Näringslivet kommer inte lösa klimatkrisen åt Andersson Mikael Feldbaum skriver att staten måste ta en tydligare ledningroll i klimatarbetet.
Ledare

Näringslivet kommer inte lösa klimatkrisen åt Andersson

Ledare Det blivit alltmer uppenbart att svenska departement och myndigheter inte har en enad strategi för att nå klimatmålen. Den ena handen vet inte vad den andra gör. Grön skatteväxling införs samtidigt som Trafikverket dikar ut våtmarker och bygger motorvägar. Det skriver Mikael Feldbaum som vill få klartecken om hur det statliga arbetet ska organiseras för att ett fossilfritt samhälle ska uppnås.
1 dec 2021 | 16:39
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0

1962 i ett tal på Rice University deklarerade John F Kennedy att den amerikanska staten skulle företa sig ”det mest riskfyllda och farligaste och mest storslagna äventyr som människan någonsin vågat sig ut på”. Sju år senare promenerade två män på månen för att sedan återvända säkert till jorden.

Månlandningen var ett ideologiskt projekt som handlade om att bräcka ryssarna och återta ledningen i den tidens stora utmaning: rymdkapplöpningen.

Projektet var ett enormt kliv ut i det okända, en ”visionär troshandling”. Ekonomi var av underordnad betydelse. Kennedy lyfte till och med att satsningen skulle kräva en ”hisnande summa” och det fanns inga garantier för att skattebetalarna skulle få valuta för pengarna.

Den tyska Kolkommissionen insåg att när kolet överges så behöver det ersättas av en alternativ samhällsvision

För att lyckas med uppdraget krävdes en enorm organisatorisk fingerfärdighet. Hela rymdmyndigheten NASA organiserades om för att arbeta ämnesöverskridande istället för i silos. Cheferna behövde lära sig att kommunicera med varandra. Efter några inledande missar lärde sig myndigheten också att upphandla effektivare från privata företag. Företagen kontaktades utifrån sina specialkompetenser. Och fick betalt om de levererade den tekniska lösning som specifikt efterfrågats. Om inte, fick de bakläxa.

Inga konsulter tilläts styra processerna utan ledningskompetensen fanns inne på Nasa. Hit lockades de största talangerna och gavs autonomi och avkrävdes ansvar.

Den som återberättar den här framgångssagan är ekonomhistorikern Mariana Mazzucato i boken Sikta mot stjärnorna. Syftet är naturligtvis att dra lärdomar för vår tids stora utmaning klimatomställningen.

Mariana Mazzucatos slutsats är att endast stater kan hantera den här typen av gigantiska utmaningar. Näringslivet kommer att bidra med de tekniska lösningarna. Men endast staterna kan formulera uppdraget, leda projektet och finansiera det.

Om månpromenden var en utflykt ut i okänd och relativt oexploaterad mark, en teknisk utmaning, så är klimatutmaningen till stor del ett politiskt och socialt äventyr

Staten måste formulera tydliga mål i upphandlingar av tekniska lösningar. Koldioxidutsläppen måste minska med säg 30 procent i en viss industriprocess – vilket företag har förutsättningarna att leverera den typen av innovation?

För någon månad sedan släppte Kajsa Borgnäs, chef för det tyska metallfackets tankesmedja Stiftung Arbeit und Umwelt, boken ”Ingen tid för illusioner” som fördjupar den här bilden.

Om månpromenden var en utflykt ut i okänd och relativt oexploaterad mark, en teknisk utmaning, så är klimatutmaningen till stor del ett politiskt och socialt äventyr. Den enorma omställning som måste till av vår konsumtion, transporter, energiförsörjning och jordbruk, kräver en styrande statlig industripolitik. Hennes bok tar ett helhetsgrepp på klimatfrågan: hur samordnar vi innovationer i de olika sektorerna?

Kajsa Borgnäs beskriver hur det är avgörande att få väljare och medborgare med sig i omställningen. Människor som arbetat i kol- och stålindustri i generationer kommer inte att ställa om frivilligt om de upplever att deras arbete har saknat värde när de gamla teknikerna fasas ut. Inte bara regeringen, utan arbetsmarknadens parter spelar en avgörande roll.

Läser man Mazzucato och Borgnäs får man i stället intrycket av att en investeringsbank är rätt väg för att politiskt våga styra utvecklingen

Den tyska Kolkommissionen insåg att när kolet överges så behöver det ersättas av en alternativ samhällsvision. Kolregioner avvecklades inte, utan utvecklades till exempel till ”vätgasregioner”. Alternativ energi byggdes ut. 400 miljarder kronor investeras i elinfrastruktur, förbättrade järnvägar och 5G-nät. Pengar sätts av för att garantera äldre arbetstagares pensionering och yngre anställdas i kolföretagen vidareutbildning.

När de svenska klimatmålen och Parisavtalet börjat granskas hårdare har det blivit uppenbart att svenska departement och myndigheter inte har en enad strategi för att nå klimatmålen. Den ena handen vet inte vad den andra gör. Grön skatteväxling införs samtidigt som Trafikverket dikar ut våtmarker och bygger motorvägar.

Magdalena Andersson menade som nyvald partiordförande på Socialdemokraternas kongress att hon var ”för otålig” för att inrätta en grön investeringsbank. I stället skulle 100 miljarder i exportkrediter erbjudas affärsbankerna så att de kan ge lån åt riskfyllda gröna investeringar.

Redan idag rusar börskurserna för företag som lyckas göra gällande att man erbjuder en grön investering. Riskkapital söker med ljus och lykta efter gröna affärer. Risken är därför att kreditgarantierna inte ens går åt.

Den enorma omställning som måste till av vår konsumtion, transporter, energiförsörjning och jordbruk, kräver en styrande statlig industripolitik

Läser man Mazzucato och Borgnäs får man i stället intrycket av att en investeringsbank är rätt väg för att politiskt våga styra utvecklingen. Likt den man skapat i Storbritannien. Att en bank ska samordna departementen och skapa en gemensam bild, är kanske för mycket begärt. Men den skulle kunna ställa krav och investera för att uppfylla den specifika utveckling man vill se. Lite som klimatets Nasa.

Det är möjligt att skillnaden på en grön bank och kreditgarantier inte är avgörande. Men det är definitivt dags för vår nya miljöminister Annika Strandhäll att klargöra hur hon vill upphandla delmålen i industrirevolution nummer fyra: det fossilfria samhället.

1 dec 2021 | 16:39

Relaterad läsning

Visa artikelns 1 kommentar
Kommentera
  1. Av Helena 13 dec 2021:

    Jättespännande artikel! Tack för den samt boktipsen den innehåller.

Kommentera artikeln

Vi vill gärna få frågor, kommentarer och reflektioner om våra artiklar! Arbetsvärlden förhandsmodererar artikelkommentarer, vilket gör att det kan dröja en stund innan din kommentar dyker upp. Håll dig till ämnet, och håll en god ton. Vi föredrar om du anger ditt riktiga namn, men du måste inte.

Hämtar fler artiklar
Få koll på de senaste nyheterna och åsikterna om arbetsmarknaden!
Nyhetsbrev