skatteflykt som registreras av skatteverk världen över är däremot rätt så jämnt fördelad i befolkningen och uppgår förmodligen till cirka tre procent av den verkliga skatteflykten.)
I svensk debatt framförs ofta att om skatterna för de rikaste vore lägre, så skulle incitamenten att olagligen undfly skatt minska. Fokus ligger på ”optimal skatteteori” som säger att människors beslut om hur mycket de ska välja att arbeta/tjäna eller om de ska begå skattebrott helt avgörs av hur mycket pengar det finns att tjäna.
Zucman beskriver hur skattekonsulter uppvaktar de rikaste på sport- och välgörenhetsevenemang för att ragga kunder.
Zucman menar i stället att skatteflykt styrs mer av utbud än av efterfrågan. Den stora mängden banker och konsulter som erbjuder skatteflyktstjänster är vad som driver skatteflykten bland de rikaste.
Han beskriver hur skattekonsulter uppvaktar de rikaste på sport- och välgörenhetsevenemang för att ragga kunder till konstruktioner som kan ligga till exempel i Panama, Schweiz, Kanalöarna, Västindien eller Hong Kong.
Hans konkreta förslag är att dra in tillstånden för banker och konsulter som begår brott och inte, som i dag, att ge dem måttliga böter. Priset för att erbjuda skattebrott ska helt enkelt vara mycket högt.
Priset är mycket högt när banker, som hjälper till att gömma pengar eller tvätta kriminella pengar från mexikanska drogkarteller,är ”too big to fail” påpekar Zucman. Att straffa företag som begår brott låter sympatiskt. Frågan är bara vilket land som skulle våga börja straffa sina egna revisionsbyråer och banker.
Att försöka komma åt skatteflykt har visat sig mycket svårt. Så svårt, att till och med att skapa mer jämlikt fördelade tillgångar förmodligen är enklare. Och då skulle vi faktiskt komma åt en stor del av skatteflykten på köpet.