Det där med gårdsförsäljning av egentillverkade alkoholtillverkade drycker låter vid första påseende som en bra och en i alkoholpolitiskt sammanhang harmlös idé. Alliansen har länge försökt få till detta men två utredningar har slagit fast att det inte är förenligt med Systembolagets distributionsmonopol, som de säger sig villa värna. Ändå går de nu Alliansen med hjälp av SD fram med förslaget. Man undrar faktiskt vad de egentligen har för agenda.
Jag var moderat i min ungdom på det tidiga 80-talet. Det var i det inte allt för borgerliga Ludvika. Kungahuset i den församlingen hette Spendrups, som ägde Grängesbergs Bryggeri. De hade också köpt lokalkonkurrenten i Morgårdshammar, Risingsbo bryggeri, som de visserligen lade ned. Men Spendrups var inte bara stora för oss moderater i Ludvika. På ett symboliskt plan var de störst i landet för frihetstörstande ”muffare”. Vi ansåg oss leva i en kapitalistisk variant på DDR. Överallt regleringar och förmynderi. Den största symbolen för detta förmynderi var Systembolaget.
Det var också i en tid då staten genom det som hette Bryggerinvest, som ägde Pripps, och hade ambitionen att köpa upp och förstatliga alla ölbryggerier. I det sammanhanget var uppkäftiga Spendrups ”det privata alternativet”. Den finaste ölen som fanns att köpa hette Spendrups Old Gold. Det stora med den var inte innehållet utan den åttkantiga flaskan. Den stack ut mot de annars totaldominerande och enahanda returflaskorna och de tradiga burkarna. Och i och med börsnoteringen av Spendrups 1983 så kunde man även addera epitetet kapitalist, om än i det lilla, till frihetsälskare.
Men tiderna har faktiskt förändrats. Systembolaget är inte längre förmynderiets bastion utan en institution som är högt skattad av de svenska medborgarna. Det är en institution i aktiebolagsform som mycket väl lyckas balansera sina olika uppdrag att begränsa alkoholens skadeverkningar och samtidigt vara en neutral marknadsplats för i stort sett alla producenter som uppfyller Systembolagets krav. För den intresserade så leverera de också en stabil vinst till statskassan
Som gammal frihetligt orienterad muffare så tycker jag Systembolagets funktion som neutral marknadsplats är det mest intressanta och kanske minst diskuterade. Det är denna marknadsplats som gör att vi i Sverige har en så fantastisk bredd och kvalitet i utbudet av öl och vin som få länder kan matcha. Från 80-talets tiotal ölsorter kan vi nu välja över 1000 varianter. Man behöver inte vara skolad i företagsstrategi för att inse att den ordningen inte skulle gälla om distributionen var fri.
Det är knappast troligt att Sverige skulle ha den rika flora av små ölbryggerier som vi har om inte Systembolaget hade funnits.
Det är bara att titta in i närmsta dagligvarubutik ICA, Coop eller Willys. Där är ordningen för såväl drycker som andra livsmedel att utbudet är helt dominerat av de stora varumärkena i tät konkurrens med butikernas egna varumärken. Det är dessa två kategorier som slåss om den bästa och mesta exponeringen. Övriga producenter är helt marginaliserade. Den oligopolistiska ordningen i dagligvaruledet gör också att livsmedelsindustrins lönsamhet generellt är mycket pressad, där endast de riktigt stora kan stå emot dagligvaruhandlarnas förhandlingsmakt.
Det är knappast troligt att Sverige skulle ha den rika flora av små ölbryggerier som vi har om inte Systembolaget hade funnits. Är de riktigt duktiga så kan de nu växa med god lönsamhet, såsom Oppigårds i Ingvallsbenning utanför Hedemora. Hade de haft Ica som motpart hade marginalerna varit lövtunna, och de investeringar som det företaget nu kan självfinansiera hade inte blivit av.
Systembolagets framgångar och modell borde istället tjäna som förebild för andra statliga företag som har eller borde ha samhällspolitiska uppdrag, som SJ och i synnerhet Apoteket.
Är man ute lite senare på kvällen så kan man titta in på närmsta krog och botanisera i ölsortimentet. Det som slår en är att det är förvånansvärt enahanda, även på orter som har sina egna små bryggerier. Förklaringen, det distributionsledet är totalt dominerat av Spendrups och Carlbergs, som då också håller en järnhand över sortimentet.
Systembolagets framgångar och modell borde istället tjäna som förebild för andra statliga företag som har eller borde ha samhällspolitiska uppdrag, som SJ och i synnerhet Apoteket. Det senare borde också förutom att distribuera receptbelagda läkemedel vara en neutral kvalitetsinriktad marknadsplats för medicinska hjälpmedel och självvårdsprodukter. Men just ja Apoteksmarkanden har ju avreglerats och håller på att ”dagligvarufieras” i rask takt. Ica är med på det tåget.
Och Spendrups då? Dess börssaga blev ganska kort och kantades av en hel del skandaler. Det visade sig att familjen ägde rätten till varumärket Spendrups, vilket inte skrevs i prospektet, och kunde därmed mjölka bolaget den vägen. Till det kom inköpet av ett gods utanför Stockholm där direktörn skulle bo ståndsmässigt, men till föga nytta för övriga aktieägare. Familjen köpte ut bolaget från börsen 2001. Övriga aktieägare hade inte gjort någon bättre affär på den börsresan och inte skapat några nya kapitalister. Moderbolaget till Spendrups hamnade i Holländska Antillerna, av skatteskäl. Spendrups har blivit symbol för något annat, lite lägre, lite girigare. Och jag röstar inte längre på moderaterna. Jag litar inte heller på att moderatenas gårdsförsäljningsprofet Christoffer Fjellner har koll på läget eller, som gammal muffare, egentligen vill behålla Systembolaget.