EU-valrörelsen gör tappra försöka att komma igång. Kanske är det timingen, att man fortfarande har rubrikerna om Eurovision i bakhuvudet, men jag får allt svårare att separera EU-valet och Eurovision. Jag tycker att de har exakt samma vibes. Två spektakel där Västeuropa samlas för att självgott skratta åt Östeuropa. Deras estetik, deras politik, deras hysteri angående hbtq-frågor? Väx upp! EU-valet är nästan värre än Eurovision, för när man har skrattat klart åt Ungerns politik tvingas man inse att den säkert snart är vår. Då är det inte så kul längre.
Om Eurovision handlar om att tävla om att vara bäst, handlar EU-valet om att mötas i mitten. Istället för att den bästa låten vinner, handlar EU om att göra en bedrövlig remix av alla EU-länders tappra försök till politik. Jag vill inte ens tänka på hur det kommer låta. Åh, om ändå Turkiet var med i unionen! Så att jag med gott samvete kunde åka dit och operera bort mina öron för en billig peng.
Ju fler kingar, desto billigare soppa.
Men det måste finns mer att hämta i EU än vad mina vibes säger mig, för varför skulle annars så många vilja åka dit? Jag har sett the best minds of my generation låta sig fotograferas, bli affischer och pryda stan. Jan Emanuel ska få hjälp av Alexander Bard att ta sig till Bryssel. Ju fler kingar, desto billigare soppa. Alice Teodorescu Måwe och Anna Maria Corazza Bildt har hoppat som små söta grodor till minipartierna. Snart finns det inte en enda kvinna med dubbelnamn kvar i Moderaterna? Anna Kinberg Batras kamp är därmed en kamp för ett helt folk.
När det kommer till de uppmanande orden som ska stå på affischerna har man valt den typ av reklamtext som kan betyda allt eller inget. Det förvånar mig att inget parti har velat “dela” slogan med Foodora, som har vårens bästa reklamslogan: “För att jag vill”. Oavsett goda argument för att man inte ska betala en slavlön för att köpa en äcklig hamburgare och äta den i sin soffa istället för att, som en vuxen, gå på resturang, så kan odågor svara: “för att jag vill.” Det är en typ av barnslig, dum envishet som inget biter på.
Man vill bara till EU, även om det man lovar på hemmaplan blir svårt att realisera där.
EU-kandidaterna kan lära sig ett och annat. Man vill bara till EU, även om det man lovar på hemmaplan blir svårt att realisera där, särskilt om det man är bäst på är att vara kändis, populist, galen, ledarskribent, eller varför inte en underbar blandning?
Jag hade respekterat Emanuel, Teodorescu Måwe och Corazza Bildt ännu mer än vad jag redan gör om de bara, med hjärndöd blick, svarade “för att jag vill” när man frågade varför man ska rösta på dem i EU-valet. Det hade varit starkare än “För folket bästa” eller “För Europa” och allt vad de säger nu.
Jag vill gärna skryta om att jag sällan kollar på Eurovision, men jag ser Robinson, och jag vet att det är som mest spännande när någon åker ut. Kanske är årets EU-val något för mig ändå? Det är sorgligt, men bra tv, när någon som verkligen, verkligen ville vara kvar i EU-äventyret tvingas lämna. Kanske är det hela lite mer spännande än Eurovision, trots allt.