Som bekant saknar Spotify kollektivavtal. Men nu gör svenska fackförbund, med Unionen i spetsen, ett allvarligt försök att få den framgångsrika tech-jätten att integreras i den svenska modellen. Kollektivavtal bör trots allt vara grunden för ett svenskt företag, med hundratals anställda på hemmaplan.
De framflyttade fackliga positionerna bemöttes dock häromdagen av företagets grundare och vd Daniel Ek. I ett långt mejl, återgivet i SvD, förklarade han för sina anställda varför kollektivavtal med fackförbund inte är önskvärt. Det finns mycket att säga om hans inlägg.
Först och främst är det förstås intressant att en ledare för ett så framåtlutande företag som Spotify lånar så friskt ur den pre-industriella retoriklådan. Som vore det brukspatronen som förklarar för sina uppvaknande arbetare om faran med att överge den trygga fadersfamnen, alltså den hand som föder dig. Alla som inte sov på historielektionen vet att det är kontraproduktiva argument, speciellt i sämre tider.
Hade Daniel Ek investerat mer i sin HR-expertis hade de antagligen kunnat förklara att svensk lagstiftning förutsätter kollektivavtal.
Ute och cyklar
En annan intressant detalj är att Daniel Ek antagligen brände hela personalbudgeten på att köpa de programmerare som han nu tycker är otacksamma, och snålade istället in på kvaliteten när det gäller HR-expertisen. Annars kanske de hade kunnat berätta lite för honom om hur den svenska arbetsmarknadsmodellen fungerar.
Fackförbunden som ger alla koll på kollektivavtalen – och de som är lite hemliga
Daniel Eks främsta argument är att Spotify ger bättre anställningsvillkor än gängse branschavtal. Det kan säkert diskuteras, men även om så vore fallet är Ek ute och cyklar. Kollektivavtalets villkor är som de flesta vet inget tak, det är ett golv. Den arbetsgivare som vill erbjuda något som är mer värt kan alltid göra det, utöver gällande avtal.
I Daniel Eks idévärld finns inga fack
Det Daniel Ek dock vill, liksom alla historiens brukspatroner dessförinnan, är antagligen att själv bestämma vad Spotify ska erbjuda och när. En rimlig önskan, kan tyckas. Men inte i Sverige, eftersom vi vet vad det innebär. Så länge fackföreningar var förbjudna funkade det ok (för brukspatronen). Men därefter gav det närmare tre decennier av kaos, då Sverige stundtals var Europas mest konfliktfyllda arbetsmarknad. Strejker och lock-outer haglade tätt. Först med Saltsjöbadsavtalet lugnade den svenska arbetsmarknaden ned sig. För att Daniel Eks idealvärld ska fungera krävs alltså helst att fackföreningarna återigen förbjuds. Men det känns inte så modernt.
Än så länge har det varit tyst från Johan Pehrson i denna fråga, trots en annars så trigger-happy twittertumme.
Men det som framför allt skaver i Daniel Eks retorik är budskapet om att villkoren är lika bra eller till och med bättre än vad avtalen ger. För det är argument som används löpande av långt fler än Ek. De brukar prata om ”kollektivavtal eller motsvarande villkor”, som vore det samma sak. Men det finns inget ”motsvarande”. Eller för att prata det programmerarspråk som jag antar gäller inom Spotifys väggar: Detta är binärt. Av eller på. Det handlar inte om villkoren i sig, det handlar om struktur.
Asocial ståndpunkt
Hade Daniel Ek investerat mer i sin HR-expertis hade de antagligen kunnat förklara att svensk lagstiftning förutsätter kollektivavtal. Det är visserligen mjuka lagar (sådana där som nästan är utrotningshotade nuförtiden) som tillåter att ett litet antal inte följer dem. Men den som tittar noggrant på arbetsmarknadslagstiftningen ser att avtalen är nödvändiga för modellen: Sverige har ingen minimilön enligt lag. (Gissa varför, Daniel!) Många av arbetstagarnas skyddsnät finns endast via avtalen, liksom en stor del av omställningsbudgeten. Förtroendemannalagen gäller dessutom bara på företag med kollektivavtal. (Det är alltså olagligt att bedriva fackligt arbete på företag som Spotify). Och, icke att förglömma: sedan ett par år tillbaka är vi i princip förbjudna enligt lag att strejka för något annat än just rätten att teckna kollektivavtal. Så man kan lugnt säga att svensk lag utgår från närvaron av kollektivavtal på arbetsmarknaden.
Men ju fler som dissar kollektivavtalsmodellen desto svagare blir grunden för vår lagstiftning, med risken att den till slut krackelerar utan att något bättre har presenterats. Att motsätta sig själva existensen av kollektivavtal är därför närmast att anse som en radikal och närmast asocial ståndpunkt i vårt land. Eller: det borde åtminstone vara det. Framför allt när en av våra mest hyllade entreprenörer vädrar dessa åsikter. Men än så länge har det varit tyst från arbetsmarknadsminister Johan Pehrson i denna fråga, trots en annars så trigger-happy twittertumme.