Rubriken på regeringens pressträff om ”skärpta villkor för arbetskraftsinvandring” fick mig omedelbart att tänka tillbaka på valrörelsen 2018. Socialdemokraterna tillsammans med LO lyckades så sätta en bild av att reformerna av Alliansen och Miljöpartiet under 2008 hade öppnat gränserna för okontrollerad och okvalificerad arbetskraft. Svenska jobb åt svenskar var Socialdemokraternas paroll under valrörelsen 2018. Min oro är att deras ton satt spår i andra partier.
Få motståndare till arbetskraftsinvandring verkar förstå att företag nästan alltid söker sin arbetskraft i närområdet. Att rekrytera från tredje land är byråkratiskt och tidskrävande. Arbetskraftsinvandring sker för att svenska företag inte kan fylla lediga tjänster med svenska arbetssökande. Faktum är att redan i dag ges svenskar företräde till jobben. Ett arbete måste under tio dagar vara utannonserat på Arbetsförmedlingens platsbank innan arbetsgivaren kan gå vidare och söka arbetskraft utanför Europas gränser. Om vi ytterligare begränsar arbetskraftsinvandringen blir konsekvensen att många svenska företag inte kan leverera varor, tjänster, eller jobb som tidigare.
Syed Latif, Afrim Rexhepi, Ivan Stefurak och Tayyab Shabab är bara några av alla de flitiga människor som arbetat och betalat skatt i Sverige.
Befolkningen krymper
Tar arbetskraftsinvandrare jobben från dem som bor i Sverige? Idag är det vanligt att arbetskraftsinvandrare som kommer till Sverige är högkvalificerade. Under 2020 hade 27 procent av alla arbetskraftsinvandrare ”yrken med krav på fördjupad högskolekompetens” vilket motsvarar 4 037 personer. Ytterligare nio procent hade ”yrken med krav på högskolekompetens eller motsvarande”.
Arbetsmarknaden är dynamisk och därmed behövs arbetskraftsinvandring för att avhjälpa kompetensbrist, öka näringslivets konkurrenskraft och kompensera för att varannan kommun i Sverige står inför en negativ befolkningstillväxt.
Liberalisera invandringen likt Tyskland
Det är snarare nödvändigt med ytterligare liberaliseringar av arbetskraftsinvandringen. Hindren måste bort för de som söker sig till Sverige för att arbeta. Sverige har inte råd att skydda vissa branscher eller företag. Vi har inte råd att ha en retorik där man framställer arbetskraftsinvandrare som ett hot, istället för ett nödvändigt inslag i vår välfärd. Såklart är inget system vattentätt men i de branscher som Migrationsverket identifierat att skenavtal och andra missbruk av reglerna sker, har de redan infört särskilda utredningskrav, till exempel inom städ- och byggbranschen.
Syed Latif, Afrim Rexhepi, Ivan Stefurak och Tayyab Shabab är bara några av alla de flitiga människor som arbetat och betalat skatt i Sverige i hopp om trygghet. Men istället har de blivit ansikten för senaste decenniets så kallade kompetensutvisningar.
Liberaliseringen i och med arbetskraftsinvandringsreformen i slutet av år 2008 hade goda intentioner och var en avgörande del för Sveriges konkurrenskraft. Förhoppningsvis följer den svenska regeringen inte Socialdemokraternas protektionistiska syn på arbetskraftsinvandring utan tar snarare inspiration från Tyskland som förbereder en radikal och liberal reformering på området.